Jag har alltid tyckt om mina kaniner, och med det menar jag kaninerna som vi har haft hemma och som vi har behållit.
Från Stjärnan till Blixten och från Stampe till Silver. Gång på gång har jag tänkt på att alla utom en fick ett namn på S. Men dem är ganska lika ändå, eftersom alla har haft en personlighet.
Stjärnan var den som hade en bestämd vilja, och hade ingen lust att dela på sitt revir med någon annan, även om denna är mycket större än henne och har vassare tänder.
Stampe, trodde vi först var en hona. Eftersom han var i deras bur. Det är en historia bakom detta, när vi skulle köpa honom så berättade en utav peronalen om att en utav hanarna hade hoppat över till honorna. Säkerligen bevisade detta att vi valde vår rätta kanin, eller rättarsagt min bror valde sin första kanin. Men dock dog han nästa år därpå.
Silver skaffade vi av någon av min brors vänner, han var snäll men dock var extra kittlig vid nos och vid pannan, och ville inte komma utifrån uteburen där han senare dog.
Om jag har för mig rätt så dog han cirka ett år innan Stjärnan.
Blixtin var en utav de sista kaninungarna vi hade. och var den enda som föddes helt svart, och om jag har för mig rätt så var hon ensam i sin kull som överlevde. Hon var också vår sista kanin, som dog nästan ett år efter sin mor.

Med detta tackar jag mina underbara kaniner och tackar för åren jag fick tillbringa med er.

Annons

The photo has no tags

June 2012