Sunday 23 March 2014 photo 25/40
|
Hej alla! tänkte skriva om hur jag fick min underbara hund...
Allt började med att vi flyttade till Karlstad februari 2012 pga att jag och mina syskon hade det tufft i skolan. När det gick sämre med de andra eleverna i skolan och på fritiden, blev jag mer isolerad och jag utvecklade panikångest. Jag klarade inte av att gå ut utan att få panikångest attack. Jag har även asperger och ADD vilket gjorde det extra jobbigt i skolan. Jag kämpade mig igenom åttan. Jag mådde sämre och tappade matlusten, jag gick ner farligt mkt i vikt pga panikångesten och jag som vuxit upp med hundar, helt plötsligt blev utan hund gjorde att jag mådde ännu sämre, än jag redan gjorde.
Tillslut bestämde mina föräldrar att något var tvungen att göras. Då började de prata om att skaffa hund. De sa inget till mig förrns de hittat en hund som skulle passa oss, framförallt mig. Det var mycket som gick snett och jag var mycket besviken angående hundar vi kollat på. Min pappa kollade upp en schnauzer kennel och såg att de hade en svart schnauzer hanne som behövde nytt hem.
Pappa åkte och träffade schnauzern och det slutade med att han fick med sig denna schnauzer hem, alltså hunden jag har idag.
Anledningen till varför Billi behövde nytt hem var för att uppfödarens tik hade dött och då hade uppfödaren ingen användning av Billi längre. Hon bestämde sig då för att sälja Billi och lägga ner uppfödningen av Schnauzer.
Hon hade skaffat en schäfertik som var väldigt elak mot Billi i några år.
Tiken lurpassade på Billi och flög på honom så fort han lämnade hörnet under trappan (inomhus)
Ägaren hade berättat för pappa att när Billi en dag satte sig ute på trappan framför ytterdörren och njöt av solen, som han alltid gjorde, så flög schäfertiken på honom utan att han märkte nåt så hade hon bitit honom och jagat honom långt ifrån huset. Sedan den dagen låg han gömd under trappan (inomhus) hela tiden och vågade inte komma ut.
pappa berättade att när han kom till uppfödaren så var Billi mycket stressad och det var rena kaoset i huset.
När Billi kom till oss var han underviktig och hade inga muskler, han var osäker och rädd. Inte för oss, men för hundar vi mötte ute. Han reagerade även starkt på äldre människor som vi mötte och han gjorde utfall mot varenda hund,bil och cykel som var nära. Han vågade nästan inte gå nära matskålen/vattenskålen när han kom till oss.
Han kunde inte gå i koppel, han lyckades ta sig ur alla halsband, utom stryphalsbandet. Hans uppfödare brukade bara släppa ut honom på tomten så han kan inte vara i en inhägnad utan att vakta. Så fort vi går in i ett inhägnat område börjar han vakta och så fort något kommer går han igång och skäller. Kör en bil förbi flyger han in i staketet och skäller och har sig.
Idag kan han gå i koppel, vara lös på vissa ställen. Han kan dock inte vara i inhägnat område för då börjar han vakta. Det kan vi inte träna bort eftersom han har gjort det sedan han var valp och han blivit uppmuntrad till att vakta. Han har blivit bättre vid hundmöten och han har muskler. Han är en helt annan hund idag.
Jag älskar min schnauzer Tacillan Razak Anjin's
''Billi''
Han är finsk import <3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 23 Mar 2014 22:13
Underbart det slutade väl...alltså hemma hos dej
"De"(hundarna/-en) är det bästa man har...
"De"(hundarna/-en) är det bästa man har...
Alma Δ
Sun 23 Mar 2014 13:05
Åh, tur att han kom till er! Jag har också asperger och min Leija är min livskraft här i livet (samt min pojkvän)
Men Leija har gjort mitt liv så mycket lättare, och tanken nu är att utbilda henne till servicehund så jag kan ha med mig henne överallt då hon underlättar sociala sammamhagn för mig! :D
Men Leija har gjort mitt liv så mycket lättare, och tanken nu är att utbilda henne till servicehund så jag kan ha med mig henne överallt då hon underlättar sociala sammamhagn för mig! :D
Alma Δ
Mon 24 Mar 2014 08:27
Hej! Titta på sidan assistenhund.se eller om det är assistenhunden.se
där finns mycket information! :D
där finns mycket information! :D
RoCKaB1LLyCarro
Sun 23 Mar 2014 12:53
Oj, vad hemskt. Hoppas han har det bättre nu. Jag har själv Asperger och en liten gnutta ADHD. Ofta tillbakadragen och kör mitt egna race. Med min schäfertik Emli har livet blivit lite bättre men jag har inga vänner kvar. Hon är det bästa :-)
Anonymous
Mon 24 Mar 2014 12:15
Jo, han är en mycket gladare hund idag, han har massvis med fyrbenta kompisar. Han är fortfarande inte helt nöjd med kopplet, men det går. Han är fortfarande osäker om det kommer större hundar, men detta tränar vi stenhårt på, att bli mer säker vid möten av större hundar. :)
Han är den som gör att jag kan leva ett hyfsat normalt liv. Han är en mycket speciell hund med en stor personlighet :)
Han är den som gör att jag kan leva ett hyfsat normalt liv. Han är en mycket speciell hund med en stor personlighet :)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vardagslivhund/517662229/