Sunday 8 November 2009 photo 1/1
|
Har inte hört av mig på hela helgen ^__^''
Miane ^__^'' (Sorry, för de svenskar som inte fattar x'D)
Jag var på vårdcentralen i fredags...
Är tydligen frisk, och de var i fredags jag mådde som värst...
Feber och jätte svulen hals..
Men är friskare nu, men skulle hälst vilja stanna hemma imon och ble helt frisk för en gångs skull...
Men tror inte mamma går med på det, hon sa att jag skulle till skolan imon..
Hatar när hon inte förstår..
I fredags när vi var på V-Centralen så sa mamma att hon ville att jag skulle prata med någon läkare..
hon sa att jag behöver de, och att kuraton inte hjälper..
Kan hålla med om att kuratorn inte hjälper..
Men är det värkligen så svårt att fråga och kolla vad jag hälst vill?
Jag vill INTE prata med någon, bara för att min bror pratat med honom betyder inte att det kommer hjälpa för mig!
Jag vill värkligen inte.. Har redan svårt att komunisera med familjen..
Hur ska jag då hunna prata med någon jag aldrig träffat förut?
Kommer inte gå..
Jag är inte den ni träffat innan, jag är inte den någon kännt innan..
Jag har blivit myket.. vad ska jag säga.. Blyg? Tystare? Försiktig? Rädd?
Jag önskar bara att någon skulle kunna förstå mig..
Försöker tänka "posetiva" tankar, men hur ska jag kunna göra det när man känner sig helt ensamn?!
Min äldsta syster var här idag, fattar inte att hon kan säga vissa saker, hon fattar inte hur jävla sårad jag blir så fort hon säger sånt!
Försöker värkligen ändra mitt beteénde, men så länga jag har en klump i magen och en knut i halsen går det inte...
Kommer gå och sova nu, som vanligt kommer jag gråta mig till söms..
Vet ni vad jag tycker är det hämskast med de?
Att jag inte vet anledningen...
Miane ^__^'' (Sorry, för de svenskar som inte fattar x'D)
Jag var på vårdcentralen i fredags...
Är tydligen frisk, och de var i fredags jag mådde som värst...
Feber och jätte svulen hals..
Men är friskare nu, men skulle hälst vilja stanna hemma imon och ble helt frisk för en gångs skull...
Men tror inte mamma går med på det, hon sa att jag skulle till skolan imon..
Hatar när hon inte förstår..
I fredags när vi var på V-Centralen så sa mamma att hon ville att jag skulle prata med någon läkare..
hon sa att jag behöver de, och att kuraton inte hjälper..
Kan hålla med om att kuratorn inte hjälper..
Men är det värkligen så svårt att fråga och kolla vad jag hälst vill?
Jag vill INTE prata med någon, bara för att min bror pratat med honom betyder inte att det kommer hjälpa för mig!
Jag vill värkligen inte.. Har redan svårt att komunisera med familjen..
Hur ska jag då hunna prata med någon jag aldrig träffat förut?
Kommer inte gå..
Jag är inte den ni träffat innan, jag är inte den någon kännt innan..
Jag har blivit myket.. vad ska jag säga.. Blyg? Tystare? Försiktig? Rädd?
Jag önskar bara att någon skulle kunna förstå mig..
Försöker tänka "posetiva" tankar, men hur ska jag kunna göra det när man känner sig helt ensamn?!
Min äldsta syster var här idag, fattar inte att hon kan säga vissa saker, hon fattar inte hur jävla sårad jag blir så fort hon säger sånt!
Försöker värkligen ändra mitt beteénde, men så länga jag har en klump i magen och en knut i halsen går det inte...
Kommer gå och sova nu, som vanligt kommer jag gråta mig till söms..
Vet ni vad jag tycker är det hämskast med de?
Att jag inte vet anledningen...
Och jag bryr mig inte om dom tvingar mig till något, jag vet att dom bara vill mitt bästa... <3
Finns <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/super-junior-95/423003025/