August
Friday 23 January 2009 photo 1/1
|
Leave the secret talks on the trundle bed.
Leave the garden tools in the rusted shed.
Leave those bad ideas in your troubled head today.
'Cause everything it must belong somewhere.
Just like the gold around your finger or the silver in his hair.
Yeah, everything must belong somewhere.
I know that now, that's why I'm staying here.
Oh I know that now, that's why I'm staying here.
'Cause everything it must belong somewhere.
They locked the devil in the basement, threw God up into the air.
Yeah, everything it must belong somewhere.
You know it's true, I wish you'd leave me here.
Now you know it's true, why don't you leave me here?
bright eyes <3
När jag var yngre så hittade ja alltid på att jag hade fler vänner än jag egentligen hade. Och nu pratar vi inte om en sexårings fantasikompisar, utan om mig som högstadieelev. Det gällde såklart bara över internet, men det är ändå så sjukt patetiskt. Just med tanke på att jag absolut inte alls hade få kompisar.
Men det har alltid varit så konstigt, för jag har alltid gjort så radikala förändringar vad gäller mitt umgänge. Det har aldrig varit att jag träffat människor genom en kompis och på så sätt börjat umgås med dem.. Nej, jag har alltid sagt upp kontakten med det ena "gänget" (ja, i högstadiet umgicks man ju alltid i gäng) och sen hoppat över till det andra. Alltid. Flera gånger om.
Och jag har fortfarande svårt att bryta den vanan.
Det som har förändrats är att jag vet vad det beror på. Jag vet att jag kräver mycket, men aldrig kan hitta rätt hos någon. Jag vill vara den där speciella människan för någon annan. Jag vill vara någon att lita på, att skratta med, att gråta hos.. Men jag hittar aldrig rätt. Och ändå ställer jag inte så höga krav, i alla fall inte utåt sett, men det känns aldrig riktigt bra.
Skillnaden nu är att jag inte behöver hitta på kompisar, jag kan ärligt säga att jag känner mig sjukt ensam. Att flytta 20 mil hemifrån för att börja på en skola med riksintag gör inte att man har så många kompisar kvar runt om sig.. För att bo på ett internat och vara som en familj, umgås dag ut och dag in i några år gör en väldigt tajta. Och när sedan tiden är slut, och alla flyttar hem igen.. ja, då gör det faktiskt förbannat ont..
Så det är fortfarande inte så att jag inte har några kompisar, det har jag. Och jag förbrukar dem inte lika fort längre, även om jag fortfarande gör det.
Men jag vill fortfarande bara betyda något för någon.
Aah var bara tvungen att skriva av mig. tycker det är sjukt jävla jobbigt att ha alla så långt borta. Jag saknar er så mycket.. Saknar Segerstad, skanar hundvillan och hela tvåan, saknar Vilja.. ÅH!
Mitt liv nu är helt underbart, med husköp och världens finaste pojkvän (som jag faktist inte vill byta ut)..
Men jag skulle gett så sjukt mycket för att bara få ha tvåan en gång till.. Bara få va med er en liten liten stund till, innan ni lämnade mig helt ensam kvar här..
Leave the garden tools in the rusted shed.
Leave those bad ideas in your troubled head today.
'Cause everything it must belong somewhere.
Just like the gold around your finger or the silver in his hair.
Yeah, everything must belong somewhere.
I know that now, that's why I'm staying here.
Oh I know that now, that's why I'm staying here.
'Cause everything it must belong somewhere.
They locked the devil in the basement, threw God up into the air.
Yeah, everything it must belong somewhere.
You know it's true, I wish you'd leave me here.
Now you know it's true, why don't you leave me here?
bright eyes <3
När jag var yngre så hittade ja alltid på att jag hade fler vänner än jag egentligen hade. Och nu pratar vi inte om en sexårings fantasikompisar, utan om mig som högstadieelev. Det gällde såklart bara över internet, men det är ändå så sjukt patetiskt. Just med tanke på att jag absolut inte alls hade få kompisar.
Men det har alltid varit så konstigt, för jag har alltid gjort så radikala förändringar vad gäller mitt umgänge. Det har aldrig varit att jag träffat människor genom en kompis och på så sätt börjat umgås med dem.. Nej, jag har alltid sagt upp kontakten med det ena "gänget" (ja, i högstadiet umgicks man ju alltid i gäng) och sen hoppat över till det andra. Alltid. Flera gånger om.
Och jag har fortfarande svårt att bryta den vanan.
Det som har förändrats är att jag vet vad det beror på. Jag vet att jag kräver mycket, men aldrig kan hitta rätt hos någon. Jag vill vara den där speciella människan för någon annan. Jag vill vara någon att lita på, att skratta med, att gråta hos.. Men jag hittar aldrig rätt. Och ändå ställer jag inte så höga krav, i alla fall inte utåt sett, men det känns aldrig riktigt bra.
Skillnaden nu är att jag inte behöver hitta på kompisar, jag kan ärligt säga att jag känner mig sjukt ensam. Att flytta 20 mil hemifrån för att börja på en skola med riksintag gör inte att man har så många kompisar kvar runt om sig.. För att bo på ett internat och vara som en familj, umgås dag ut och dag in i några år gör en väldigt tajta. Och när sedan tiden är slut, och alla flyttar hem igen.. ja, då gör det faktiskt förbannat ont..
Så det är fortfarande inte så att jag inte har några kompisar, det har jag. Och jag förbrukar dem inte lika fort längre, även om jag fortfarande gör det.
Men jag vill fortfarande bara betyda något för någon.
Aah var bara tvungen att skriva av mig. tycker det är sjukt jävla jobbigt att ha alla så långt borta. Jag saknar er så mycket.. Saknar Segerstad, skanar hundvillan och hela tvåan, saknar Vilja.. ÅH!
Mitt liv nu är helt underbart, med husköp och världens finaste pojkvän (som jag faktist inte vill byta ut)..
Men jag skulle gett så sjukt mycket för att bara få ha tvåan en gång till.. Bara få va med er en liten liten stund till, innan ni lämnade mig helt ensam kvar här..
Usch, det där väntar ju mig till sommarn : /
aa vet, det är jobbigt.. men som tur är så är du ju fortfarande på hemmaplan när du slutar, och har kvar dina kompisar utanför segerstad iaf...
Du kommer alltid vara någon speciella "någon" du är defenetivt chippes speciella någon, du är min, även om jag nu skulle råka ut för dina tendenser att byta ut kompisar så tar jag den smällen för du har gjort ett stort avtryck i mitt liv och jag skulle sakna dig kollosalt om du skulle byta ut mig! Men om de är meningen så är jag enormt tacksam för den tiden o minnerna vi har tillsammans! och som ett litet "hot";P jag skulle jobba väldigt mycket för att få dig tillbaka för du är en av dom som är omistliga för mig!
Tycker om dig så mycket gumman min!
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/unless/322735882/
Visa toppen
Show footer