February
Thursday 11 February 2010 photo 1/1
|
Rasmus johansson
Jag sitter & lyssnar på låtarna som spelades idag på din begravning & jag minns precis allt. Alla dikter, alla psalmer, alla sånger, ja allt ihop. Allt är som en mardröm som ja bara väntar på att vakna upp ur. Men ja måste inse att du är borta & det finns inget jag kan göra åt det. Bilderna är många som snurrar runt i mitt huvud. Jag kommer ihåg några av de sista orden du sa till mig & jag kommer också ihåg hur hemskt det var att se dig ligga där på sjukhuset. Den bilden är hemsk. Hoppades aldrig att jag skulle behöva se någon sådär. Men där låg du, på sjukhussängen & bara låg. Jag stod där och kollade på dig & såg antagligen bara dum ut men jag kunde inte få fram ett ord. Hur mycket jag än försökte fick jag inte fram ett enstaka ord. Kände hur mina ögon fylldes med tårar och tillslut hur de rann ner för min kind & de ville bara inte sluta. Jag tog din hand och kramade den och bad att du skulle komma tillbaka. Men innerst inne viste jag att det var meningslöst. Jag kramade hårdare och började gnida min tumme mot din hand och bara hoppades att du skulle komma tillbaka till oss. Men det är inte det värsta. Det absolut västa är att se hur alla påverkas av detta, inte minst min bror. Ni var bästa vänner och hade galet många stunder tillsammans som jag vet att han aldrig kommer att glömma "skottskärran "?! Din död har påverkat honom något sjukt. Han försöker hålla det inne men jag vet att han verkligen saknar dig och att det äter upp honom inifrån. Min bror är nog den starkaste personen jag vet. Han har gått igenom så sjukt mycket och jag beundrar verkligen honom för hans styrka & hans mod. Idag vid begravningen kommer jag ihåg att Adam sa "hoppas det var värt det". Jag vet att du hade det galet jobbigt men att lämna oss gjorde inte saken bättre. Inte för oss, dina vänner & inte minst din familj. Att bara se alla där i kyrkan, jag tror inte att du fattade hur många som brydde sig om dig och hur mycket du betydde för så många. Jag vill avsluta detta med att säga tack. Tack för att jag fick chansen att ha fått känna dig. Men detta är inget farväl och absolut inget hejdå, bara ett vi ses för det kommer vi göra. Tills dess ta hand om dig så ses vi snart (L)
Jag sitter & lyssnar på låtarna som spelades idag på din begravning & jag minns precis allt. Alla dikter, alla psalmer, alla sånger, ja allt ihop. Allt är som en mardröm som ja bara väntar på att vakna upp ur. Men ja måste inse att du är borta & det finns inget jag kan göra åt det. Bilderna är många som snurrar runt i mitt huvud. Jag kommer ihåg några av de sista orden du sa till mig & jag kommer också ihåg hur hemskt det var att se dig ligga där på sjukhuset. Den bilden är hemsk. Hoppades aldrig att jag skulle behöva se någon sådär. Men där låg du, på sjukhussängen & bara låg. Jag stod där och kollade på dig & såg antagligen bara dum ut men jag kunde inte få fram ett ord. Hur mycket jag än försökte fick jag inte fram ett enstaka ord. Kände hur mina ögon fylldes med tårar och tillslut hur de rann ner för min kind & de ville bara inte sluta. Jag tog din hand och kramade den och bad att du skulle komma tillbaka. Men innerst inne viste jag att det var meningslöst. Jag kramade hårdare och började gnida min tumme mot din hand och bara hoppades att du skulle komma tillbaka till oss. Men det är inte det värsta. Det absolut västa är att se hur alla påverkas av detta, inte minst min bror. Ni var bästa vänner och hade galet många stunder tillsammans som jag vet att han aldrig kommer att glömma "skottskärran "?! Din död har påverkat honom något sjukt. Han försöker hålla det inne men jag vet att han verkligen saknar dig och att det äter upp honom inifrån. Min bror är nog den starkaste personen jag vet. Han har gått igenom så sjukt mycket och jag beundrar verkligen honom för hans styrka & hans mod. Idag vid begravningen kommer jag ihåg att Adam sa "hoppas det var värt det". Jag vet att du hade det galet jobbigt men att lämna oss gjorde inte saken bättre. Inte för oss, dina vänner & inte minst din familj. Att bara se alla där i kyrkan, jag tror inte att du fattade hur många som brydde sig om dig och hur mycket du betydde för så många. Jag vill avsluta detta med att säga tack. Tack för att jag fick chansen att ha fått känna dig. Men detta är inget farväl och absolut inget hejdå, bara ett vi ses för det kommer vi göra. Tills dess ta hand om dig så ses vi snart (L)
Comment the photo
men vad hände ? :/
rest in peace .
RIP Rasmus Johansson
rasmus (L)
RasmusJohansson, Änglarnas ängel , Våran ängel ! Hans finns med oss .. För alltid !
Jag älskar dej gumman! <3:* Finns alltid om det är något ! <3
Älskar dig med, om det är ngt tveka inte !
likadant halsband som mig :O
R.I.P vännen
han var älskad av alla
<3
50 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/udda-sockar/442510654/
Visa toppen
Show footer