Sunday 7 March 2010 photo 1/1
|
De finns en gräns då man inte orka tänka klart och man vet inte vad man vill elr vilka som gör en glad. man är lixon i en grop och försöker att ta sig upp, man ju mer man klättrar ju längre ner hamnar man i sin gropen. sen efter ett tag orkar man inte klättra då ligger man still och hoppas på de bästa. då e frågan vad ...e bäst ligga kvar tills allt känns bra elr ropa på hjälp och lösa de som går att lösa???
Annons