Inledning: Ja då är jag tillbaks här i filmsoffan med en kopp te och ett kokande behov att få göra ännu en filmanalys, idag har vi ingenting mindre än en norsk slasher-rulle på menyn vid namn Fritt Vilt. Den första reaktionen man får när man hör norsk skräckfilm är kanske att låta ett litet ironiskt leende födas och man muttrar lite underhållande ”Jaja, säkert” efter att ha läst ”Årets råaste filmupplevelse” på Dvd fodralets framsida. Då den svenska skräckfilmsindustrin ligger på havets botten som ett förfallet fartyg kan ju verkligen inte våra grannar lyckas mycket bättre, speciellt inte norrmännen. Hursomhelst då jag efter en hel dags resande i Norge kom in i en videobutik föll mina ögon direkt på den snygga framsidans layout när jag av en händelse fick syn på Fritt Vilt på Norges topp 10 lista. Jag kunde ju självfallet inte låta bli att läsa på baksidan och allt eftersom historien lades fram för mig kände jag plötsligt hur jag blev väldigt nyfiken. Trots att texten avslöjade den stora möjligheten eller snarare risken att det här var en film som följer slasher genrens regler rätt bra tycktes jag mig ändå finna; som en impuls i ryggraden sade mig, en möjlighet i den här filmen, sedan var det inte ett minus att det dessutom var en 2-disc utgåva. Så när jag väl gick ut ur videobutiken hade jag filmen med mig. Processen: När jag väl satte mig dagen efter framför tv: n kände jag en stark förväntan, jag brukar oftast gå in med låga förväntningar när jag skall se filmer speciellt med tanke på risken att en hög förväntning lätt kan slå tillbaks. Den här gången var det dock annorlunda och jag upptäckte hos mig själv att jag verkligen, verkligen ville att den här filmen skulle vara en pärla; kanske delvis bara för att skratta åt svensk filmindustri, och så rullade det igång. Filmen handlar om 5 ungdomar som reser upp till Jotunheimen för att åka snowboard, bland gruppen har vi två par och en ”komisk” biroll. Filmens anslag är bra, man hajar direkt vad det är frågan om, hur relationerna ser ut och man anar att det ligger mer under ytan. Sedan kör det på i ett friskt tempo tills första smällen kommer och den ”komiske” karaktären bryter benet, eftersom det är alldeles för långt till bilen har de problem. Av en händelse ligger det dock ett igenbommat skidhotell i närheten som ungdomarna tar skydd i, någon som anar oråd? Självfallet har hotellet ett mörk förflutet, någonting blir väldigt irriterat av att det dyker upp gäster och skräcken kan börja. När filmen sedan är slut efter en explosiv avslutning sitter jag där med ett brett leende och jag kan inte låta bli att skratta av ren fascination, för vad jag precis har bevittnat är en av de bästa slasher filmer jag någonsin sett. Den följer som jag hade väntat mig genrens regler väldigt väl, men det som Fritt Vilt gör så enormt bra som jag egentligen inte stött tidigare är det att man bryr sig. Filmen lyckas på ett fantastiskt vis lägga upp karaktärerna effektivt men ändå på ett sätt så man får en känslomässig relation till dem. Självfallet har vi en blondin, en brunett, den roliga killen, men det som är annorlunda i jämförelse med många andra filmer är det att karaktärerna inte känns platta utan alla känns äkta. Detta är en hedersvärd bedrift när det kommer till slasher avdelningen. För regi står Roar Uthaug, en entusiastisk independent filmare samt filmnörd som faktiskt vet vad han gör. Det här är hans första riktiga långfilm; har förut bl.a. gjort Norges första och enda Kebabwestern kortfilm, och det är verkligen inget dåligt startskott, jag ser förväntansfullt fram emot att se vad Roar kan komma med härnäst. Sammanfattning: Det här sker inte ofta skall jag få erkänna men för en gångs skull har jag faktiskt inget kritiskt att tillägga. Vi har här en film vars tempo fungerar lika väl som en violin konsert av Bach, vi bjuds på amatörskådisar som tillför ett proffsigt och välgjort agerande, vi har en film vars miljöer känns helt genomarbetade och för en gångs skull en skräckfilm som lyckas med vad många förut har misslyckats med nämligen att ge ett gammalt koncept en originell känsla som fängslar. Ljuset har bearbetats på ett klockrent sätt digitalt medan alla andra ”effekter” är helt och håller old-school precis som det skall vara. Musiken blandas med hjärtskärande tystnad och arbetar i det dolda, den tar aldrig fokus från filmen i sig och de blodiga effekterna som erbjuds känns råa samt fräscha och förhöjs på ett smart sätt med ljuddesignen. Slutsats: Fritt Vilt är en film som jag rekommenderar, den levererar ett gammalt skräckfilmskoncept på ett originellt och fräscht sätt som känns likt en frisk fläkt genom hela huvudet nästan som filmerna från 70-talets guldålder. Jag höjer ett finger och bara säger uppmanande. Tänk om den stela svenska skräckfilmsindustrin kunde få uppleva något liknande, då skulle verkligen vi independentfilmare få upp hoppet. Betyg 5 av 5 Inkdroppar. ”En film väl värd att rekommenderas” Copyright by ForsInk Creation aka. Marcus Fors

Annons

The photo has no tags

September 2007