Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Här dunsar lillkatten ner efter att ha klättrat runt och gjort fina klösmärken i min gardiner! Jag blev inte glad, men det var nästan värt det ändå bara för att barnen skrattade så mycket! D
Har ni någonsin sett en kattunge flämta som en galen hund? "hähähähähä", sådär satt den, med galet stirrande blick, redo att klippa till vem som än kom mellan den och gardinerna!
När gardinerna inte var tillåtna längre, tog den en tuff liten promenad ovanpå våra jackor i hallen. Jag tror den börjar få nog av att bara uppskatta taket över huvudet och den regelbundet ser
Just det, kattungar i den storleken är inte så smidiga som de själva föreställer sig ;) En jacka längre åt höger så hade Rons samlarjacka inte varit så värdefull längre...
Vera (med frisyren vi börjar vänja oss vid, fast hon ser ut som en helt ny liten tjej) talar om för allt och alla vad de får och inte får göra.
Spana in skedföringen! :D Total Amanda-stil! Och så den grejen hon alltid gör, räcker ut tungan för att möta skeden!
Erin "doppar näsan" i det nya messmöret för att känna den härligt doften! "Jag är INTE förtjust!", var Erins kommentar till Fjällbrynts förra påhitt; kolasmak. Men det här är messmör med
En kärleksfull stund mellan kattunge och femåring.
Jag bönfaller någon med scanner att förse mig med ett foto på mig själv i den åldern med min älskade Eskil, för jämförelses skull!
Erin ser något hon inte vill trampa på när vi är ute på en svettig stövel-skogspromenad (med målet att se om det finns några blåbär i år, trots torkan)!
Vera på kurs mot skogsbacken. Helt i "törnrosa", förstås.
Här är två barn med mycket skogsvana, tack vare deras förra dagis! De älskar verkligen att gå på stigarna och känna svalkan, höra skogsljuden och lukta på alla bärbuskar. Precis som jag nä
Erin vet knappt var hon ska börja, hon är så glad att vara uppe i skogen istället för hemma på gatan! Stövlarna ser jättestora ut, men så länge hon kan gå i dem utan att snubbla är det ju
Vera hade kunnat gå hur långt in som helst utan att kolla att vi var bakom henne! Som tur var hittade jag några små blåbär till slut, så jag kunde locka tillbaka henne med något som var intres
Mitt lilla naturbarn tog raskt av sig stövlarna och började äta ur hinken fortare än jag och Erin kunde fylla den :)
De blåbär som fanns var små och torra, så vi bestämde oss för att hål
I brist på bär började Vera plocka allt hon kunde hitta: löv, kottar, barr...det var precis lika roligt, om än inte lika gott ;)
Erin hjälpte till att plocka kottar som hon planerade att sälja för två kronor styck till sina kompisar ;)
Från skogsbacken har man utsikt över dagiset/skolan där min barn ska gå till de är 12. Eller snarare 13, eftersom de är födda i februari :) Den heter Håkanstorp och är lite berömd inom skolv
På väg hem över skolgården lekte barnen med en stor, svalkande vattenpöl. Det var så varmt och soligt att t.o.m. jag blev frestad att lapa som en katt!
Erin sa högt att det var så skönt att hon ville bada i pölen. Det skulle hon inte sagt...
...för Vera hörde och gjorde precis det. Med kläderna på. Hon gick en bit med iskalla, sjöblöta byxor innan hon klädde av sig allt utom linnet och gick hem med rumpan bar :)
Naken-Vera (ja, det är väl det enda lämpliga smeknamnet) tog den längsta vägen hem, d.v.s ÖVER den konstgjorda kullen, inte förbi.
En liten tjej på en gräsbevuxen kulle med faluröda hus i