Tuesday 11 November 2014 photo 1/2
|
Efter en paus på ett par månader så fick jag i helgen äntligen rida en massa!
Efter ridpassen började jag tänka på hur mycket som har förändrats i min ridning och runt själva hästen.
när jag var yngre var jag alltid så noga med framsteg och att pressa mig själv att jag nästan fastande i allt jag gjorde. dum som jag var ville jag alltid kunna allt direkt och det kunde reta gallfeber på mig att det inte funkade.
så fort min foderhäst fick något litet var jag hysterisk för att det skulle vara någonting och jag hade väldigt svårt att släppa det tills jag visste att det skulle bli bra ( min mamma höll ofta på att bli tokig av mitt eviga tjat hahah)
.
men i allafall nu för tiden har jag mognat i min ridning. jag tar mig tid att bygga upp mig och hästen. vi tar allt i den takten som hästen behöver. jag kräver inte mer av mig själv än det som är rimligt utan känner mig fram och lyssnar på det jag sitter på.
Mycket har jag fått ifrån hästen på bilden som hette love boy. det var verkligen ingen häst du bara satte dig upp på och red utan problem. du var tvungen att lyssna på honom.
Pga att jag först fick vara med om det värsta kolikanfallet jag sett som resulterade i att min fina foderhäst fick tas bort, min älskade love hade en bogledsfraktur som inte kunde läka har jag blivit mer lugn i att det viktigaste är att du gör det bästa du kan och mer kan man inte göra.
men nu till min fråga :
hur har ni förändrats enligt er själva?
Annons
Aionee
Thu 13 Nov 2014 06:29
Tror jag förändrats mest genom att verkligen ge mig in på att förstå allting som har med hästens beteende att göra, att relationen är bättre än tävlingsklasserna, att Varje gång jag märker ett problem så tänker jag alltid "HUR hände det, VAD ledde fram till det och vad kan JAG göra för att lösa det" istället för att "hästen har börjat trampa sig på hovarna jag sätter bara på boots för att lösa det". Och sen just det här med att man inte kan tvinga hästen till att förstå sig på vårt språk, utan vi kan lära oss deras språk istället. :)
Anonymous
Wed 12 Nov 2014 16:57
Jag har tagit tag i att rida mer svåra hästar nu det senaste. Förut var det ju bara ridskolehästar som alla var ungefär lika, ingen var svår och då känns det som man knappt behövde arbeta med hästen efter ett tag. Sen började jag utforska, slutade på ridskola och letade medryttarhäst. Den första var pigg men ändå så underbar, påminde lite om ridskolehäst men ändå inte. Andra var en unghäst som dessutom var sen i utvecklingen och hon var väldigt bråkig vid uppsittning för om hon fick ner huvudet mot marken då började hon bocka. Den tredje som jag har än är också ung, men färdigutbildad. Det är en ardenner, så hon är väldigt stark och har en stor egen vilja. Envis med att komma in från hagen, envis vid uppsittning och ibland envis med att komma iväg från stallet när man ska rida. Galopperar gärna o uppförsbackar och när man väl börjar galoppera är hon NÄSTAN omöjlig att få stopp på. Men jag älskar henne trots allt! Hon är en häst jag måste kämpa med väldigt mycket. Hon lyfter inte ens sina hovar haha! Men att gå från typisk ridskolehäst till en bråkig ardenner? Jag skulle säga att det är en utveckling för mig för det visar att jag klarar av svåra hästar efter alla åren! :)
Ester
Tue 11 Nov 2014 22:43
Jag förändras hela tiden ju mer jag lär mig!
Men största förändringen är nog att jag helt lämnat önskan om att någonsin bli tävlingsryttare bakom mig. När jag var yngre (ridskolenivå ugefär) så var högsta drömmen att få rida SM och tävla höga klasser. Motionsred dyra tävlingshästar ett par gånger i veckan och jag var heelt inne på att själv börja tävla. Hur högt man kunde hoppa och hur bra man kunde rida hästen i "form" (för det var ju egentligen bara böj på nacken) var vad som avgjorde hur duktig man var som ryttare.
Sen förälskade jag mig i en 25årig, dammig, gammal flugskimmeldam med oerhörd livsglädje och krut i kroppen men som var livrädd för bommar och saker som låg på marken. Hade hand om henne över en sommar tills hon fick säljas som sällskapshäst då kroppen inte riktigt klarade mer, men livsglädjen och glimten i ögat fanns kvar. Tror det var efter det som det började gå utför, och nu är det bettlöst och barfota ute i naturen på mitt 5åriga korsningssto som gäller! Kommer aldrig någonsin vilja ge mig ut på en hopp- eller dressyrtävling, och ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur oerhört lite jag visste på den tiden..
Men största förändringen är nog att jag helt lämnat önskan om att någonsin bli tävlingsryttare bakom mig. När jag var yngre (ridskolenivå ugefär) så var högsta drömmen att få rida SM och tävla höga klasser. Motionsred dyra tävlingshästar ett par gånger i veckan och jag var heelt inne på att själv börja tävla. Hur högt man kunde hoppa och hur bra man kunde rida hästen i "form" (för det var ju egentligen bara böj på nacken) var vad som avgjorde hur duktig man var som ryttare.
Sen förälskade jag mig i en 25årig, dammig, gammal flugskimmeldam med oerhörd livsglädje och krut i kroppen men som var livrädd för bommar och saker som låg på marken. Hade hand om henne över en sommar tills hon fick säljas som sällskapshäst då kroppen inte riktigt klarade mer, men livsglädjen och glimten i ögat fanns kvar. Tror det var efter det som det började gå utför, och nu är det bettlöst och barfota ute i naturen på mitt 5åriga korsningssto som gäller! Kommer aldrig någonsin vilja ge mig ut på en hopp- eller dressyrtävling, och ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur oerhört lite jag visste på den tiden..
zuperteejjpp
Tue 11 Nov 2014 23:12
haha ville bli tävlingsryttare oxå men kan direkt säga att jag red så förjävligt att ingen hade satt mig på deras häst x)
förstår den där kärleken du talar om!
har ofta förälskat mig i hästar som egentligen inte skulle kunna bli något stort men har en sådan personlighet att man kan se på hästen och skratta för du förstår den!
när jag är utbildad osteopat och tjänat upp pengar vill jag starta med avel då jag verkligen älskar att greja , utbilda och bygga upp hästar :)
vad mysigt du verkar ha det med din häst :D
förstår den där kärleken du talar om!
har ofta förälskat mig i hästar som egentligen inte skulle kunna bli något stort men har en sådan personlighet att man kan se på hästen och skratta för du förstår den!
när jag är utbildad osteopat och tjänat upp pengar vill jag starta med avel då jag verkligen älskar att greja , utbilda och bygga upp hästar :)
vad mysigt du verkar ha det med din häst :D
Ester
Wed 12 Nov 2014 00:07
Hahah, åh! Ja jag var nog inte precis någon höjdare jag heller, inser jag ju numera. xD
Precis! :D Tror aldrig jag sett en tradigare häst som samtidigt kunnat se så oerhört stolt och lycklig ut när hon fick hänga med på tur. Hon blev som en unghäst igen, flög iväg i glädjeskutt när vi skulle galoppera över stubbåkrarna och var bra mycket piggare än någon av de andra ponnyerna. Kunde inte annat än skratta åt henne, för allt hon gjorde var verkligen med glimten i ögat och hon såg så besviken ut när det inte var henne man gick fram till för att ta in från hagen eller mysa med.
Det fick mig nog att inse att en häst måste inte kunna hoppa högt eller vara jättevälutbildad och i sina bästa år för att vara värd något, och det var i den vevan som jag började rida mer bettlöst och alternativt också.
Vi har det jättemysigt! Hon har vuxit så mycket som individ sedan jag köpte henne med, och vi har gjort stora framsteg med saker som i mångas ögon kanske inte är något märkvärdigt alls men som betyder allt för oss :')
Precis! :D Tror aldrig jag sett en tradigare häst som samtidigt kunnat se så oerhört stolt och lycklig ut när hon fick hänga med på tur. Hon blev som en unghäst igen, flög iväg i glädjeskutt när vi skulle galoppera över stubbåkrarna och var bra mycket piggare än någon av de andra ponnyerna. Kunde inte annat än skratta åt henne, för allt hon gjorde var verkligen med glimten i ögat och hon såg så besviken ut när det inte var henne man gick fram till för att ta in från hagen eller mysa med.
Det fick mig nog att inse att en häst måste inte kunna hoppa högt eller vara jättevälutbildad och i sina bästa år för att vara värd något, och det var i den vevan som jag började rida mer bettlöst och alternativt också.
Vi har det jättemysigt! Hon har vuxit så mycket som individ sedan jag köpte henne med, och vi har gjort stora framsteg med saker som i mångas ögon kanske inte är något märkvärdigt alls men som betyder allt för oss :')
zuperteejjpp
Wed 12 Nov 2014 00:19
ja men eller hur ! :D
hästar som har utstrålning är det bästa som finns !
haha när jag skulle testa bettlöst på Love när han levde , så tänkte jag att jag tömkör ( fråga mig inte varför jag var så korkad). hästen börjar super fint tills vi börjar med galoppen då han helt plötsligt drar som fan, tänker då att jag jag slänger mig ner för att det verkar super smart ( ännu en gång fråga inte varför jag var så korkad..) Love drar i väg med mig och sedan får jag bara släppa. han sprang runt tills det var som om han såg mig och stannade x)
frågade hans uppfödare om de testat bettlöst förut och dem svarade japp och att han hade hatat det och inte gått att styra haha så jag vågade inte mig på att ha det en gång till.
det är det som är det fina med hästar man älskar , de små framstegen är det som betyder en massa för en :D
hästar som har utstrålning är det bästa som finns !
haha när jag skulle testa bettlöst på Love när han levde , så tänkte jag att jag tömkör ( fråga mig inte varför jag var så korkad). hästen börjar super fint tills vi börjar med galoppen då han helt plötsligt drar som fan, tänker då att jag jag slänger mig ner för att det verkar super smart ( ännu en gång fråga inte varför jag var så korkad..) Love drar i väg med mig och sedan får jag bara släppa. han sprang runt tills det var som om han såg mig och stannade x)
frågade hans uppfödare om de testat bettlöst förut och dem svarade japp och att han hade hatat det och inte gått att styra haha så jag vågade inte mig på att ha det en gång till.
det är det som är det fina med hästar man älskar , de små framstegen är det som betyder en massa för en :D
Ester
Wed 12 Nov 2014 00:47
hahah, åh! xD Jag gjorde mitt eget sidepull av en gammal grimma när jag ville testa det. Vi red ut på en 4 timmars tur till en sjö och skulle bada med hästarna. Nästan hela vägen ner till sjön gick längs med en trafikerad väg, och jag visste varken hur pass trafiksäker hon var eller hur hon skulle reagera på sidepullet eller vattnet, vilket inte är sådär jättesmart kanske, men det gick hur bra som helst alltihopa! Tog väl en stunds övertalande men med skräckblandad förtjusning klev hon tillslut i vattnet och tyckte sen att allt var superskoj. Sen fick jag sitta av och gå bredvid henne halva vägen hem för hon var helt slutkörd den stackaren :')
Precis! Vi hade bara en massa motgångar i flera månader och ingen av oss kunde tänka sig att samarbeta med den andre, men sedan bytte vi stall och sen dess har hon gått från klarhet till klarhet och nu kan vi ge oss ut på långa turer helt själva och hon älskar varje sekund av det! (jämfört med förut, då hon fick separationsångest och försökte trava baklänges in i stallet med mig på ryggen varje dag när vi skulle ut på ridbanan 5 meter från stallet..) Sedan de där små sakerna som att hon kommer fram till grinden när hon ser mig, att hon blivit lättare att verka hovarna på, står mer stilla i gången, och att hon inte längre kryper bakom lod så fort man tar i tyglarna utan faktiskt vågar söka kontakt är några av de saker som betyder mest för mig :)
Precis! Vi hade bara en massa motgångar i flera månader och ingen av oss kunde tänka sig att samarbeta med den andre, men sedan bytte vi stall och sen dess har hon gått från klarhet till klarhet och nu kan vi ge oss ut på långa turer helt själva och hon älskar varje sekund av det! (jämfört med förut, då hon fick separationsångest och försökte trava baklänges in i stallet med mig på ryggen varje dag när vi skulle ut på ridbanan 5 meter från stallet..) Sedan de där små sakerna som att hon kommer fram till grinden när hon ser mig, att hon blivit lättare att verka hovarna på, står mer stilla i gången, och att hon inte längre kryper bakom lod så fort man tar i tyglarna utan faktiskt vågar söka kontakt är några av de saker som betyder mest för mig :)
Toti
Tue 11 Nov 2014 22:06
När jag var yngre skulle jag bara bli bättre och bättre, hästen skulle kröka fint på nacken och göra allt jag sa till om.
Sen på äldre dagar (lol jag är fortfarande liten) så insåg jag att jag måste börja tänka på hästen och inte bara på mig själv!
Sen på äldre dagar (lol jag är fortfarande liten) så insåg jag att jag måste börja tänka på hästen och inte bara på mig själv!
zuperteejjpp
Tue 11 Nov 2014 23:04
samma för mig!
man satt och grinade för att det inte blev som man ville när det enda man behövde göra var att lyssna mer :)
man satt och grinade för att det inte blev som man ville när det enda man behövde göra var att lyssna mer :)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/519083677/