Den närmsta tiden har varit rätt turbulent, har av den anledningen valt att jobba.
Jobbet räddar mig från att falla.
Mycket faller, men jobbet håller i de värsta så jag inte faller helt.
Bl.a. en vän. Spenderar totalt 3 timmar i samma krets som dig, vi pratar inte. Du vill inte umgås, du tror jag tar vänner ifrån dig, och att jag blir vän med alla du blir vän med.

Svaret är nej, nej, nej och åter nej. Ni vet när någon ser bra ut? Då vill man ju gärna lära känna den. Så har det varit lite för många ggr.. Nivet att vara singel är ju tipp topp, ris och ros. Men jag skulle aldrig ta en person ifrån någon.
Skulle heller inte sitta och söka vän med alla jag ser att du blivit vän med. Det är typ högstadiesnack? Varför bryr du dig? Bara pinsamt!

De allra värsta är att du tror jag snackar skit om dig bara för att jag umgås med ditt största rival, som mobbat och kränkt dig. Visst. jag sa att jag aldrig skulle umgås med den jäveln. Men jag gör det endå.
Varför? För att det är en person som bryr sig om mig, som stöttar mig. Som du exempelvis inte gör. Hon har förståelse för hur jag beter mig, hur jag mår, varför jag jobbar som ett as. Jag har också svagheter, men det är inget jag kan prata om med någon. Vet inte vem jag ska prata med.

Bråk i släkten gör det ännu värre, man hamnar i kläm och sitter i smörjan.
Jag har äntligen hittat mig själv, jag mår bra och är stolt över mig själv.
Men det är samtidigt nu jag behöver dig! De jag ovan sa är något jag känner, men det är något jag kan ha fel på. Men de är de vanligaste orsakerna till att du slutar prata med mig. Jag respekterar dig för den du är. Jag försvarar dig när andra snackar skit eller retas med dig. Men mina ord tror du inte på.

Jag vet att jag alla lägen inte duger för den jag är. Jag hamnar ibland på utkanten, många vet att jag längtar bort från Norrtälje. Men längtan till 18års dagen är som störst, den är 57 dagar bort. Blir kryssning och utgång med fint sällskap. Men från och med 29 Januari 2013, kan jag andas, på riktigt!
Då är jag fri.

Valet att jag jobbar, är ett val jag gjort. Dels för att stå ut av Norrtälje. Jag slipper ha stunderna då jag funderar över allt mellan himmel och jord. Slipper alla problem jag dras med och har riktigt kul! Men jag trivs bland mina vänner jag här! Men jag vill att du ska förstå att det inte är lätt. Speciellt när jag inte kan falla i någons famn.

Jag vill bara väl, men dras med skit tillbaka. Så vill jag inte ha det, men endå blir det så. Har många ggr ställt mig frågan, hur länge ska jag klara att hålla ut.
Men jag är glad och lycklig, jag biter ihop och tar en dag i taget, men innerst inne finns detta djupa hål, ett hål jag vill ska läka.

Annons

The photo has no tags

November 2012