Thursday 2 October 2008 photo 2/2
|
När livet är på botten =
Man känner riktigt hur allt dras ner, hur man med jämna mellan rum dras mot en djup djup grund. Ju mer skit som slängs på en ju djupare känner man att man sjunker. Det finns olika sjunkande djup. Ett som är att man känner hur jävla svag man blir , hur jävla ynklig och oviktig man blir. Och ett som man känner hur man sjunker men inte på ett ynkligt sätt. Jo det där ynkliga finns där inne, men man har så mycket ilska. Det är som om någon har knutit fast hela en själv och satt tejp för munen. Man känner hur jävla arg man blir. Man känner den där ilskan som kokar i en, men man sitter fast och kan inte göra ett skit åt saken. Men det är ganska bra att man sitter fast på ett sätt, för annars skulle man slått och skrikit åt saker som man inte borde skrika och slå på. Eller så slår man och skriker på rätt saker men det kan bli mycket mycket fel när man har slått och skrikit klart.
Man känner riktigt hur allt dras ner, hur man med jämna mellan rum dras mot en djup djup grund. Ju mer skit som slängs på en ju djupare känner man att man sjunker. Det finns olika sjunkande djup. Ett som är att man känner hur jävla svag man blir , hur jävla ynklig och oviktig man blir. Och ett som man känner hur man sjunker men inte på ett ynkligt sätt. Jo det där ynkliga finns där inne, men man har så mycket ilska. Det är som om någon har knutit fast hela en själv och satt tejp för munen. Man känner hur jävla arg man blir. Man känner den där ilskan som kokar i en, men man sitter fast och kan inte göra ett skit åt saken. Men det är ganska bra att man sitter fast på ett sätt, för annars skulle man slått och skrikit åt saker som man inte borde skrika och slå på. Eller så slår man och skriker på rätt saker men det kan bli mycket mycket fel när man har slått och skrikit klart.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sofiaajohanson/274819437/


Visa toppen
Show footer