July 2012
Dörren framför mig var främmande. Flyttbilarna hade nyss lämnat området och jag stod nu ensam utanför mitt nya hem. "Okej, Kevin, då var det dags." mumlade jag för mig själv innan jag öppnad
Det första jag möttes av var platsen som jag skulle använda som mitt arbetsrum, efter det ett litet rum som skiljde vardagsrummet, badrummet, köket och sovrummet av. "Wow, Bridgeports minsta läge
Utmattad efter flytten satte jag mig ner för att se på TV. Jag vet inte hur många timmar jag satt där, men mörkret föll snart utanför mitt fönster. Kort efter att jag lyckats hitta min favorit
Med irritation inom mig tog jag mig ur soffan och började gÃ¥ mot dörren. Utanför kunde jag skymta en blond man. En granne kanske? Klockan elva pÃ¥ kvällen? Försiktigt öppnade jag dörren och mÃ
"Hej", sa han med ett litet, perfekt leende. "Jag heter Finnian och bor i lägenheten bredvid." "Jaha, hej." svarade jag, fortfarande stel i hela kroppen. Jag kände det från första stunden jag sett
Hans ansikte var perfekt, som en ängel. Jag ville veta vart jag sett honom. Vem han egentligen var. "Vad heter du då?" frågade han med ett leende på sina perfekta läppar. "Va? Eh, jo", började j
Resten av den kvällen är otydlig i mitt minne. Jag har ingen aning om varför. Antagligen hände så mycket att jag inte lyckades tänka klart. Mitt minne sträcker sig till att vi gick in och drack
Morgonen därpå var jag uppe tidigt. Jag var fortfarande förvirrad över gårdagen, men idag var det inte allt jag hade att tänka på. Idag skulle jag för första gången jobba, för första gång
Min första arbetsdag. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den. Inspelningarna flöt på, men mina tankar var på annat håll. Under den sista av mina scener hade huvudpersonen själv agerat. Skå
Efter en kort dialog huvudpersonerna mellan hände det. Kyssen. Jag kände hur någonting knöt sig i magen på mig. Hur jag inte klarade av att andas. Ja, det var ett skådespel. Men det kändes så
Det gick inte. Jag klarade inte av att se det. Med känslorna vällande upp inom mig rusade jag ut från inspelningsområdet. Jag sprang. Hela vägen hem.
( Sorry att det tar sån tid för mig att få upp bilderna, men screenshotsen ligger helt huller om buller, så jag kan inte ta alla på en gång, och så råkar jag hela tiden ladda upp på min egen
Just när han bestämt sig för att återvända hem och leta upp den antagligen hjärtbrustna pojken, dök hans kollega Jaclyn upp. Finnian hade aldrig trivts med henne, och hade han vetat att det var
"Vi ses!" ropade Finnian till henne innan han kom utom hörhåll. "Visst, jag behöver väl inte dig.." mumlade Jaclyn irriterat när han försvunnit. Resten av vägern sprang han, allt vad han kunde,
När han äntligen nådde lägenheterna sprang han förbi sin egen, och direkt fram till Kevins. Försiktigt kände han på handtaget. Dörren öppnades och han log för sig själv. "Han har inte ens
Finnian sökte igenom hela huset fram tills han hittade Kevin sovandes pÃ¥ sin säng. Det syntes att han grÃ¥tit nyligen. Han var mörk runt ögonen och det lÃ¥g fortfarande en tÃ¥r pÃ¥ hans kind. "DÃ
~ Kevin ~ Rummet var vackert. Mycket vackrare än mitt eget rum. Mitt eget rum..? Jag satte mig sakta upp och sÃ¥g mig om. "Va.." började jag, men blev snart avbruten. "Välkommen hem till mig", ljÃ
"Fan.." väste jag igen när de inte längre gick att hålla inne. Snart hade jag rest mig upp från sängen, och rusat ut ur Finnians sovrum. Självklart skulle han inte bry sig. Han skulle ligga kva
"Kevin", sa hans röst igen. Jag kunde inte göra annat än att stanna. Han hade mig i ett järngrepp. "Du kommer ingenstans utan nycklarna till ditt hus. Och de har jag." "Du är fan dum på riktigt.
Han tryckte upp mig mot väggen och såg djupt in i mina tårade ögon. "Du vill ha mig", sa han. De blå ögonen, så vackra, stirrade intensivt in i mina bruna. "Erkänn det. Både för dig själv o
( Som lovat, kvällens bilder är här! :3 ) "Ja.." viskade jag, uppslukad av Finnians manipulerande beteende. Ett leende spreds återigen på hans läppar. "Jag visste det.." mumlade han, och innan
Kvällen fortsatte. Vi gjorde mycket. Finnian blev den första jag någonsin gått så långt med. Hans kropp, tryckt mot min, den perfekta bröstkorgen. Jag skulle alltid minnas den här kvällen som
"Ses vi imorgon?" frågade Finnian när vi stod ute i hans fint dekorerade hall. Han var så mycket rikare än mig. "Ja, det är klart vi gör det.." svarade jag, utmattad, men lycklig efter kvällen.