March 2007
jag åkte till malmö med pendel-bussen för en gångs skull, och det var en ny nivå av smidighet. när jag kom fram till carro virkade hon färdigt en halsduk åt
vi gick till hemköp där carro skulle träffa en uteliggare och få tillbaka en termos hon lånat ut till honom. där inne hade de nånslags apparat med en rakblads-, k
sen gick vi till simpan, carros favoritfik, och jag åt en asgod macka. jag insisterade sen på att prata världsåskådningar med carro som efter ett tag undrade när det
jag gick på min första filmstudio-film, little miss sunshine. den var asigt bra och jag blev glad. det satt en tysk kvinna bredvid anna som skrattad jättehögt och jättelä
här skulle min cykel stått men jag är ganska säker på att den blivit stulen. tråk. jag borde ställt den inne på gården istället. jag och anna gic
varje gång jag kommer till skolan har nån spexat med något. vanligtvis är det minst en cykel i den där konformade prylen men idag var det ovanligt nog borden som fått
när jag kom hem gjorde jag omelett. varje gång det händer känner mig mig tvungen att ta kort på äggulorna.. de ser ut som något i en lavalampa
jag gjorde också mig själv som southparkfigur, förutom att håret är lite längre är det ganska likt.. om jag festade vid en busshållplats mitt i vintern, hehe
jag gick ut (woho) när det blev fint väder. helt underbart var det.. fast måste säga att jag saknade att vara själv på promenaden. även om det inte är framtr&
på kvällen gick jag och såg moment 22 med anna och hennes kompisar. jag trodde det skulle vara en allvarlig krigsfilm men det var mer bisarr humor än allvar. jag tyckte den var s
på vägen till tåget såg jag mannen från hundra höjdare somvet vem som mördade palme. han stod utanför lundagård med sin skylt och såg ut som en
alla thai-ställen i eslöv var stängda (vilket jag senare komponerade en låt om) så jag och elina åt mackor på lokala favoritfiket. det var asgott. sen kom en che
yohannas kollegor var och fixade med något utanför fönstret. jag messade johanna och tackade för skivan (den anonyma då) och hon visste inte vad jag pratade om men tyckte de
jag fick låna elinas monsterkamera ett tag och tog en massa massa bilder. elina tyckte inte det var lika kul som jag tyckte
vädret var kässt så vi hängde på internatet, drack te och var konstnärliga. lite senare blev det leende guldbruna ögon på tv, vilket inspirerade sångne
jag var ensam i vagnen och det fanns en blinkande lampa längst bort. några zombies så hade det varit en perfect skräckfilmskliché
Visa toppen
Show footer