hejsan.
innan skolan började satte jag upp ett viktigt mål. ett mål som jag trodde skulle göra att jag inte skulle hamna i trubbel på grund av att JAG varit dum: att jag skulle va snäll mot alla.
så kommer två av mina kompisar på lägret till mig och säger att de har gjort en sak. det lät som en oskyldig och rolig grej i början men jag visste ju inte vad som skulle hända.
sen när jag e med en annan kompis, den som var utsatt för detta "skämtet", ser jag att efter några veckor blir saker och ting alldeles ur styr. det blev liksom fför mycket.
skämtet hade om kärlek o göra. och min kompis var kär i en kille, men han va inte kär i henne. men han sa det till henne: att han va kär i henne, på facebook med mina två andra kompisar vid hans sida. vilket dem två sagt till mig på lägret. när jag ser att min kompis blir mer och mer sårad av att hon vet att något e fel. hon ser killen krama och pussa en av "skämtarna" på kinden, men han kramar inte ens min kompis. och hon börjar tro att dem två fortfarande va tillsammans.
- men han sa ju att de hade gjort slut, och att han var kär i min kompis nu.
detta gjorde min kompis förvirrad. hon visste inte vad hon skulle tro.
så jag sa till henne vad dem två tjejerna sagt till mig på lägret.
men en fråga återstod: varför gjorde dom det? och varför gick dem med det så långt.
dem gick för långt! dem gick över linjen...
men till slut redde dem ut det.
och nu kommer dem två tjejerna mig om varför jag gjort det.
eftersom jag inte gillar att bli presad och tryckt mot väggen, så stod jag först där tyst även om dem tjatade på mig. sedan när jag blir trött på att stå och glo på deras munnar som babblar ut en massa, som säkert sedan skulle utväcklas till skäll. jag vänder mig om och går bort från dem. innan jag hade dem bakom mig, ser jag ena tjejens hand sträckas mot min arm, för at hålla mig kvar. då går jag inte längre, jag börjar springa. jag hör dem skrika åt mig att stanna men jag stannar inte förrän jag kommer in på toaletten och låser efter mig. jag bjuder minkompis och en annan in i mitt låsta gömställe. någon av de två tjejerna bankar på dörren som om det är en elefant som sparkar på den. min andra kompis, som jag bjudit in låtsas att hon sitter på toa och vill va ifred. men personen fortsätter att banka. men när det varit tyst ett tag går vi ut ur toan, ser de två tjejerna sitta på bänken utanför. men vi går åt andra hållet, genom entren och till andra korridoren i byggnaden. vi sitter där och har lite kul tills en av tjejerna kommer och börjar fråga ut mig igen. hon frågade om jag ville följa med henne ut så att vi kunde prata. men jag vägrade. så hon tar tag i min arm och försöker dra ut mig men jag gör mig tyngre. så jag glider av bänken och landra med knäna i golvet. men det gjorde inte ont. hon sätter sig framför mig och försöker övertyga mig om att följa med henne ut. men jag vägrar. jag sitter bara där tyst och kollar på henne. när hon äntligen ger upp reser hon sig upp, går iväg och nästan skriker att nu e hon arg!
när lektionen äntligen ska börja går vi mot klassrummet, men hinner inte gå in förrän... samma tjej som innan stoppar mig och vill prata med mig. ännu en gång väljer jag att strejka. jag skulle just sätta mig ner på golvet. men något hände, jag vet inte vad, hela det minnet är suddigt. men mina kompisar påpekade senare på att det var misshandel för att jag slog i stolen. vikarien till lektionen kommer ut och håller uppe dörren till oss coh jag frågar om han jkan säga till henne att jag ska gå in på lektion. tjejen blir arg och nästan skriker att jag e feg och omogen, mitt framför klassen så att alla kan höra det. jag pustar u och gr in i klassrummet. men då sitter de två tjejerna och pratar högt om att jag e omogen och sånt, så att alla hörde det.
efter skolan vill de prata med mig igen, och inte om det. de ville veta om jag fortfarande... ingen har sagt att jag var sur från början. jag var inte sur någon gång på den dagen. jag tyckte bara att det var lite jobbigt att de var på mig hela tiden. och att jag blivit ännu en gång kallad omogen och feg. från dem också. hela tiden dem blir sura på mig säger de alltid det. jag vet att jag e omogen och feg. men att dem påpekar det hela tiden e lite jobbigt.
om ni två ser detta, bli inte sura och ta det inte personligt...
jag skriver ner detta, för detta e min synvinkel...
och jag är bättre på att skriva än att prata om saker, som ni vet.

Annons

The photo has no tags

May 2013