Bergochdalbana utan säkerhet..

Upp, ner, höger, vänster, upp, höger, loop, vänster, ner, upp, upp, vänster.
En enda stor bergochdalbana är vad mitt liv känns som just nu.
Det är mycket fram och tillbaka upp och ner och fasiken vet åt vilket håll man bör gå.
Ändå känns saker och ting ändå bra på något vis.
Tror det är viktigt att vara ärlig mot sig själv så att man sen kan vara ärlig mot andra.

Och jag antar att det är såhär livet är.
Som en enda stor bergochdalbana utan någon som helst säkerhet.
Vad som helst kan hända när som helst utan minsta förvarning.
Men jag tänker låta livet fortsätta leka, för just nu mår jag bra.