Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Ledsen för att jag upprepar bilden hela tiden D: Men det är så att mina byggnader inte blir bra när jag ska bygga dem just nu, vilket gör mig helt opeppad att jobba på dem. De saktar ju ner skri
Well, guys! Jag fick min inspiration tidigare ikväll, och har slitit som ett djur för att få ihop story och karaktärer! Så, här är slutresultatet! :3 Storyn kommer att heta Blood for Money och
Vem är jag? Den frågan skulle du få annorlunda svar på, beroende på vem du frågar. Folk på min skola skulle beskriva mig som en positiv kille, sköter sig, bra betyg. Det är såklart bara en m
Jag, Simon Dawson, är en fruktad lönnmördare. Vill någon se någon annan död, så kommer de till mig. Så enkelt är det. De betalar, jag dödar, det är avtalet. Självklart är det ingen som se
Att jobba som lönnmördare.. Det är enkelt. Så länge du är kallblodig. Du kommer inte komma långt om du mår dåligt för varenda människa du tagit livet av. Regler? Det finns inga. Det är en
Självklart har jag mycket att dölja, men det är så det får lov att vara. Det hjälper om man kan låtsas vara oskyldig på dagarna, vilket är något jag kan allt för väl. Faktiskt, mitt jobb h
Skolan brukar inte flyta på lika lätt som mitt privatliv, eftersom jag mest håller mig till mig själv, och det gör mig ofta till ett mål för skolans "större grupper", ja, jag är ett mobbnings
Det enda på den här skolan jag någonsin brytt mig om är Natasha.. Hon förstör i mitt arbete, omedvetet. Det är jag som har satt henne i den situationen, för att jag älskar henne. Vi brukar se
Idag var dagen vi skulle ses. Jag hade som vanligt suttit där ett tag innan hon kom. "Hej", sa hon när hon satte sig ner. "Ledsen att jag är sen." "Det är okej", sa jag och fäste försiktigt blic
Inte förrens en timme senare var vi klara. "Du är så jäkla trögtänkt." sa jag och flinade, positiv som vanligt. "Äsch, det tycker du bara för att du är ett geni." sa hon. Jag skakade på huvu
Sen började hon prata om allt möjligt i hennes liv. Som alltid. Jag struntade halvt i att lyssna och såg på henne istället. "Tycker du inte det?" hörde jag henne säga. "Va?" "Tycker du inte att
Min ringsignal sabbade tystnaden. Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen. Jaha. Ingen jag kände. "Vi ses imorgon, Natasha!" sa jag och började gå. "Hejdå, Simon", sa hon och la snabbt till.
"Japp, jag vet." sa jag, log mot henne och började springa ut ur skolan. Natasha var noga med det.. Ingenting vi sa skulle komma ut i skolan. Faktiskt, så ville hon helst inte att någon skulle veta
Utanför skolan svarade jag i telefonen. "Ja?" svarade jag. "Dark Shadow?" svarade rösten. En mansröst. "Hur har du fått tag på det här numret?!" väste jag. Det här var min privata telefon, ing
Jag stod i parken. Det var ingen där. Ju mer jag tänkte på det, desto mer förstod jag hur dumt det varit att faktiskt gå på det här. Mannen som ringt skulle kunna vem som helst.
"Jaså, där är du." sa en bekant röst. Jag vände mig om och mötte personen som tilltalat mig. "Vad ville du?" väste jag irriterat. "Jag hade föreställt mig dig äldre, kanske runt tjugofem. Me
"Vad är det du vill?" frågade jag. Mitt tålamod höll på att rinna ur. "Jo, du förstår, jag tillhör en grupp som har grejer att diskutera med dig. Ring det här numret inom en vecka, så
Han räckte en lapp till mig. Jag tog emot den. På den stod ett telefonnummer. "Vad är det ni vill mig?" frågade jag. "Du måste prata med några fler innan jag kan lämna ut detaljer." sa han. "Ja
Jag slog till honom. Han flög bak på marken och landade med en hård duns.
Direkt böjde jag mig ner och grep tag om hans tröja. "Svara på mina frågor!" skrek jag. "Uh..", fick han ur sig. "Jag heter.. Jag heter Hitori.. Jag blev hitskickad av Victor.. Han vill att du gå
Jag hann med två jobb den kvällen. Inget av dem betalade speciellt bra, vilket var tur. Jag hade aldrig kunnat koncentrera mig tillräckligt för att göra ordentliga mord.
Dagen där på höll jag mig som vanligt på avstånd från allt och alla. Natasha pratade med sina vänner, låtsades inte om mig. Som alltid..
Dagen började inte på riktigt förrän jag fick ett samtal. Samma nummer som stått på lappen den där Hitori gett till mig dagen innan. "Ja?" svarade jag ilsket.
"Hej, Simon! Jag är utanför nu, och vi ska diskutera affärer!" sa en glad kvinnoröst. Jag suckade tungt i luren och såg mot fönstret. Där stod hon. "Nej, det ska vi inte." sa jag. "Jo, jag komm
Jag satte mig ner i ett hörn av matsalen och muttrade för mig själv. "Inte mycket att göra åt antagligen.." Tjejen som pratat med mig kom snart in och såg såg henne noga. Wow, kläderna täckte