November
9 December 2008
När jag kom hem igår kväll intalade jag mig själv Att det jag varit med om under dagen varit ett skämt. Det var för abstrakt för mig att klara av, Fick det att likn
Som när stjärnorna förenas och himmelen stannar Och man gräver ner sig I minnen och tankar Jag var fast I en dvala, som magiskt varje dag Drog mig neråt för varje g&arin
Natten var ung och jag var kung i stan. Några promille i min kropp och allt var underbart. Gick framåt på underlaget som gungade svagt, men jag var tvungen att ta den sista natt buss
Jag har, suttit där, med tårar på kinden Jag har, sprungit iväg, inte vågat ge nån fingret Jag har, tagit skiten för givet och gått vidare Jag har, tryckts
Aldrig glömma det som hänt, för minnen lever kvar och de som hänt måste vi minnas än i dag för kvinnor och barn, fanns inga gränser kallblodigt mord och nu fin
Stanna livet för jag vill hoppa av Stanna tiden jag orkar inte vara kvar vill inte vara med mer, vill inte ser er jag menar palla leva livet när det är ett steg fel när allt bara g
Direct link:
http://dayviews.com/tompacko/2008/12/9/
Visa toppen
Show footer