'...kanske jag som vandrat fel, kanske jag som varit dissig,
isf säger förlåt, för allt är nt ditt fel.
jag vet att jag nt varit så bra, för att jag nt sa det som det var.
det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet.
jag loavr att alltid finnas här, men det har blivit som det är.
för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu.
jag börjar tappa glöden, vill nt lämna dej till minne.
den enda som verkligen förstår mej & som torkar mina kinder.
du är den enda som ahr kraften att få mej hel igen.
jag vet att jag nt varit så bra, för jag nt sa det som det var.
det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet...'
jag kan nt förklara vad jag menar, men du som vet att det är dej jag menar , ta åt dej ! för jag saknar verkligen dej & vill nt lämna dej. df gör dina ord så ont i mej , jag spelar inga spel , du som känner mej borde veta det. iaf , hoppas att du läser det här , du behöver inte kommentera eller ngt, men det viktigaste är att du läser det här. jag saknar dej.

dej ;) nej skoja.