July
Wednesday 18 February 2015 photo 1/1
|
Ännu en gång kommer jag hit och gnäller.
Det är ok att sluta följa mig.
Ibland önskar jag att jag kunde ändra på små saker i tiden som är förbi.
Det är väl en vanlig känsla, men jag ångrar liksom egentligen ingenting i mitt liv.
Det är dock inte likamed att jag är nöjd med allt osv.
Men ibland kommer den där öronbedövande ångesten och tvingar ned en på knä:
"Om jag bara gjort så skulle det vara bättre nu!".
Det första som kommer till minnes är:
Om jag bara gick tillbaka med den åkomman så fort det inte försvunnit efter rekommenderad tid.
Sen inser jag att det egentligen bara är en liten del och tänker: Om jag bara kunde gå tillbaka till det där meddelandet och säga till mig själv: "Önska hur mycket du vill men du -kommer- att såra dem och dig själv."
Efter det känner jag att inte ens det räcker och jag borde gå tillbaka lite till och säga till mig själv att mina aningar är korrekta och sedan dra samma replik som ovan.
Återigen blir jag medveten om att jag bör gå längre tillbaka än så, och börjar ifrågasätta hela min existens. Vore det inte bättre om jag gjorde det när jag var 14-15?
Nej, framåt... 2012, det var då jag hade chansen.
Det var då.
Nu är det försent. Och det är väl bra ur alla synvinklar, egentligen. Men jag kan inte hjälpa att undra om jag inte skulle besparat många från smärta och energi.
Och dessutom skulle folk minnas mig på ett bra sätt.
En ska ju trots allt sluta när det är som roligast.
Bli inte oroliga när ni läser detta, jag gör inget och kommer inte att göra något dumt.
Jag bara vädrar ut.
Annons
Visa toppen
Show footer