May
Saturday 15 August 2009 photo 1/1
|
Jag står i skottlinjen.
Kanske skulle man kunna se det som att
jag är ett eventuellt självmordsoffer,
då det var jag som placerade mig själv där.
Frivilligt.
Av fri vilja.
Väldigt gärna, dessutom.
Allting smälter ihop så fint.
Det går som smort, skulle jag säga,
drypande av sarkasm för att dölja
barnet-på-julafton-leendet som hotar att tränga igenom.
Men jag kan inte missunna mig den här lyckan.
Jag har slitit så hårt;
hållt mig i skinnet, trots att det bildades sprickor under mina fötter
där jag gick för några månader sedan.
Och jag har inte väntat.
Jag har inte ens letat.
Inte vetat att det fanns något att finna.
Och det hände som jag skulle ha gissat, måste jag ändå säga.
Bara så där.
Om en vecka påbörjar jag en möjlighet att föra det svenska språket vidare.
För en vecka sedan jobbade jag som kombinerad lärare/ledare/kokerska.
Nu sitter jag och använder mina pennor.
Jag ritar igen.
Jag ritar igen.
Villfarelse eller ej;
det är fantastiskt att känna sig behövd.
Omtyckt.
Vacker.
(För ja, jag är tydligen vacker.
Detta trots att min plattång dragit sin sista suck
och mina lockar dansar samba på mitt huvud)
Jag har funnit inspiration igen.
Tojo, som jag vill veta av mig, är tillbaka.
Kanske skulle man kunna se det som att
jag är ett eventuellt självmordsoffer,
då det var jag som placerade mig själv där.
Frivilligt.
Av fri vilja.
Väldigt gärna, dessutom.
Allting smälter ihop så fint.
Det går som smort, skulle jag säga,
drypande av sarkasm för att dölja
barnet-på-julafton-leendet som hotar att tränga igenom.
Men jag kan inte missunna mig den här lyckan.
Jag har slitit så hårt;
hållt mig i skinnet, trots att det bildades sprickor under mina fötter
där jag gick för några månader sedan.
Och jag har inte väntat.
Jag har inte ens letat.
Inte vetat att det fanns något att finna.
Och det hände som jag skulle ha gissat, måste jag ändå säga.
Bara så där.
Om en vecka påbörjar jag en möjlighet att föra det svenska språket vidare.
För en vecka sedan jobbade jag som kombinerad lärare/ledare/kokerska.
Nu sitter jag och använder mina pennor.
Jag ritar igen.
Jag ritar igen.
Villfarelse eller ej;
det är fantastiskt att känna sig behövd.
Omtyckt.
Vacker.
(För ja, jag är tydligen vacker.
Detta trots att min plattång dragit sin sista suck
och mina lockar dansar samba på mitt huvud)
Jag har funnit inspiration igen.
Tojo, som jag vill veta av mig, är tillbaka.
Comment the photo
Dålig bild på grund av dålig kamera, men sånt är livet. Kanske kommer det snart en till bild; beroende på om jag hinner klart idag eller ej. (Y) hoho
men vacker är du i alla fall :>
Vacker är du också, i alla fall. ;*
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vreen/401354778/
Visa toppen
Show footer