August
Tuesday 14 December 2010 photo 1/1
|
The Only One: Kapitel 19
Seth stod och stirrade ut genom fönstret. Han sa ingenting, vilket gjorde att det skapades en pinsam tystnad i atmosfären. Jag stod vid dörren, som var på andra sidan av rummet. Han stod i profil (om man tittade därifrån jag stod), så jag kunde se halva hans ansikte. Jag försökte läsa den halvan. Jag försökte klura ut vad han tänkte på med hjälp av att förstå hans uttryck. Men hans ansikte var helt tom, helt neutral.
Jag ville bryta tystnaden så jag började babbla på.
"Det här kommer bli så kul, eller hur?", sa jag osäker. "Jag menar, du och jag som syskon 24/7."
Han sa fortfarande ingenting. Det var nästan som om han inte hörde mig.
"Hur är det att gå i skolan här? På Jorden alltså."
Var han helt plötsligt döv eller?
"Du, Seth. Nu får du faktiskt prata med mig. Jag står inte ut." Jag gjorde en paus. "Ja, jag vet. Du har bara varit tyst i några minuter, men ändå."
Jaså, hade han problem med att prata nu eller?
"Seth, jag vill veta vad du tänker, vad du tycker om mitt beslut, vad du tycker om att jag ska bli en i familjen, och vad du tycker om mig!", sa jag bestämt.
"Stella lugna ner dig", sa Kahlen.
"Jag är lugn!", tänkte jag och försäkrade henne om att det var sant.
"Du vill väl inte ha finnar?"
"Hur kom finnar in i samtalet?" tänkte jag.
Hon ryckte på axlarna. "Tja, jag har hört att man får finnar när man är... Äh skit samma."
Jag himlade med ögonen, men la till ett litet leende sedan för att hon inte skulle tro att jag var irriterad på henne eller så.
Jag gick fram till fönstret där Seth stod. Jag stirrade också ut, då jag såg vilken fantastisk utsikt det var utanför. Eller tja, himlen var fantastisk. Mina ögon slet inte blicken ifrån den, så jag såg egentligen inte mer än den. Himlen var molnfri, blå och så klar den kunde bli.
Jag kände att Seth tittade på mig, så jag tittade på honom med. Mina ben ville förvandlas till gelé när han såg min i ögonen, men jag hade en liten kontroll över dem, så jag lyckades övertala dem att vara stadiga.
Han tog mina händer och lät dem vila på hans bröst. "Just nu tänker jag på allt möjligt. Jag är glad när det gäller ditt beslut, och jag säger det inte bara, jag menar det. Jag är lycklig över att du ska bli en del av familjen... Och vad jag tycker om dig vet du nog." Hans röst lät så öm, mjuk och lugn.
Han tog min ena hand och kysste den. "Jag är säker på att du känner detsamma för mig. Men jag är även säker på att du gjorde rätt som sa ja. Både du och jag vet att om det skulle blivit vi så skulle allting vara krångligt."
Jag ville säga att hur ont det än gjorde att höra det, så talade han sanning. Jag ville säga att hur mycket jag än ville ha honom så skulle det inte funkat. Han hade rätt, och jag försökte kläcka ur mig orden, men det kändes som om mina läppar var hoplimmade, så istället kom ett litet "pip".
Nu lät han mitt huvud istället för mina händer vila på hans bröst. Han smekte mitt hår, vilket kändes härligt. "Stella, jag gillar dig, men jag vill inte göra allting komplicerat."
"I... Inte jag heller."
Jag kände en tår falla nedför min kind.
____________________________________________________________
Bra? :D<3
Seth stod och stirrade ut genom fönstret. Han sa ingenting, vilket gjorde att det skapades en pinsam tystnad i atmosfären. Jag stod vid dörren, som var på andra sidan av rummet. Han stod i profil (om man tittade därifrån jag stod), så jag kunde se halva hans ansikte. Jag försökte läsa den halvan. Jag försökte klura ut vad han tänkte på med hjälp av att förstå hans uttryck. Men hans ansikte var helt tom, helt neutral.
Jag ville bryta tystnaden så jag började babbla på.
"Det här kommer bli så kul, eller hur?", sa jag osäker. "Jag menar, du och jag som syskon 24/7."
Han sa fortfarande ingenting. Det var nästan som om han inte hörde mig.
"Hur är det att gå i skolan här? På Jorden alltså."
Var han helt plötsligt döv eller?
"Du, Seth. Nu får du faktiskt prata med mig. Jag står inte ut." Jag gjorde en paus. "Ja, jag vet. Du har bara varit tyst i några minuter, men ändå."
Jaså, hade han problem med att prata nu eller?
"Seth, jag vill veta vad du tänker, vad du tycker om mitt beslut, vad du tycker om att jag ska bli en i familjen, och vad du tycker om mig!", sa jag bestämt.
"Stella lugna ner dig", sa Kahlen.
"Jag är lugn!", tänkte jag och försäkrade henne om att det var sant.
"Du vill väl inte ha finnar?"
"Hur kom finnar in i samtalet?" tänkte jag.
Hon ryckte på axlarna. "Tja, jag har hört att man får finnar när man är... Äh skit samma."
Jag himlade med ögonen, men la till ett litet leende sedan för att hon inte skulle tro att jag var irriterad på henne eller så.
Jag gick fram till fönstret där Seth stod. Jag stirrade också ut, då jag såg vilken fantastisk utsikt det var utanför. Eller tja, himlen var fantastisk. Mina ögon slet inte blicken ifrån den, så jag såg egentligen inte mer än den. Himlen var molnfri, blå och så klar den kunde bli.
Jag kände att Seth tittade på mig, så jag tittade på honom med. Mina ben ville förvandlas till gelé när han såg min i ögonen, men jag hade en liten kontroll över dem, så jag lyckades övertala dem att vara stadiga.
Han tog mina händer och lät dem vila på hans bröst. "Just nu tänker jag på allt möjligt. Jag är glad när det gäller ditt beslut, och jag säger det inte bara, jag menar det. Jag är lycklig över att du ska bli en del av familjen... Och vad jag tycker om dig vet du nog." Hans röst lät så öm, mjuk och lugn.
Han tog min ena hand och kysste den. "Jag är säker på att du känner detsamma för mig. Men jag är även säker på att du gjorde rätt som sa ja. Både du och jag vet att om det skulle blivit vi så skulle allting vara krångligt."
Jag ville säga att hur ont det än gjorde att höra det, så talade han sanning. Jag ville säga att hur mycket jag än ville ha honom så skulle det inte funkat. Han hade rätt, och jag försökte kläcka ur mig orden, men det kändes som om mina läppar var hoplimmade, så istället kom ett litet "pip".
Nu lät han mitt huvud istället för mina händer vila på hans bröst. Han smekte mitt hår, vilket kändes härligt. "Stella, jag gillar dig, men jag vill inte göra allting komplicerat."
"I... Inte jag heller."
Jag kände en tår falla nedför min kind.
____________________________________________________________
Bra? :D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 17:15
skit bra<3:D
Anonymous
Tue 14 Dec 2010 19:39
i want more!! :D :D
Du borde publicera denna ju :)<3
Du borde publicera denna ju :)<3
Anonymous
Tue 14 Dec 2010 21:28
Om jag säger det så är det det :) så kom igen nu...Det är bara att börja publicera nu :D<3
Anonymous
Tue 14 Dec 2010 18:54
mer mer ;-D
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/479903603/
Visa toppen
Show footer