November
Show more 23 December 2006
Dagen för vår avresa började positivt med att barnen klädde på sig utan knot (möjligtvis för att jag varit smart och lagt fram helt rosa kläder med KJOL och a
Vera ville inte vara sämre och KRÄVDE att bli fotograferad med sina svinto-lockar (som vi senare under dagen kunde konstatera kommer ifrån morfar).
Efter en något utdragen, men ändå superenkel och billig resa ner till Kinna, blev ingen förnärmad när jag faktiskt var tvungen att fotografera den obligatoriska å
Olivia (7-årigt födelsedagsbarn), Erin (lite mosig och dämpad efter resan) och Emilia (ägare av måånga par örhängen efter 11-årsdagen).
Detta var tänkt att bli en bild på pojkarna (i varierande åldrar, men svågrar ändå), men Emanuel behövde lite hjälp för att synas, och så blev de
Vera ville hellre hjälpa till med julpyntet än äta lasagne. Pappa skulle hjälpa mig med övertalningen, men gissa vem som vann den fajten?
Just det: ingen kan övertala folk till en lekstund bättre än vår egen järnhand i rosa!
Efter lasagnen kom världens enklaste och godaste tårta fram: på Olivias begäran bestod den endast av chokladigaste kladdkaka med ett tunt lager grädde och lite godis!
Vera och Alex. Alex och Vera. Det var ett återkommande tema under hela vistelsen; Vera kunde INTE släppa taget om Alex, och han verkade inte direkt ha något emot det heller! Stör
Emanuel körde med sin (nya? gamla?) grej när han inte omedelbart får exakt som/vad han vill: står upp/springer iväg och gnäller/skriker/låtsasgråter tills h
Mammor tänder ljusen, barnen blåser ut. Det enda som ändras i bilderna är person, ålder, generation, kök...men motivet är detsamma...i evighet, amen.
Pappa låtsas (precis som jag själv) att den bästa hjälpen han kan erbjuda i köket är att inte göra något alls.
Alla började tala om på samma gång vilken godis de ville ha på sin bit, utom Olivia som bara upplyste om att hon INTE ville ha punschpralin, som om det var det enda som fanns d&
Stackars Erin, hon var så förkyld :( Hon gjorde slut på en hel rulle toapapper på tåget, och kunde knappt prata när vi kom fram...fast hon var väldigt glad att v
Födelsedagsbarnet Olivia, med kvarvarande lockar efter gårdagens kalas :)
Personlig favorit inom familjefotokonsten: blåskortet.
Vera klappar sig hungrigt på magen medan alla blir serverade. Tur att man var där och såg till att de egna fågelungarna inte blev utan! ;)
Alex utnyttjade hela den stora övervåningen till att springa runt och låtsasramla, till småbarnens (och min) enorma förtjusning!
Vera hittade en "Donkey" som pratade engelska och hjälpte barnen Månsson tolka vad den sa ("Shrek, are we there yet?").
Erin passade på att se ALLA Disneyfilmer som vi inte har hemma!
Nu när jag lagt beslag på Marias samlade bilder från julen, kan jag visa hur vårt besök såg ut från andra sidan. Vilket betyder att det är lite större
Ketchup är en självklar del av en komplett måltid, säger pappa här. Eller så säger han något helt annat, men jag tror att det var det som var budskapet ä
Man kan nästan se hur pepparkakorna fullkomligt FLYGER in i munnarna på de här två utan att ens mellanlanda först!
Jag och Olivia, som vanligt blondinerna i svart ;) Minsta syrran... Svårt att få den där systerkänslan när man har en dotter i samma ålder, det blir mer som ett syskon
Otroligt fnittrig och trött var jag efter den tidiga morgonen, långa resan och allt ståhej med familjemedlemmar och födelsedagsfirande.
Jag fick tvinga till mig en kram av Erin, som fortfarande var på sitt blyga, tysta lilla humör som alltid sitter i en god stund när vi träffas med pappas familj. Som att hon bara
Direct link:
http://dayviews.com/tildatiger/2006/12/23/
Visa toppen
Show footer