Sanningen om Emmilie Lindstedt!

Sanningen är den att jag har tusentals små ångest myror i huvudet, piss myror, som kissar ut ångest i mitt huvud, över hela min hjärna. Så jag inte tänka själv. Och i bröstet har jag ett stort svart hål, ett svart hål av tomhet som inte kan fyllas igen. Det går inte att medicinera bort, det går inte att prata bort, och det går definitivt inte att knulla bort. Enda sättet att få bort det där hålet är att få känna trygghet, och trygghet kan man inte få på recept av någon läkare.

Och jag är så in i helvete trött på att gå rnt och låssas att allt är bra, fast jag hellst av allt skulle vilja lägga mig ner och skrika ut min ångest och ha en hand att hålla när allt blir för jobbigt. Men i stället tar jag på mig en av alla masker, sminkar över ångesten och paniken, målar läpparna röda och ler. Jag anpassar mig och är så som ni förväntar er att jag ska vara. Men det är jobbigt, så in i helvete jobbigt att gå runt och låssas, för tillslut glider masken ner och alla kan se hur det egentligen står till.

Att myrornas kiss har gjort så att jag inte ens vet själv hur jag mår, att jag inte vet från dag till dag hur jag kommer att må. Att det där svarta hålet breder ut sig större och större för varje dag i min kropp.

Och alla frågor, alla frågor som ställs som jag inte har några svar på. Jag vet inte varför jag mår så här som jag gör, om jag visste vad det är som gör att allt känns så här så skulle jag göra nånting åt det, tro mig. För det är ta mig fan inte kul att må så här.

Jag tänker sluta låssas nu, Jag mår inge bra, jag får ångest attacker och panik attacker, och om ni inte kan hantera det och acceptera mig som jag är så kan ni fan ta o dra åt helvete!

Och jag vet inte varför jag helt plötsligt blev så jävla arg, men det är jag, jag är så in i helvete arg. Kanske för att jag inte förstår mig på mig själv, men ändå kräver av er att ni ska göra det. Om jag inte ens kan acceptera mig själv, hur fan kan jag då kräva att ni ska göra det?!?

ååh vad lika vi ska vara då!