August
Thursday 9 December 2010 photo 1/2
|
The Only One: Kapitel 16
Utan att tänka på vad som kom ut ur min mun utbrast jag: "Du låter som en dålig serietidning!"
Kahlen tittade frågande på mig. "Du tror inte på mig eller hur?"
"Jag...ehm...hhm... vet faktiskt inte."
Det var sant. Jag visste inte ifall jag skulle tro på henne eller inte. Men, det lät så himla konstigt. Månbarn, månängel... Jösses... Var jag ens säker på att hon var där i rummet? Det kan ha hänt att jag bara inbillade mig.
"Stella mår du bra? Du, eh, pratar med luften", sa Seth.
"Jag mår bra! Men ser du inte Kahlen? Hon står ju där framför oss!"
Kahlen skuttade fram till mig. "Jag har ju sagt att han inte kan se mig."
"Jag fattar ingenting...", sa jag.
Hon smekte min panna med sitt finger. Hennes finger kändes sval och skön mot min hud. Det kändes som hon gjorde någon sorts figur på min panna. Sedan släppte hon och log. "Sjättesinnet."
"Nähää... Så du menar att jag har..."
"Precis! Och jag är en ande, så det är därför du kan se mig!"
"Att du har vadå?", frågade Seth.
Jag vände mig om mot honom. "Seth, inte nu."
Sedan vände jag mig mot Kahlen igen. "Det är helt..."
"...otroligt! Jag vet!" avbröt hon mig och avslutade meningen istället för att låta mig göra det. Det var nästan som om hon visste vad jag tänkte på.
"Hur kunde du veta vad jag..."
Hon avbröt mig igen! "... tänkte? Äh, det är lätt. Det är bara att fokusera."
"Kahlen?"
"Åh, förlåt. Jag låter dig få avsluta dina meningar själv."
"Tack."
Seth ställde sig framför mig där Kahlen hade stått. Han märkte inte ens att hon var där, utan gick bara igenom henne. Åh vad tänkte jag med? Han kunde ju inte se henne.
Kahlen fnös. "Du kunde ju åtmistone sagt ursäkta, istället för att knökas så där", sa hon ironiskt till Seth, även om han nu inte riktigt hörde.
Seth vilade sina händer på mina axlar. "Stella, jag frågar det igen. Mår du bra?"
"Jadå, jag mår bra. Seth så här är det, jag vet varför du inte kan se Kahlen!"
Han sa inget, utan lät mig fortsätta.
"Det är för att hon är en ande! Och eftersom jag har sjättesinnet kan jag se henne! Men, du kan inte se henne för du har inte det!"
Han småskrattade och kramade mig.
"Det är sant!", sa jag.
"Jag tror dig."
Jag tog mig ur hans kram. "Men du skrattar ju."
"Det är för att jag gillar att skratta."
"Det låter helt ologiskt."
Han småskrattade igen och kramade mig igen.
"Låt mig gissa, du gillar att kramas, eller hur?" frågade jag.
"Fel."
"Nähä..."
"Jag gillar att krama dig." Han uttalade dig noggrannare så att jag skulle förstå vad han menade. Han gillade inte att kramas... men när det gällde mig var det ett undantag.
Jag blev säkert tomatröd i kinderna, men som tur var såg han inte det. Jag log brett och sa: "Vad bra, för annars skulle jag tvingat dig att gilla att krama mig."
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Utan att tänka på vad som kom ut ur min mun utbrast jag: "Du låter som en dålig serietidning!"
Kahlen tittade frågande på mig. "Du tror inte på mig eller hur?"
"Jag...ehm...hhm... vet faktiskt inte."
Det var sant. Jag visste inte ifall jag skulle tro på henne eller inte. Men, det lät så himla konstigt. Månbarn, månängel... Jösses... Var jag ens säker på att hon var där i rummet? Det kan ha hänt att jag bara inbillade mig.
"Stella mår du bra? Du, eh, pratar med luften", sa Seth.
"Jag mår bra! Men ser du inte Kahlen? Hon står ju där framför oss!"
Kahlen skuttade fram till mig. "Jag har ju sagt att han inte kan se mig."
"Jag fattar ingenting...", sa jag.
Hon smekte min panna med sitt finger. Hennes finger kändes sval och skön mot min hud. Det kändes som hon gjorde någon sorts figur på min panna. Sedan släppte hon och log. "Sjättesinnet."
"Nähää... Så du menar att jag har..."
"Precis! Och jag är en ande, så det är därför du kan se mig!"
"Att du har vadå?", frågade Seth.
Jag vände mig om mot honom. "Seth, inte nu."
Sedan vände jag mig mot Kahlen igen. "Det är helt..."
"...otroligt! Jag vet!" avbröt hon mig och avslutade meningen istället för att låta mig göra det. Det var nästan som om hon visste vad jag tänkte på.
"Hur kunde du veta vad jag..."
Hon avbröt mig igen! "... tänkte? Äh, det är lätt. Det är bara att fokusera."
"Kahlen?"
"Åh, förlåt. Jag låter dig få avsluta dina meningar själv."
"Tack."
Seth ställde sig framför mig där Kahlen hade stått. Han märkte inte ens att hon var där, utan gick bara igenom henne. Åh vad tänkte jag med? Han kunde ju inte se henne.
Kahlen fnös. "Du kunde ju åtmistone sagt ursäkta, istället för att knökas så där", sa hon ironiskt till Seth, även om han nu inte riktigt hörde.
Seth vilade sina händer på mina axlar. "Stella, jag frågar det igen. Mår du bra?"
"Jadå, jag mår bra. Seth så här är det, jag vet varför du inte kan se Kahlen!"
Han sa inget, utan lät mig fortsätta.
"Det är för att hon är en ande! Och eftersom jag har sjättesinnet kan jag se henne! Men, du kan inte se henne för du har inte det!"
Han småskrattade och kramade mig.
"Det är sant!", sa jag.
"Jag tror dig."
Jag tog mig ur hans kram. "Men du skrattar ju."
"Det är för att jag gillar att skratta."
"Det låter helt ologiskt."
Han småskrattade igen och kramade mig igen.
"Låt mig gissa, du gillar att kramas, eller hur?" frågade jag.
"Fel."
"Nähä..."
"Jag gillar att krama dig." Han uttalade dig noggrannare så att jag skulle förstå vad han menade. Han gillade inte att kramas... men när det gällde mig var det ett undantag.
Jag blev säkert tomatröd i kinderna, men som tur var såg han inte det. Jag log brett och sa: "Vad bra, för annars skulle jag tvingat dig att gilla att krama mig."
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 26 Jan 2011 19:18
skit bra<3
Anonymous
Wed 19 Jan 2011 19:25
Vad bra den var :)
Anonymous
Thu 9 Dec 2010 21:20
mer mer mer ;-D
Anonymous
Thu 9 Dec 2010 16:49
KANON!!! :D<3
28 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/479498994/
Visa toppen
Show footer