Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Hej! Jag är grymt ledsen att ingenting kommit upp pÃ¥ ett tag nu, men man kan väl säga att jag tappade simslusten efter att allt buggade upp sig och pajade för nÃ¥gon vecka sedan D: I alla fall sÃ
// I'm back! Bestämt mig på att köra vidare på den här! Det enda är att den kanske kommer avslutas rätt fort, jag inte har mycket mer till den ): sorry om det är kort, läxorna väntar D:// ~
När han väl var där, verkade han inte koncentrera sig på arbetet, utan han klagade oavbrutet på uppgifterna lärarna gav oss. Han var inte samma person längre, allt han verkade göra var att fö
Under den senaste tiden hade jag suttit själv i biblioteket, för att, ja, Valentin var inte där mer, självklart. "Men vad är det du ens vill göra här inne?" hörde jag Valentins djupt irriterad
"Vincent, du kommer inte hitta dina..", hörde jag Valentins röst säga, innan han tystnade. "Nej, kom, vi går." Så, hade han sagt det för att han fått syn på mig? Det var en ansträngning att i
Jag hann bara höra stolen framför min dras ut innan Vincent började prata. "Hej, Claudia." Jag suckade, och utan att se upp från boken, sa jag; "Vad?" "Du är rätt ofta här, ensam, eller hur?" J
"Det är bara dumt", sa jag ilsket och stängde boken i min hand. "Men det är ändå omväxling mot det här?" "Vincent, jag kommer inte. Jag vill inte." Jag la ner boken på bordet och gick ut ur ru
PÃ¥ vägen passade jag pÃ¥ att snegla pÃ¥ Valentin, som vägrat sätta sig ner. Han hade bara stÃ¥tt där. "Du har ingen chans." hörde jag min före detta bästa vän skratta innifrÃ¥n biblioteket nÃ
Jag satt uppkrupen på min säng. Allting kändes hur hopplöst som helst nu. Varför var Valentin tvungen att förändras så? Hade han verkligen förändrats helt? Fanns det inget sätt för mig att
~ Valentin ~ "Jag känner henne, Vincent, det är uppenbart att hon inte är intresserad av dig." sa jag, riktat mot Vincent. Vi hade hoppat över ännu en skoldag, och satt nu i tjejernas elevhem ti
Jag fortsatte själv titta på honom. Jag kände Claudia mycket bättre än honom, även om hon var hans stora kärlek. Självklart visste jag mer än honom vad hon ville..
Precis när Vanessa pratat klart tystnade vi alla, och Claudia steg in. Jag såg upp mot henne, men hon verkade ignorera mig. Såklart.
Hon gick förbi, och jag fortsatte se efter henne. Skulle det förblo såhär? Skulle vi aldrig kunna bli sams igen? Det kändes hemskt att tänka på, men jag visste att det antagligen var så det va
Dagen därpå bestämde jag mig för att faktiskt vara med i skolan, även om Vincent vägrat det själv.
Vid korsningen mellan killarnas och tjejernas elevhem stötte jag på Claudia. Direkt kände jag hur någonting stötte till mig inombords. "Hej", sa jag utan att tänka mig för. Allt jag fick var en
"Så, du vill verkligen att det ska vara såhär mellan oss då?" frågade jag. Det syntes på henne att hon tvekade nu. ".. Det är bäst så."
Hon gick ifrån mig, snabbt. Jag stod lamt stilla en kort stund, innan jag kom på vad som skulle behöva göras. "Om du lär oss vad vi missat i skolan den senaste tiden då?"
Hon stannade direkt. "Är du seriös nu?" ".. Ja.. Ja, det är jag." sa jag. Fan, vad hade jag gett mig in i nu? Ett leende spreds på hennes läppar. "Efter skolan i biblioteket då."
~ Claudia ~ "Jag förstår verkligen ingenting." suckade Vincent. Han såg ut att inte ha läst en bok på år. "Läs igen då. Det där är inte så svårt. Jag är snart tillbaka." sa jag och reste
Med ett flin på läpparna gick jag till en av bokhyllorna och letade efter vad jag behövde. Det var roligt att se dem kämpa lite. Faktiskt, så fick det mig till och med att.. sakna Valentin lite..
"Vad är svaret på tvåan, Valentin?" höde jag Vincent sucka när jag kom tillbaka. "Hur ska jag veta det?" mumlade Valentin uppgivet.
Den kvällen mådde jag bättre än jag gjort på länge. Jag hade just bytt om till pyjamas och skulle sätta mig ner med en hög läxor när någon knackade på min rumsdörr.
"Vem vill något såhär sent.." mumlade jag för mig själv. Försiktigt gick jag fram och öppnade.
Utanför stod Vincent. Han log. "Jag ser att du inte förväntade dig några gäster." "Tyst!" sa jag och kände mina kinder bli varma. "Kan jag komma in?" frågade han. ".. En stund.."
Jag satte mig på sängen. "Vad är det du vill?" "Det vet nog både du och jag." Han log.