May
Så här går det när man låter sig bli slagen av galna lumpenskadade puckon som heter Einar.
Mina ben är typ felvridna på alla sätt, mina knän sitter typ helt fel osv. Men fan, det är sånt man får ta.
Jag och Samuel tittade på hans systers bal. Hon är där i mitten med röd klänning etc osv. ellen_bellen som hon kallas.
Denna bild är inte alls särskilt fin när den är liten, men jag lovar att den ser småmysig ut i större format.
Vi käkade pizza vid vattnet i solen och mina kinder bränner lite nu, jag var ute i en timme och blev solbränd?!
Fast det var det värt, man får väl se det som att man bygger upp toleransen för varje gång man vistas i solen. Samuel och Einar. Einar såg ut som en bodyguard, tyckte
Samuel hittade min näsflöjt en gång, sen tog det ett tag innan han lyckades få ljud. När han väl kom på hur man spelade beklagade han sig över att man inte k
Min kropp och blåmärken.
En gång sydde jag en överdel till jessicas studentutstyrsel, men den blev för tight på henne. :(
Jag var skitseriös och satt och pluggade med klasskamrater i solen dagen innan tenta.
Jag minns en gång förra sommaren då jag var sjuk som fa-an och behövde cykla till skolan för att hämta gamla tentor. Då när jag cyklade förbi här s
Avfärd från linköping. En sista kiss på Jonas lägenhet. Tur att gurkans och davids ser nästan precis lika ut, så slipper jag sakna det jättemycket.
Först var det sjukt varmt i bilen, men sen började det regna. Vi blev trötta och sega, men som tur är så blir saaben aldrig trött och seg - VROOOM
Och plötsligt är vi i Dalarna, och båda börjar hoppa upp och ned, sjunga med i låtar, klappa i takt (läs: otakt) med musiken, Jonas tutade i pur glädje (för i
Vroooom! Ni ser ju, klart man blir glad.
När jag kom fram lockade jag genast ut heztica ur sina gömmor och gick ut för att titta på solnedgången.
Hur kan man INTE älska dalarna?
Ni förstår ju.
Jaja, solnedgångsbilder, blahablaha, men ÄLSKA LEKSAND!
På vägen hem plockade vi blommor, precis som vi alltid gjort i alla tider.
Leksandsbron, vilken man cyklat över ca en miljard gånger i sitt liv.
Jag hittade en teckning jag målat. Det är ett porträtt av min familj, och den där lilla bollen där uppe i mitten är jag. Och det fantastiskt bra med detta är att mi
The air was thick with scented smoke; the talk was much to small.
The words would fall and crawl in corners, wind up eaten by the cat, but still they spat and groped each other's fat.
Danced with rubber arms and granite feet. The planet creeped.
Visa toppen
Show footer