August
Sunday 21 November 2010 photo 6/8
|
The Only One: Kapitel 13
"Är du säker på att du såg henne? Jag menar, du kanske bara inbillade dig. Det var nog säkert bara skuldkänslor", sa Seth.
"Jag vet inte... Hon kändes så verklig."
Jag stirrade på min handflata, och kände på "tatueringen". Det kändes definitivt verkligt. Jag försökte gnugga bort det, men det gick inte. Namnet satt verkligen fast.
"Hon måste ha varit här på riktigt. För jag fick den här tatueringen med hennes namn på min hand. Och den är äkta, jag får inte bort den", sa jag medan jag fortsatte gnugga på namnet.
"Så du menar att hon tatuerade dig?"
"Va? Nej... Hon sa bara att jag skulle titta på min handflata, och då stod det bara så, utan att jag visste om det."
"Hhm..."
"Och mitt namn stod på hennes handflata. I skrivstil och guldigt, precis som hennes namn på min hand."
Seth stod och såg fundersam ut.
"Jaha... Sa hon någonting mer?"
"Eh, hon nämnde någonting om meddelare, gud, gudinna, beskyddare och bla bla bla... och någonting med att höra tankar eller vad det nu var."
"Hhm... Något mer?"
"Inte vad jag kommer ihåg. Eller jo, hon sa att du inte fick se henne."
"Typiskt..."
"Typiskt? Jag var skiträdd!"
"Men jag skulle ändå vilja se henne."
"Vill du se en död människa som helt plötsligt dyker upp bara så där?"
Han ryckte på axlarna. "Kanske."
"Det har hänt hur mycket grejer som helst... Och jag har bara varit här i..."
Jag räknade hur många timmar jag hade varit här.
"... 18 timmar!", fortsatte jag.
Någon knackade på dörren.
"Kom in!", sa Seth.
Dörren öppnades och Aiden kom in.
"Hej Stella!", sa han och kramade mig direkt.
"Hej Aiden. Sovit gott?"
"Japp. Och min dröm var jätterolig! Jag drömde om dig. Du var en vampyr, och du hade jättecoola krafter! Och just det ja, det var en man som också hade krafter, och ni slogs. Det såg jättehäftigt ut. Och du vann ju såklart!"
Jag och Seth stirrade på varandra. Aiden hade just drömt om mig, att jag var en vampyr. Fast det var ju sant, han visste inte bara om det. Jag blev nyfiken vem den där mannen var, han jag slogs med i Aidens dröm.
"Vad hette den där mannen jag slogs med?" frågade jag.
"Jag kommer inte riktigt ihåg, men det var i alla fall någonting på M. Ma... Marcus... Nej... Marc... Just det ja! Marco hette han!"
Jag slutade andas. Det var ju min farbror. Aiden drömde om mig och Marco. Konstigt... Hur kunde han drömma om min desperata farbror som vill döda mig som jag inte har berättat för någon om?
"Aiden, kan du gå ut nu? Du stör oss", sa Seth.
"Mamma sa faktiskt att jag skulle säga till er att ni ska ner till vardagsrummet."
"Jaha... säg till henne att vi kommer."
"Mm", sa Aiden och sprang ner före oss.
"Är du okej?", frågade Seth mig.
"Jag vet inte. Aiden drömde just om att jag var en vampyr med krafter och att jag slogs med min farbror Marco."
"Berätta mer om detta senare."
Vi gick ner till vardagsrummet där hela familjen var samlad. Charles, Margaret, Dana och Aiden satt på soffan. Margaret ställde sig upp.
"Stella, jag och Charles har pratat."
Jag nickade. "Okej."
"Du har väl ingenstans att bo va?"
"Nej."
"Vi har pratat om att vi gärna skulle vilja adoptera dig."
Charles ställde sig också.
"Men vi adopterar dig bara om du säger ja. Så känn dig inte tvingad att bli adopterad, det är även ditt val", sa han.
Jag tappade min haka.
___________________________________________________________________
Bra? :D
"Är du säker på att du såg henne? Jag menar, du kanske bara inbillade dig. Det var nog säkert bara skuldkänslor", sa Seth.
"Jag vet inte... Hon kändes så verklig."
Jag stirrade på min handflata, och kände på "tatueringen". Det kändes definitivt verkligt. Jag försökte gnugga bort det, men det gick inte. Namnet satt verkligen fast.
"Hon måste ha varit här på riktigt. För jag fick den här tatueringen med hennes namn på min hand. Och den är äkta, jag får inte bort den", sa jag medan jag fortsatte gnugga på namnet.
"Så du menar att hon tatuerade dig?"
"Va? Nej... Hon sa bara att jag skulle titta på min handflata, och då stod det bara så, utan att jag visste om det."
"Hhm..."
"Och mitt namn stod på hennes handflata. I skrivstil och guldigt, precis som hennes namn på min hand."
Seth stod och såg fundersam ut.
"Jaha... Sa hon någonting mer?"
"Eh, hon nämnde någonting om meddelare, gud, gudinna, beskyddare och bla bla bla... och någonting med att höra tankar eller vad det nu var."
"Hhm... Något mer?"
"Inte vad jag kommer ihåg. Eller jo, hon sa att du inte fick se henne."
"Typiskt..."
"Typiskt? Jag var skiträdd!"
"Men jag skulle ändå vilja se henne."
"Vill du se en död människa som helt plötsligt dyker upp bara så där?"
Han ryckte på axlarna. "Kanske."
"Det har hänt hur mycket grejer som helst... Och jag har bara varit här i..."
Jag räknade hur många timmar jag hade varit här.
"... 18 timmar!", fortsatte jag.
Någon knackade på dörren.
"Kom in!", sa Seth.
Dörren öppnades och Aiden kom in.
"Hej Stella!", sa han och kramade mig direkt.
"Hej Aiden. Sovit gott?"
"Japp. Och min dröm var jätterolig! Jag drömde om dig. Du var en vampyr, och du hade jättecoola krafter! Och just det ja, det var en man som också hade krafter, och ni slogs. Det såg jättehäftigt ut. Och du vann ju såklart!"
Jag och Seth stirrade på varandra. Aiden hade just drömt om mig, att jag var en vampyr. Fast det var ju sant, han visste inte bara om det. Jag blev nyfiken vem den där mannen var, han jag slogs med i Aidens dröm.
"Vad hette den där mannen jag slogs med?" frågade jag.
"Jag kommer inte riktigt ihåg, men det var i alla fall någonting på M. Ma... Marcus... Nej... Marc... Just det ja! Marco hette han!"
Jag slutade andas. Det var ju min farbror. Aiden drömde om mig och Marco. Konstigt... Hur kunde han drömma om min desperata farbror som vill döda mig som jag inte har berättat för någon om?
"Aiden, kan du gå ut nu? Du stör oss", sa Seth.
"Mamma sa faktiskt att jag skulle säga till er att ni ska ner till vardagsrummet."
"Jaha... säg till henne att vi kommer."
"Mm", sa Aiden och sprang ner före oss.
"Är du okej?", frågade Seth mig.
"Jag vet inte. Aiden drömde just om att jag var en vampyr med krafter och att jag slogs med min farbror Marco."
"Berätta mer om detta senare."
Vi gick ner till vardagsrummet där hela familjen var samlad. Charles, Margaret, Dana och Aiden satt på soffan. Margaret ställde sig upp.
"Stella, jag och Charles har pratat."
Jag nickade. "Okej."
"Du har väl ingenstans att bo va?"
"Nej."
"Vi har pratat om att vi gärna skulle vilja adoptera dig."
Charles ställde sig också.
"Men vi adopterar dig bara om du säger ja. Så känn dig inte tvingad att bli adopterad, det är även ditt val", sa han.
Jag tappade min haka.
___________________________________________________________________
Bra? :D
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 25 Jan 2011 20:07
skit bra<3:D
Anonymous
Mon 22 Nov 2010 21:05
:D bra:D
Anonymous
Mon 22 Nov 2010 16:13
Vad är det förnågot?
Jag är kanske lite efter x)
Jag är kanske lite efter x)
Anonymous
Sun 21 Nov 2010 19:45
MERRa!
Anonymous
Sun 21 Nov 2010 17:53
Den äger ! :D <3
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/478043328/
Visa toppen
Show footer