Jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen längre. Jag orkar snart inte mer. Allt är mitt fel hela jävla tiden. Det är precis som om jag inte ens kan öppna käften utan att det är mitt fel. Jag är så jävla trött på alla klaganden och gnällanden. Och är det något som är fel så fortsätter tjatet som tillsut blir till bråk. Bråken knäcker alla, det är ingen som står ut med att bråka hela livet. Och alla elaka saker alla människor säger till varandra, vad löser det? INGET! Det blir bara så jävla mycket värre. Jag är trött på allt nu! Jag vill inte mer nu, jag vill bara tillbaka, när man var liten och allt var så jävla bra! Allting funkade och ingenting kunde bli fel! Ramlade man och slog sig så fanns mamma eller pappa där och tröstade en.. Nu vem finns där? Ingen, för jag kan inte få fram min smärta! Jag kan inte förklara känslan jag ar inombords! Jag skakar och är rädd, men för vad? Jag har ingen aning. Snälla ta mig till ett bättre ställe och låt mig vara lycklig! Jag är så jävla lycklig som har alla nära stående som jag verkligen älskar, men jag är inte lycklig de stunderna jag är själv och alla tankar snurrar som en elvisp i huvudet. Mitt liv är inte menat att fungera och bli som alla andras, mitt liv kommer aldrig bli likt någon annans och det skrämmer mig så sjukt mycket! Jag kan knappt sova längre så fort jag lägger mig och blundar kommer all skit upp i huvudet och det kväver de bra sakerna! Orkar inte.

Annons

The photo has no tags

October 2013