April
Saturday 24 July 2010 photo 1/1
|
Kapitel 3
Den 5 juli hade det vi varit i stugan i precis tre veckor. Den morgonen vaknade jag ovanligt sent, nog för att jag aldrig har varit någon morgonmänniska, men halv tolv var sent för mig även när jag var yngre och ibland halvt vände på dygnet på loven. Mamma brukade oftast väcka mig vid 10, men den här dagen hade hon, pappa, Jonatan och Zacharias åkte till något lekland som fanns i Helsingborg. Jag hade absolut ingen lust att följa med, så jag planerade mest att ta det lugnt den här dagen, kanske fota lite och gå en sväng till stranden om det var fint väder.
I alla fall, just den här morgonen vaknade jag som sagt var ovanligt sent. Jag duschade, slängde på mig ett par jeansshorts och mitt rosa favoritlinne, duttade på lite mascara på mina väldigt blonda ögonfransar och gick ner i köket för att försöka peta i mig lite fil. Det gick sådär, frukost var aldrig mitt favoritmål. Det är först nu när jag är över 20 som jag har börjat lära mig äta det.
När jag hade ätit upp, eller rättare sagt ätit en halv skål fil, inte velat ha mer och hällt ut resten i slasken, bestämde jag mig för att gå ut en stund. Jag började gå vägen ner mot havet. Det bra med den vägen var att den gick förbi hästgården där Elias jobbade. Jag visste att jag egentligen inte borde gå dit, jag borde för en gång skull försöka göra rätt och strunta i honom. Det var så typiskt mig att strula till allting. Ibland tror jag att folk fick bilden av mig att jag alltid skulle strula och bråka med flit. Det var faktiskt inte sant, eller inte helt i alla fall.
Jag hann gå i ungefär 5 minuter innan jag hörde ljudet av galopperande hovar mot asfalt. När jag vände runt kröken fick jag syn på Troll som kom galopperande i full fart med det ett rep släpande i grimman efter sig. Jag stannade, lite osäker på vad jag skulle göra. Jag hade ingen lust att bli nersprungen av Troll, men om jag bara gick åt sidan så skulle han bara springa rakt förbi och till sist skulle han förmodligen komma ut på stora vägen. Då skulle det vara mitt fel om han blev påkörd. Jag stod kvar, trots att tanken på att bli översprungen inte precis var lockande. Den här gången hade jag tur. Innan mina farhågor om att bli översprungen besannades så tvärstannade Troll vid dikeskanten och körde ner huvudet för att beta. Jag gick försiktigt fram till honom och tog tag i det där repet som han hade fastsatt i grimman. Sedan såg jag mig lite osäkert omkring. Jag kunde ju inte stå här hela dagen, men jag hade ju faktiskt inte en aning om hur man hanterar en häst. Sådant visste jag att hästar känner av, min kompis Elina som rider hade berättat det för mig. Jag får väl helt enkelt låtsas att jag vet vad jag gör och hoppas att inte Troll märker något, tänkte jag. Fake it till you make it, Ellen. Jag tog ett lite stadigare tag i repet och smackade försiktigt. Troll hade absolut ingen lust att lämna den goda grästuva han hade hittat, men när jag puttade lite på honom lyssnade han tack och lov. Vi började gå längs vägen tillbaka bort mot gården där han bodde. Det jag faktiskt riktigt fint och mitt självförtroende växte. Hästar kanske inte var så skrämmande i alla fall.
Vi hade gått i ungefär en kvart och skulle precis svänga runt ett hörn för att komma in på rätt väg. Därifrån var det inte speciellt långt kvar till gården, runt 5 minuter. Just när vi var på väg runt hörnet så kom två motorcyklar mot oss i full fart. Jag lär aldrig få veta ifall de inte såg oss för träden och buskarna som var där eller ifall de bara tyckte att det var kul att skrämma hästar, men de körde förbi i väldigt hög hastighet. Alldeles för fort tyckte Troll som kastade sig framåt. Jag var inte alls beredd utan släpades efter i gruset. Innan hade jag tyckt att det verkade smart att linda repet två varv runt handen för att jag inte skulle tappa honom, men nu förstod jag att det definitivt inte var något att rekommendera. Repet brände till när han drog och sedan satt jag fast. Jag kände att jag fick stora sår både i ansiktet och på benen. Med lite otur skulle även mitt linne gå sönder. Det var mitt favoritlinne, ett som jag hade köpt precis innan vi åkte. Det gjorde fruktansvärt ont när allt grus samlades i såren och jag hade ingen känsel alls i handleden. Plötsligt tvärstannade Troll. Jag försökte mödosamt resa mig upp, vilket inte är det lättaste när man precis har blivit släpad och har ont i hela kroppen. Plötsligt kände jag en hand som tog tag i min och försökte dra mig upp på fötter. Det gjorde fruktansvärt ont. Plötsligt verkade jag ha fått tillbaka all känsel i handleden och det var så smärtsamt att jag var tvungen att bita mig hårt i underläppen för att inte skrika. Synfältet blev ganska suddigt, eftersom jag hade så mycket tårar i ögonen, men jag kunde i alla fall urskilja att det var Elias som stod där. Hjärtat tog ett skutt, samtidigt som jag skämdes lite. Att just han skulle hitta mig såhär. Fast å andra sidan, hade han inte hittat mig och Troll hade jag kanske fortfarande släpats efter en skenande häst på en grusväg. Elias lyckades få mig på fötter och frågade:
"Hur gick det? Har du brutit något?"
"Jag tror inte det. Det är nog mest skrapsår" svarade jag med darrande röst.
"Du får följa med mig bort till gården så kan du få lite plåster. Eller om någon form av kompress kanske vore bättre, det där ser verkligen inte roligt ut."
Han gav mina ben en blick. Jag tittade ner och såg att det fanns flera stora skrapsår på båda benen. Det blödde ganska mycket och gjorde mig lätt illamående att titta på. Jag upptäckte även att mitt linne hade gått sönder och att det var en stor reva vid mitt högra bröst. Som tur var det bara den som var trasig, min vita spetsbehå var helt intakt och jeansshortsen såg ut som om det var meningen att det skulle vara så. Jag försökte lägga ihop linnet över bysten igen så gott det gick, vilket inte var det lättaste. Elias blick verkade motvilligt dras dit ett antal gånger och jag visste inte riktigt vad jag tyckte om det. Uppenbarligen så intresserade det honom, men av egen erfarenhet visste jag att bröst intresserar killar i allmänhet, oavsett vem de tillhör.
Den lilla bit som var kvar till gården fick jag berätta för Elias om vad som hade hänt. När jag var klar frågade han:
"Men du har väl inte hållit på något med hästar? Du är väl lite rädd?"
"Jo, det är jag. Men skulle jag inte ha fångat honom kanske han hade sprungit ut på vägen och blivit överkörd."
"Jo, det hade ju inte varit så kul. Tack så jättemycket! Du måste vara riktigt modig som vågar stoppa en häst bara sådär trots att du är rädd."Jag rodnade när han sa så. Modig, det hade ingen kallat mig förut. Oftast blev det de vanliga; söt, snäll, fint hår osv. Modig var något helt nytt.
När vi kom fram till gården igen släppte Elias ut Troll i hagen igen. Tydligen hade han glömt sätta på elen i morse, det var därför Troll hade lyckats ta sig ut. Sedan tog han med mig bort till stallet och in i ett litet rum där det fanns massor av sadlar på en stor vägg. På ena kortväggen hängde massa träns och på väggen mitt emot fanns en diskho med en bänk under. Elias öppnade den och drog ut en första hjälpenlåda. Sedan drog han fram en stol och sa åt mig att sätta mig. Jag började försiktigt försöka borsta bort lite grus från såren på benen. Det gjorde riktigt ont, men det var effektivt. Efter en stunds borstande var alla större gruskorn borta. Elias hade tagit fram någon slags sårrengöring och dränkt en bomullstuss i det.
"Det här kommer att göra ont. Ska jag göra eller vill du göra själv?" frågade han.
"Jag kan göra själv. Då kan jag åtminstone bara skylla på mig själv om det svider." Elias räckte mig tussen och jag började försiktigt tvätta såren. Han hade rätt, det gjorde ont, men förhoppningsvis gjorde det någon nytta. Jag vände mig om och skulle kasta den numera rödfläckiga bomullstussen i en papperskorg som stod bredvid diskhon när Elias sa:
"Du har ett sår på kinden också. Jag kan fixa det om du vill." Jag nickade. Det fanns ju ingen spegel här inne, så chansen att det skulle bli bra var rätt liten om jag skulle göra det själv. Elias dränkte ytterligare en tuss i sårrengöring och hukade sig ner mot mig. Oändligt försiktigt började han tvätta rent min kind. När han kom så här nära märkte jag att han luktade väldigt gott. Det var som en blandning av häst och någon väldigt väldoftande killparfym. Mitt i allt elände blev jag alldeles matt av lycka. Trots att sårrengöringen sved och gjorde ont skulle jag lätt ha kunnat låta det här ögonblicket vara för evigt. Tyvärr blev inte min önskan verklighet, för en alldeles för kort evighet senare slutade han tvätta. Istället började han rota fram kompresser och försöka mäta ut hur stora jag behövde. Sedan tog han fram en rulle sjukhustejp och började försiktigt sätta kompresser över såren. När han skulle plåstra om såret på kinden var han tvungen att stryka bort några förflugna hårstråna från min kind. Den enkla beröringen med hans fingertoppar fick fjärilarna som fladdrade i min mage att accelerera från tusen kilometer i timmen till minst en miljard. Hans mörkbruna ögon mötte mina ljusgröna för en sekund och jag kände hjärtat slå allt fortare. Jag visste inte om jag inbillade mig, eller om han verkligen försiktigt lutade sig lite framåt. Oändligt försiktigt böjde jag mig också framåt. Om det nu skulle vara så att jag inbillade mig ville jag inte verka totalt knäpp. Det var tillräckligt förödmjukande att bli släpad i gruset efter en häst. Hans ansikte verkade komma närmare och närmare mitt, och den här gången var det ingen tvekan. Jag slöt ögonen lite, det var ganska obehagligt att titta när jag hade någon annan människas ansikte så nära. Allt såg liksom förvridet och oproportionerligt ut på något sätt. Sekunden senare kände jag hans mjuka läppar mot mina. Nu var hela jag som i ett lyckorus. Att det fanns något som ens var i närheten av att vara lika underbart som det här tvivlade jag starkt på. Lika snabbt som kyssen kommit var den över. Elias såg skamsen ut. Han var helt röd i ansiktet och mumlade:
"Förlåt! Jag vet inte vad som hände, men det ska inte hända igen." Jag var alldeles för omtumlad för att svara. Elias slängde en snabb blick på min handled och utbrast:
"Herregud Ellen, din handled är minst dubbelt så stor som den brukar vara. Du måste in till sjukhuset. Ska jag skjutsa dig hem så du kan komma dit så fort som möjligt?"
"Mina föräldrar är inte hemma." svarade jag och hoppades att han skulle vilja köra mig i stället. "De är i Helsingborg med mina bröder. Jag vet inte när de kommer hem"
Elias såg ut som att han funderade. Till sist sa han:
"Okej, men om du ringer dem så ringer jag Marie en snabbis. Sedan skjutsar jag dig till sjukhuset, för du kan inte gå runt med handleden sådär. Den kanske är bruten. Kan du röra på den?" Jag provade försiktigt att böja lite på handleden och det gick men gjorde fruktansvärt ont.
Jag ringde mamma medan Elias gick iväg för att ringa och byta om från stallkläder till något han kunde åka till sjukhuset i utan att riskera att någon där skulle få en allergichock. Mamma blev väldigt orolig och sa att de genast skulle sätta sig i bilen på väg till sjukhuset, men att det kanske skulle ta en och en halv timme. Jag sa att det var okej och avslutade samtalet och sekunden senare kom Elias tillbaka iklädd ett par surfarshorts och en vit t-shirt. Med sig hade han en till vit t-shirt som han räckte mig.
"Tänkte att du kanske inte ville sitta på sjukhuset i ett trasigt linne." sa han förklarande.
"Tack!" svarade jag och log lite. Elias log tillbaka och fortsatte:
"Jag går ut till bilen så du får byta om i fred." Han gick ut därifrån och jag drog linnet över huvudet. Det gjorde riktigt ont i handleden, men det var inte omöjligt. Att få på sig tröjan var inte heller det lättaste, men till sist satt den där i alla fall. Den var ganska mycket för stor och luktade Elias. Den underbaraste doft jag visste. Jag gick ut till bilen och satte mig i framsätet. Han backade ut från gårdsplanen och sedan körde vi iväg mot sjukhuset.
Annons
Drickman
Sat 24 Jul 2010 15:03
Den e bra! Men hittade lite saker som jag undrade över hur du hade tänkt det.
- I tidigare texter har du skrivit att hon är 14 år och nu i denna text står det att hon är 20 år? :P
- Och när Ellen Möter Troll på vågen så har han både Grimma och Grimmskaft och Sedan står det att Troll Rymt från hagen, Hade han grimmskaft i hagen? :P
- I tidigare texter har du skrivit att hon är 14 år och nu i denna text står det att hon är 20 år? :P
- Och när Ellen Möter Troll på vågen så har han både Grimma och Grimmskaft och Sedan står det att Troll Rymt från hagen, Hade han grimmskaft i hagen? :P
Uffenpuff
Sun 25 Jul 2010 16:09
alltså, hon är 24 "nu". I första kapitlet står de att hon berättar om sommaren för 10 år sedan :)
Drickman
Sun 25 Jul 2010 16:17
Aha, Men vadå? Är det Nutid nu då? eller fortfarande för 10 år sedan? :P
Uffenpuff
Mon 26 Jul 2010 23:19
Alltså, det är som om hon berättar om vad som hände för 10 år sedan :P
Drickman
Tue 27 Jul 2010 20:38
okej... Men då tycker jag att hela detta kapitlet är lite rörigt för då blandar du nu & dåtid.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/uffenpuff/466616417/
Visa toppen
Show footer