December
Sunday 20 December 2009 photo 8/8
|
Louice.
Jag vet att jag kanske borde skriva nåt. Men jag vet inte vad, för jag vet inte var jag ska börja. Men du vet ju att när jag väl börjar så slutar jag aldrig, för jag vet inte hur man gör det (a)
Jag älskar dig, det vet du. Jag lärde känna dig för 10 år sedan, jag följde med dig hem efter 6-års en dag utan att vi ens kände varandra, och det första du gjorde var att skrika; vi leker häst! Sedan drog du ut mig i paddocken och började hoppa över bommar och rulla runt i sanden. Jag undrade hur man i helvete kunde lägga sig ner och rulla runt i sanden samtidigt som man gnäggade som en åsna. Men snart låg jag också i sanden och lät, och sen var det vi. Varje dag, vi gjorde allting tillsammans. Du har funnits för mig i 10 år, 10 fina år. Det ska inte ta slut här. Fan heller. Vi ska ha minst 10 år till.
Gumman, du har ett helt liv framför dig. Jag vet hur du mår. Jag vet vad du gått igenom. Jag vet vad vissa svin gjort mot dig, och jag vill bara döda dom för det. Hur någon kan vara så jävla egoistisk och elak mot dig, jag förstår inte det. Hur de kunde spela så jävla bra, få dig att gå på deras lögner. Jag är så ledsen för din skull. Men jag finns alltid här för dig, det vet du.
Minns du när vi blev medlemmar på stallet.se när vi var 6 och gjorde små designer i paint till våra stall? Vi var så stolta när vår häst kom på 9onde plats i utställningen. Vi tog bilder från andra fotografer och använde, så jävla onda vi var! Och minns du när vi satt i din trädgård, vi hade lånat en bok om katter på biblioteket, sen gick vi ut med din kamera och skulle ta kort på katterna i boken och använda i vårt stall. Hahaha, när din pappa fick veta blev han jättearg.
Minns du när vi tog fram alla plankor, hinkar, pinnar, stolar, bänkar och leksaker vi kunde hitta från våra förråd och satte ut till banor och lekte häst? Vi hade höjdhopp, jag stannade hos dig jättesent och cyklade hem, det var ju så ljust ute.
Minns du när Henke alltid ville vara med och du sa; ja, om du är min ponny! Och han ville så gärna leka med oss, så han lät dig låtsasrida på honom, du var så elak. Min fina louice.
Minns du när vi åkte till mölstorp varje dag på sommaren med min familj och badade? Minns du hur du lärde dig hoppa från bryggan på värsnäs?
Minns du när vi övernattade hos mig och såg H20 första gången? Hur vi skrek och var skiträdda?
Minns du hur vi alltid sov med lampan tänd för vi var mörkrädda? Minns du i skolan, när vi målade hästar i stall och döpte? Det var det enda vi gjorde på lektionerna; målade hästar. Ibland klippte vi ut dom och lekte med dom. Minns du när vi var riktigt små och lekte med barbiehästarna? Vi smörjde in dom med vatten och klippte deras svansar helt ojämnt, men oj så nöjda vi var!
Minns du när vi fick varsitt gosedjur som kunde prata i julklapp? Jag fick en panda och du fick en brunbjörn, de kunde äta ur nappflaska, skratta, bli kittlade, gråta och skrika. Min hette Modiz, din hette Buster. Vi lekte med dom så mycket.
Minns du när vi fotade den lilla vita welshen till vårt stall och vann hela utställningen? Vi var så stolta för att vi fått en rosetthäst. Gud så glada vi var.
Minns du när vi handlade julklappar första gånen? Vi köpte de där ljuslyktorna till våra mammor, och hällde i sand och stenar för att pynta med.
Minns du när vi åkte tills Börjes första gången? Du köpte en gosedjurskossa till mig för jag hade inga pengar. Den ligger hemma hos dig fortfarande..
Minns du hur vi hade spa-kvällar hos amanda och tog massa hemska bilder på oss i ansiktsmask?
Jag skulle kunna skriva såhär i evigheter. För 10 år ger jävligt många minnen. Men det skulle ta för lång tid att läsa. Men förstår du hur underbar du är? Förstår du hur mycket jag älskar dig? Du är bäst för fan, glöm aldrig bort det. Tänk inte ens tanken på att försvinna bort från mig, jag skulle dö med dig. Du är en del av mig louice, du har varit med mig i mer än halva mitt liv. Förstår du det? Mer än halva mitt liv. Du är det finaste som finns snuttan.
Att du mår såhär gör mig galet ledsen. En kväll när simon var här och du skickade deppiga sms till mig började jag gråta. För jag tänkte på hur mitt liv skulle se ut utan dig, jag tänkte på hur det skulle vara om du försvann. Jag grät i en evighet. Du får bara inte försvinna. Det ska du ine heller. Jg ska hjälpa dig genom detta. Hur mycket du än envisas med att ge upp, hur mycket du än tjatar om att det är jobbigt. Hur ledsen och trött du än är så ska vi upp för den här jävla uppförsbacken. Någon gång kommer nerförsbacken, och den ska du få uppleva.
Jag skiter i om du säger att du inte orkar mer. Jag ska se till att du gör det. Alla minnena vi skapat på 10 år, vi ska skapa lika många till! Jag älskar dig min snutta <3
Förlåt om jag inte funnits för dig så mycket på senaste tiden, men du vet att jag haft skitstressigt. Jag hinner fan inte med något, inte ens mig själv. Men du ska veta att jag bryr mig om dig, jättemycket. Jag finns för dig i alla lägen Louice, det ska du veta.
Jag vet inte vad jag ska säga. Slut på ord? Kanske.
Men vad du ska veta är att jag inte tänker ge upp dig,
även om du och alla andra gör det. Aldrig gör jag det.
Jag är här för dig.
Om du inte finner något att leva för Louice, så lev för
mig. Snälla.
Jag älskar dig bästa vän. Du är den starkaste jag känner!
<3
Jag vet att jag kanske borde skriva nåt. Men jag vet inte vad, för jag vet inte var jag ska börja. Men du vet ju att när jag väl börjar så slutar jag aldrig, för jag vet inte hur man gör det (a)
Jag älskar dig, det vet du. Jag lärde känna dig för 10 år sedan, jag följde med dig hem efter 6-års en dag utan att vi ens kände varandra, och det första du gjorde var att skrika; vi leker häst! Sedan drog du ut mig i paddocken och började hoppa över bommar och rulla runt i sanden. Jag undrade hur man i helvete kunde lägga sig ner och rulla runt i sanden samtidigt som man gnäggade som en åsna. Men snart låg jag också i sanden och lät, och sen var det vi. Varje dag, vi gjorde allting tillsammans. Du har funnits för mig i 10 år, 10 fina år. Det ska inte ta slut här. Fan heller. Vi ska ha minst 10 år till.
Gumman, du har ett helt liv framför dig. Jag vet hur du mår. Jag vet vad du gått igenom. Jag vet vad vissa svin gjort mot dig, och jag vill bara döda dom för det. Hur någon kan vara så jävla egoistisk och elak mot dig, jag förstår inte det. Hur de kunde spela så jävla bra, få dig att gå på deras lögner. Jag är så ledsen för din skull. Men jag finns alltid här för dig, det vet du.
Minns du när vi blev medlemmar på stallet.se när vi var 6 och gjorde små designer i paint till våra stall? Vi var så stolta när vår häst kom på 9onde plats i utställningen. Vi tog bilder från andra fotografer och använde, så jävla onda vi var! Och minns du när vi satt i din trädgård, vi hade lånat en bok om katter på biblioteket, sen gick vi ut med din kamera och skulle ta kort på katterna i boken och använda i vårt stall. Hahaha, när din pappa fick veta blev han jättearg.
Minns du när vi tog fram alla plankor, hinkar, pinnar, stolar, bänkar och leksaker vi kunde hitta från våra förråd och satte ut till banor och lekte häst? Vi hade höjdhopp, jag stannade hos dig jättesent och cyklade hem, det var ju så ljust ute.
Minns du när Henke alltid ville vara med och du sa; ja, om du är min ponny! Och han ville så gärna leka med oss, så han lät dig låtsasrida på honom, du var så elak. Min fina louice.
Minns du när vi åkte till mölstorp varje dag på sommaren med min familj och badade? Minns du hur du lärde dig hoppa från bryggan på värsnäs?
Minns du när vi övernattade hos mig och såg H20 första gången? Hur vi skrek och var skiträdda?
Minns du hur vi alltid sov med lampan tänd för vi var mörkrädda? Minns du i skolan, när vi målade hästar i stall och döpte? Det var det enda vi gjorde på lektionerna; målade hästar. Ibland klippte vi ut dom och lekte med dom. Minns du när vi var riktigt små och lekte med barbiehästarna? Vi smörjde in dom med vatten och klippte deras svansar helt ojämnt, men oj så nöjda vi var!
Minns du när vi fick varsitt gosedjur som kunde prata i julklapp? Jag fick en panda och du fick en brunbjörn, de kunde äta ur nappflaska, skratta, bli kittlade, gråta och skrika. Min hette Modiz, din hette Buster. Vi lekte med dom så mycket.
Minns du när vi fotade den lilla vita welshen till vårt stall och vann hela utställningen? Vi var så stolta för att vi fått en rosetthäst. Gud så glada vi var.
Minns du när vi handlade julklappar första gånen? Vi köpte de där ljuslyktorna till våra mammor, och hällde i sand och stenar för att pynta med.
Minns du när vi åkte tills Börjes första gången? Du köpte en gosedjurskossa till mig för jag hade inga pengar. Den ligger hemma hos dig fortfarande..
Minns du hur vi hade spa-kvällar hos amanda och tog massa hemska bilder på oss i ansiktsmask?
Jag skulle kunna skriva såhär i evigheter. För 10 år ger jävligt många minnen. Men det skulle ta för lång tid att läsa. Men förstår du hur underbar du är? Förstår du hur mycket jag älskar dig? Du är bäst för fan, glöm aldrig bort det. Tänk inte ens tanken på att försvinna bort från mig, jag skulle dö med dig. Du är en del av mig louice, du har varit med mig i mer än halva mitt liv. Förstår du det? Mer än halva mitt liv. Du är det finaste som finns snuttan.
Att du mår såhär gör mig galet ledsen. En kväll när simon var här och du skickade deppiga sms till mig började jag gråta. För jag tänkte på hur mitt liv skulle se ut utan dig, jag tänkte på hur det skulle vara om du försvann. Jag grät i en evighet. Du får bara inte försvinna. Det ska du ine heller. Jg ska hjälpa dig genom detta. Hur mycket du än envisas med att ge upp, hur mycket du än tjatar om att det är jobbigt. Hur ledsen och trött du än är så ska vi upp för den här jävla uppförsbacken. Någon gång kommer nerförsbacken, och den ska du få uppleva.
Jag skiter i om du säger att du inte orkar mer. Jag ska se till att du gör det. Alla minnena vi skapat på 10 år, vi ska skapa lika många till! Jag älskar dig min snutta <3
Förlåt om jag inte funnits för dig så mycket på senaste tiden, men du vet att jag haft skitstressigt. Jag hinner fan inte med något, inte ens mig själv. Men du ska veta att jag bryr mig om dig, jättemycket. Jag finns för dig i alla lägen Louice, det ska du veta.
Jag vet inte vad jag ska säga. Slut på ord? Kanske.
Men vad du ska veta är att jag inte tänker ge upp dig,
även om du och alla andra gör det. Aldrig gör jag det.
Jag är här för dig.
Om du inte finner något att leva för Louice, så lev för
mig. Snälla.
Jag älskar dig bästa vän. Du är den starkaste jag känner!
<3
Comment the photo
<3
Jag lever för dig, och lite för de få som faktiskt bryr sig, men hade aldrig orkat utan dig. Tack älskling, du är den bästa, jag är så sjukt tacksam för att jag fått uppleva tiden tillsammans med dig. Jag vet att du bryr dig, och det finns ingenting som betyder mer.
Du är det bästa som hänt mig. <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sofieryden/431925446/
Visa toppen
Show footer