August
Thursday 16 September 2010 photo 1/1
|
Han ser ut som en såndär Påsköstengubbe.
Havet
Vågorna hävde sig fortfarande mot klipporna, fast mycket lugnare nu.
Den ilskan som innan hade tyckts finnas i dem hade nu avtagit och ersatts med en slags sorgsen, ofrivillig stillhet.
Som ett sista uppgivet försök, att söka sin tröst någon annan stans, tryckte sig vågorna mot land och sträckte sig över klipporna. Som om de kunde fly ifrån det mörkt blågröna havet. Som om de hade någon val, annat än att följa med de kyliga strömmarna ut i det okända vattnet.
Klipporna var fortfarande våta efter regnet. Doften av de vattendränkta algerna låg som en svag dimma i luften. Det var en enkel doft – unken, blöt och salt och den stärktes av den fuktiga luften.
Vissa kvällar bär vattnet med sig ljuden inifrån Avignon. Ibland är allt levande och klart, med ljuset som omfamnar hela horisonten. Med ljuset som bildar en gloria runt världen.
Ikväll hördes bara vattnet och luftens oroliga rörelser. Ljusen syntes inte till. De gömde sig bakom de tjocka, gråa molnmassorna, som rädda för att störa det klagande vattnet och de vakande vindarna.
Som rädda för att röra upp allt igen, och låta stormen än en gång bryta sig fri.
Ja, så nu vet ni det.
Havet
Vågorna hävde sig fortfarande mot klipporna, fast mycket lugnare nu.
Den ilskan som innan hade tyckts finnas i dem hade nu avtagit och ersatts med en slags sorgsen, ofrivillig stillhet.
Som ett sista uppgivet försök, att söka sin tröst någon annan stans, tryckte sig vågorna mot land och sträckte sig över klipporna. Som om de kunde fly ifrån det mörkt blågröna havet. Som om de hade någon val, annat än att följa med de kyliga strömmarna ut i det okända vattnet.
Klipporna var fortfarande våta efter regnet. Doften av de vattendränkta algerna låg som en svag dimma i luften. Det var en enkel doft – unken, blöt och salt och den stärktes av den fuktiga luften.
Vissa kvällar bär vattnet med sig ljuden inifrån Avignon. Ibland är allt levande och klart, med ljuset som omfamnar hela horisonten. Med ljuset som bildar en gloria runt världen.
Ikväll hördes bara vattnet och luftens oroliga rörelser. Ljusen syntes inte till. De gömde sig bakom de tjocka, gråa molnmassorna, som rädda för att störa det klagande vattnet och de vakande vindarna.
Som rädda för att röra upp allt igen, och låta stormen än en gång bryta sig fri.
Ja, så nu vet ni det.
Visa toppen
Show footer