Jag fick hjälp till slut. Det kom två jättesnälla gubbar från ambulanspersonalen och de lugnade mig trots att jag var uppjagad. De tog blodprov, EKG (hjärtat) och kollade puls o allt möjligt och alla provsvar såg jättebra ut sa de. Vi kom fram till att det troligtvis inte var hjärtat alls utan magmunnen som spottat upp lite syra som alltså låg och irriterade.

Brukar ju få lite halsbränna men då sitter det uppe i halsen liksom, men den här gången sitter det tydligen längre ner i bröstet... Jag kan pusta ut nu iallafall. Är glad att jag inte ringde familjen o så förrän jag var säker på vad det var. Vill ju inte oroa någon i onödan. Speciellt inte mina föräldrar <3 Lite läskigt bara när man är ensam hemma.

Så vi pratade lite om motion och medicin och att det är bra att ta det säkra före det osäkra. Sen tittade de på våra ödlor och en av dem var väldigt fascinerad över reptiler (han hade haft en boa tidigare) så det var kul att få visa upp dem :) Pyret var framme och visade upp sig också och var minst lika nyfiken han!

Så dagen slutade lyckligt, har fortfarande ont men vet nu att det inte är något farligt direkt utan jag får ta Novalucol vid första symptom, och sen ta det i några dagar framåt även om jag inte har symptom. Bara som förebyggande typ, som en kur. Jag känner mig så lugn nu och tackade männen så mycket för att de kom och pratade med mig och gjorde allt de gjorde. Vad skujlle man göra utan såna som dem liksom <3

Himla bra slut på våndan!