August
Monday 1 November 2010 photo 1/1
|
The Only One: Kapitel 6
Jag slutade andas för en stund. Jag var helt chockad. Det var ju helt oplanerat.
"Följde du efter mig?" frågade jag.
Han nickade. "Ja. Förlåt. Jag visste inte."
Jag reagerade inte, utan var helt fastfrusen. Seth visste vad jag var. Han visste att jag var en blodsugande vampyr. Jag ville inte att han skulle få fel intryck om mig. Jag ville inte att han skulle tro att jag var farlig, för jag var raka motsatsen till det.
"Förlåt", sa han en tredje gång.
"Det… är okejj…" försökte jag få fram ur mig.
Vi satt tysta på marken. Den vackra månen var full och lös så fridfullt. Jag såg att Seth skakade lite av kylan.
"Ska vi gå in?" frågade jag.
"Nej, det är lugnt. Vi kan stanna här så länge du vill."
"Seth, jag ser, och känner att du fryser. Hela du skakar."
Jag ställde mig upp. "Kom. Vi pratar mer om detta inne."
Han ställde sig också upp.
Vi började gå sakta. Våra armar nuddade varandra lite då och då, men det märkte han nog inte. Han var väl upptagen med att tänka på hela den här vampyrgrejen.
När vi kom in i huset gick vi direkt till hans rum, utan att säga någonting till någon. Vi gick in till tredje rummet till vänster där uppe. Hans rum var ganska stor. Formen såg ut som en pentagon (femkantigt). Väggarna var enkla och mörkblåa, och det fanns tavlor med. Vad det var för tavlor såg jag inte riktigt. Hans säng var svart och stor, nästan som en dubbelsäng. Och om jag såg rätt så var det en vattensäng. Garderoben var också svart och stor. Bredvid den, på högra sidan, fanns det en bokhylla fylld med böcker. Det fanns fler grejer, men de kände jag inte igen.
Vi satte oss på sängen. (Jag hade rätt, det var en vattensäng.)
"Hörde du allt?" frågade jag.
"Mm."
"Så, du vet vad jag är för något."
"Mm..."
Han gjorde en lång paus.
"En vampyr va?" fortsatte han.
"Ja."
"Borde jag vara rädd?"
"N, nej. Jag skadar inte någon... Men jag borde däremot vara det."
"Varför?"
"Jag kanske kan bli dödad."
"Varför tror du det?"
"J... jag tror det inte. Jag vet det", sa jag osäker.
"Bara för att du är en vampyr?"
"Jaa..."
"Vet du vad Stella, det tror inte jag. Jag hörde vad din mamma sa. Du är speciell. Andvänd dina krafter."
"Men jag vet inget om dem än."
"Ta reda på det."
"Hur?"
"Jag vet inte... Men jag lovar, jag kommer hjälpa dig", sa han och kramade mig.
____________________________________________________________
Bra? =)<3
Jag slutade andas för en stund. Jag var helt chockad. Det var ju helt oplanerat.
"Följde du efter mig?" frågade jag.
Han nickade. "Ja. Förlåt. Jag visste inte."
Jag reagerade inte, utan var helt fastfrusen. Seth visste vad jag var. Han visste att jag var en blodsugande vampyr. Jag ville inte att han skulle få fel intryck om mig. Jag ville inte att han skulle tro att jag var farlig, för jag var raka motsatsen till det.
"Förlåt", sa han en tredje gång.
"Det… är okejj…" försökte jag få fram ur mig.
Vi satt tysta på marken. Den vackra månen var full och lös så fridfullt. Jag såg att Seth skakade lite av kylan.
"Ska vi gå in?" frågade jag.
"Nej, det är lugnt. Vi kan stanna här så länge du vill."
"Seth, jag ser, och känner att du fryser. Hela du skakar."
Jag ställde mig upp. "Kom. Vi pratar mer om detta inne."
Han ställde sig också upp.
Vi började gå sakta. Våra armar nuddade varandra lite då och då, men det märkte han nog inte. Han var väl upptagen med att tänka på hela den här vampyrgrejen.
När vi kom in i huset gick vi direkt till hans rum, utan att säga någonting till någon. Vi gick in till tredje rummet till vänster där uppe. Hans rum var ganska stor. Formen såg ut som en pentagon (femkantigt). Väggarna var enkla och mörkblåa, och det fanns tavlor med. Vad det var för tavlor såg jag inte riktigt. Hans säng var svart och stor, nästan som en dubbelsäng. Och om jag såg rätt så var det en vattensäng. Garderoben var också svart och stor. Bredvid den, på högra sidan, fanns det en bokhylla fylld med böcker. Det fanns fler grejer, men de kände jag inte igen.
Vi satte oss på sängen. (Jag hade rätt, det var en vattensäng.)
"Hörde du allt?" frågade jag.
"Mm."
"Så, du vet vad jag är för något."
"Mm..."
Han gjorde en lång paus.
"En vampyr va?" fortsatte han.
"Ja."
"Borde jag vara rädd?"
"N, nej. Jag skadar inte någon... Men jag borde däremot vara det."
"Varför?"
"Jag kanske kan bli dödad."
"Varför tror du det?"
"J... jag tror det inte. Jag vet det", sa jag osäker.
"Bara för att du är en vampyr?"
"Jaa..."
"Vet du vad Stella, det tror inte jag. Jag hörde vad din mamma sa. Du är speciell. Andvänd dina krafter."
"Men jag vet inget om dem än."
"Ta reda på det."
"Hur?"
"Jag vet inte... Men jag lovar, jag kommer hjälpa dig", sa han och kramade mig.
____________________________________________________________
Bra? =)<3
Vi satte oss på sängen. (Jag hade rätt, det var en vattensäng.)
"Hörde du allt?" frågade jag.
"Mm."
"Så, du vet vad jag är för något."
"Mm..."
Han gjorde en lång paus.
"En vampyr va?" fortsatte han.
"Ja."
"Borde jag vara rädd?"
"N, nej. Jag skadar inte någon... Men jag borde däremot vara det."
"Varför?"
"Jag kanske kan bli dödad."
"Varför tror du det?"
"J... jag tror det inte. Jag vet det", sa jag osäker.
"Bara för att du är en vampyr?"
"Jaa..."
"Vet du vad Stella, det tror inte jag. Jag hörde vad din mamma sa. Du är speciell. Andvänd dina krafter."
"Men jag vet inget om dem än."
"Ta reda på det."
"Hur?"
"Jag vet inte... Men jag lovar, jag kommer hjälpa dig", sa han och kramade mig.
____________________________________________________________
Bra? =)<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 25 Jan 2011 18:03
skit bra=)<3
Anonymous
Wed 3 Nov 2010 18:24
as bra:D
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/476235453/
Visa toppen
Show footer