22 May 2010
Kapitel 1 Lovisa Jag vaknar av att någon stor lutad över mig, det var ju såklart Jo, men det hade jag såklart inte vetat innan. "Va äre?" Sade jag gröttigt o gäspade, Jossan log mot mig och s
Kapitel 2 Josefine Hon kunde fortfarande inte tro på att hennes dröm hade gått i uppfyllelse, att hon skulle få träffa Tom! Ok, hon skulle visserligen få träffa hela bandet, men det mest fan
Kapitel 3 Tom Tom kollade snabbt igenom namnen som stod på skärmen, Lovisa, Josefine, Andrea och Riccard. Han antog att Riccard var en kille, annars hade svenska tjejer jävligt konstiga namn. "E
Kapitel 4 Lovisa – På sjukhuset Jag stirrade på min mammas orörliga röst. Där utanför kunde jag höra hur Annika och någon av doktorerna pratade. "…som sagt så ser det väldigt dåligt
Kapitel 5 Lovisa - Första dagen i London, 3 dagar kvar till konseren. Jag sov. Drömde något. Det var otydligt, en dimma. Jag var rädd. Skrek. Ville inte vara med längre. Ville hem. Ville
Kapitel 6 Tom Alarmet tjöt ljudligt genom rummet. En arm sträcktes ut från täcket och slog till klockan, men allt som hände var att den ramlade av nattduksbordet till golvet. Armen, eller, arme
Kapitel 7 Lovisa Första gången jag mötte Andrea och Riccard tyckte jag genast illa om dem. Andrea hade alldeles för mycket självförtroende, och hon trodde att enda sättet att få folks respek
Kapitel 8 Tom - På konseren Tom kollade ut över publiken. De skulle snart börja, och Bill stod och pratade till publiken. Alla skrek, men Tom reflekterade inte så mycket över det. H
Kapitel 9 Lovisa Jag kunde inte andas. Allt var mörkt. Svart . Rädd. Skrek. Det svarta försvann. Allt blev ljust. Väldigt just. Det gjorde ont i ögonen. Skrek igen. Det ljusa gjorde mig rädd.
Kapitel 10 Lovisa – På sjukhuset Jag såg mamma ligga där orörlig, som så många andra gånger. Maskinen bredvid henne, som jag inte kunde minnas namnet på, pep långsammare nu, men annars
Kapitel 11 Lovisa Varför hade jag gjort så? Varför hade jag inte sagt att jag skulle göra slut? Och varför gjorde det så ont? Jag älskade honom inte. Han var bara som alla andra killar. Ok. I
Kapitel 12 Lovisa Skolan hade börjat igen. Sommarlovet var slut. Vi hade många läxor i No:n nu, för vi skulle ha prov snart. Men det var ok. Jag hade ändå inte lust att hitta på något annat.
Kapitel 13 Tom De skulle åka till Sverige. Till Sverige. Där fanns Lo. Kanske skulle hon komma på deras konsär? Kanske skulle hon ringa honom? Nej, hon hade ju inte hans nummer… Men Josefine h
Kapitel 14 Tom Snälla lÃ¥t henne komma. Tänkte Tom. Han skulle inte klara detta mycket längre. Det värsta var att han inte visste varför. Varför kunde han inte klara sig utan henne? Snällaâ€
Kapitel 15 Tom Att få träffa henne igen… Att vara I närheten av henne… Det kändes som om han svävade… Han ville aldrig återvända till jorden igen. Ville inte sluta kyssa henne, känna h
Kapitel 16 Lovisa – På hotellet På grund av min åksjuka kom vi fram senare än de andra. När vi kom till hotellet satt Bill och Josefine på soffan inne i Toms rum, Tom började genast berätt
(Glömde skriva att jag rekomenrerar att detta bara är för dem som är 13+... Inte så detaljerat antar jag... Men... Man ska ju skriva det så... Jaja.... Varsegoda!) Kapitel 17 Lovisa Jag spr
Kapitel 18 Tom Tom andades snabbt bredvid Lo. De låg på hissgolvet, som till deras stora lycka hade en ganska tjock (och fluffig) heltäckningsmatta. "Wow you´re good!" Sade han, och tillade sed
Kapitel 19 Lovisa Jag vaknade av morgonljuset som lyste in genom fönstret. Ljuset irriterade mig, och jag drog täcket över huvudet. "Vielen Dank.“ Mumlade Tom med gröttig röst, och jag vänd
Kapitel 20 Tom Mobilen ringde, Tom plockade upp den, och såg att det var David. Svarade "Hallo David. Es ist Tom."(Hej David, det är Tom.) "Tom , die Polizei gerade angerufen. Eines unserer Auto
Kapitel 21 Lovisa Tom satt vid min säng, som vanligt. Han såg så ledsen ut att det gjorde ont i mig, och jag ville inget annat än att han skulle le igen. Han skulle behöva åka idag. Han visste
I forsättningen kommer jag så att när det är ur Toms, eller någon annan tyskpratandes, synvinkel så pratar jag tyska på svenska, det blir mycket enklare. Hoppas det är ok. Och, förlåt f
Kapitel 23 Josefine Josefine kollade efter Bill. Hon hade längtat så efter att få se honom, även om hon inte vågat säga något till Lo. Tänk om hon inte skulle våga säga något till B
Kapitel 24 Lovisa Det var skoldag idag. Jag stönade till när jag kom på det. "What`" Sa en sömndrucken röst bredvid mig, och jag svarade med plågad röst: "I have school today…" Tom sk
Kapitel 25 Lovisa Det var kul att bowla. Jag och Charisse spelade i lag mot Bill och Tom. Det var nog tur, för utan Charisses hjälp hade jag nog förlorat. Stort. De var alla bra på att bowla, me
Kapitel 26 Josefine Mobilen ringde. Josefine grymtade, till, och sträckte sig efter den. "Det är Josefine…" Gäspade hon fram, och personen på andra sidan sa: "What? I must have dialed th
Bill Hon älskade mig. Hon hade sagt det, att hon älskade mig… Hur… Varför… Varför hade hon inte sagt det tidigare? Innan han träffade Charisse… Då hade de… Nej. Nej, han fick inte tä
Kapitel 28 Tom – Nästa dag Bill kom in i Toms rum, såg allmänt bekymrad ut. Tom reste sig upp och gick fram till honom. När Bill såg bekymrad ut, då var något fel. För, han var väldigt gl
Kapitel 29 Tom Tom öppnade dörren till Bills hotellrum, det stod väskor vid dörren. Han hörde Charisse skratta inifrån sovrummet. Plötsligt fylldes han med hat mot den kvinnan. Kunde inte jä
Kapitel 30 Tom Tom följde efter de andra upp till flygplansdörren. Hans känslor var… Komplicerade. Han var både arg på Lo, och hade skuldkänslor… Anledningen till skuldkänslorna förstod
Ja.... Ett nytt kapitel... Ähum... Vad man nu tycker om det själv kanske inte betyder något, men... Det känns drygt, liksom... Jaja, hoppas ni gillar det, och... Tja... Godnatt... Om ni inte
Kapitel 32 Lovisa Jag visste inte vart jag skulle gå. Vad jag skulle göra. Hur kunde detta hända mig? Skulle jag ringa Tom? Nej… Nej, det borde jag inte göra. För… Tänk om han kände att h
Kapitel 33 Lovisa "Okej, det var allt. Kom in nästa torsdag då, så ses vi då." Jag nickade till svar, och insåg sedan att kvinnan inte kunde se det. Hon hade ringt för att bekräfta att jag va
Direct link:
http://dayviews.com/thatfool/2010/5/22/