Allt blir bara fel, kommer jag orka ända till slutet när ingen tror på mig?

Ingen fattar, alla bara gnäller.

Du är besviken på mig med all rätt, men jag tycker att jag har all rätt till att vara besviken på dig åxå!

Du tycker jag sticker huvudet i sanden och visst det gör jag eftersom du inte förstår!

Flera veckor sen jag sov ordentligt, natten är ända tiden jag kan koppla av och vara ifred.

Dagarna e fyllda med ångest och stress.

Ska jag göra som min pappa? Säga att det löser sig och sen skratta åt ditt problem?

Men nej, aldrig. Jag vet ju själv hur det sårar. Det finns inte mycket man kan göra åt vilka föräldrar man har, men du kan välja om du vill ha kontakt med dom. Jag vet att det är svårt att bryta med någon sådär. Men ibland är det nästan för det bästa. Jag vill inte ha mina föräldrar i närheten längre. Men de kommer alltid finnas där och jag kommer aldrig säga upp bekanskapen med dem hur jobbiga de än är. Mina föräldrar och dina är inte lika på något sätt. Och nu vet jag inte ens säkert om det är din mamma som gör dig ledsen. Men det tror jag.

Det verkar inte som om du varit i skolan på ett tag. Även om det är jobbigt att åka hit, så är stödet från våra vänner en bra tillgång. Luta dig mot oss om du behöver tröst, du vet att vi tar emot dig <3<3