April
Wednesday 2 February 2011 photo 1/1
|
Förlåt, jag har glömt bort dig för ett tag, jag dolde vad jag egentligen kände, jag dolde sanningen att jag saknar dig varje dag, jag dolde hela sanningen. Jag bara kurade in mig i mig själv och lät mig tro att du kanske en dag kommer tillbaka till mig, men jag antar jag inte kunde ha mer fel. Jag intalar mig själv varje dag att du kanske lägger en endaste tanke om mig, men jag antar att det bara är dumma jag som tror på såna drömmar. Det har varit många ledsna dagar och jag har varit nere och jag har haft bra dagar, dagarna då jag tänkte på allt det bra vi hade tillsammans, vi var ju aldrig tillsammans men så kändes det för mig. De finns de dagar jag tänker på allt du sagt och gjort mot mig, det ord som slog så ont mot hjärtat. Jag vet inte ifall du tycker att jag förtjänar det men jag känner att jag behöver dig bredvid mig genom alla tuffa dagar, jag önskar att du var den som klicka och öppna ett nytt sms och skrev "jag saknar dig så, kom mig i helgen" Jag satt häromdagen och titta igenom massa gamla konversationer jag har haft med dig, det slog så hårt mot mig att jag en gång hade dig, och du försvann lika fort som vinden. Du skrev så mycket jag blev rörd utöver och mycket av allt som hänt har förändrat min vardag, jag är inte samma person jag var förut, jag är inte glad längre, jag har alltid haft en eller annan andledning till att må kasst, men när du kom släppte jag allt och la det i de förflutna och jag sväva så högt ovanför marken, du fick mig att känna mig som den vackraste tjejen i världen, ärligt jag trodde faktiskt att det ska hålla i längden, att du var den jag skulle kunna älska och vara glad med, glömma alla problem med, få vakna och somna med. Sagan hade sitt eget slut och det var inget slut jag ville ha på denna kärlekshistoria. Jag blandar så många ord, jag är förvirrad jag vet inte ens vad jag skriver mer, för en stund, för några månader var jag den som stod upp på benen och var stark och var med dig, du gjorde min dag på så många sätt, vi kunde bara ligga flera timmar och prata med varandra och se på varandra, jag vet inte hur allt tog slut. Jag är så ledsen för hur allt sluta, jag kan inte ro för att jag fortfarande tänker på dig och det svider inte lika hårt nu när jag hört ditt namn men tro mig.. det känns mer än vad du någonsin kommer ana. Jag kommer nog troligtvis alltid att bry mig om dig på ett eller annat sätt, du var den första jag verkligen var kär i, och du är underbar fast ändå så iskall Jag måste försöka stänga ute dig helt nu, du är borta, men mitt hjärta är fortfarande krossat, du är den du är och jag älskar dig för de.
bland önskar jag bara att du förstod att du faktiskt har sårat en riktig människa som faktiskt har känslor, men jag vill inte vara negativ, jag vill försöka se det positivt och försöka vara glad och försöka minnas allt det bra vi hade, men det är svårt när det är stopp, när känslorna tar över och gråten som sitter i halsen kommer och tårarna forsar som rena rama niagara fallet, det är hemskt, men det är värst om nätterna när du är den enda jag tänker på och du är den första jag tänker på när jag vaknar upp, de dagar jag inte gör det, det är de dagar jag tränger bort dig och jag har leendet på läpparna.
Du kom, du stanna, du brydde dig, du gick, jag önskar mer än allt annat att du stannade bredvid mig och kämpa med mig och jag skulle bevisa dig att du betydde hela världen för mig, jag saknar dig så mycket.
Jag hoppas du kommer tillbaka en dag och säger att du gjorde ett misstag, och vi kunde fixa allting, du och jag, jag och du
du var min sol i mitt mörker.
Annons
Visa toppen
Show footer