July
Saturday 8 December 2012 photo 1/1
|
Change
(Det verkar stå lite stilla i gruppen så här är det senaste jag skrivit, ur min senaste berättelse om en ung man som råkar befinna sig på ett skepp när det oförklarligt råkar i brand och han häktas för brottet. Bilden är från güggel)
Det enda som särskiljde tvillingbröderna Lilionne var ett otrevligt märke som lämnats över den ene broderns kind och som händelsevis var det som gjorde åtminstone en av dem inte särskilt angenäm att lägga blickarna på. Märket över den fule tvillingbroderns kind var efter en olycka i ung ålder och även om huden återhämtat sig bra efter påfrestningarna hade ögats muskler gett upp all sin kraft och hängde löst kring ett vattnigt öga. Detta var anledningen till att mycket litet krävdes för tvillingbrodern att tappa humöret, för ingen som är ful är lycklig, och varje dag behövde han vakna upp med sin spegelbild till bror och se hur han kunnat se ut, hur han skulle ha sett ut om det inte varit för olyckan.
Deras hudtoner var svala, deras hår mörkare än brunt men absolut inte svart, och deras läppar bar prydliga mustascher vars toppar var korta och väloljat spetsiga, mycket liksom den lilla fläck skägg de samlat på hakspetsen. Talade man inte om deras grymhet, talade man om den ene broderns märke, och tröttnade man på det talade man om deras imponerande polisonger. I Dorns Rike bar män av börd och ämbete vita peruker, och polisongerna märktes aldrig så tydligt som när bröderna bar dessa vita, ståndaktiga huvudbonader.
Den ene – den äldre, den vackrare och trevligare – brodern stod och slog på denna peruk så att pudret yrde.
"Och åt vilket håll, eller vartåt, förde man denne pojke efter det att man dragit honom i land?" frågade han medan pudret blandades med brisen och drog bort.
Mannen han talade med var fast i den andre – den yngre, den fule och bittre – broderns grepp. Han stirrade än på den ene tvillingen, än den andre, och skakade alltjämt på huvudet.
"J-jag skulle inte kunna säg—"
"Då är du till ingen nytta för oss", väste den märkta tvillingbrodern i örat på skepparen och borrade pipan på en laddad flintlåspistol djupt in i sidan på honom.
"Häktet!" gal skepparen skräckslaget. "D-de tog honom till häktet! Häktet!"
Tvillingarna utbytte rappa ögonkast.
"På vilka grunder?" ville den äldre brodern veta.
"J-jag vet inte", var skepparens första svar, men han ändrade sig snabbt när pistolpipan gjorde ännu en utgrävning i hans mjuka bukfläsk och han kväste fram ett; "Mordbrand. Så är det. Han satte eld på ett skepp. Kommissarie Dargang tog honom till häktet för mordbrand. Så var det. Heh."
Denna gång behövde bröderna inte växla några ögonkast. Pistolen särades från skepparens söliga skjorta och en hård näve sköt iväg honom så att han stapplandes fick hitta bäring på egna två fötter, samtidigt som rocken rättades till. Förnärmat såg han från den ene till den andre, dröjande bara marginellt vid den märkta brodern, innan han likt en benådad hare för vargflockens grin började backa undan.
Den märkte brodern hade inte spänt av hannen till pistolen. Det blev skepparen varse om när den ånyo höjdes och siktades mot honom.
"Men så spring då", sade den yngre tvillingbrodern mellan hopbitna tänder.
Medan skepparen halkade iväg på kajens vattenstänkta plankor satte den äldre brodern tillbaka sin peruk på hjässan och rättade till den med en frånvarande blick ut mot sundet. Dimma hade börjat rulla in i den svala kvällningen från vattnet, efter den gassande solskensdagen, och han lade sin arm att vila över sin broders.
"Jag undrar om vi tog i för mycket", sade han kontemplerande nära sin broders öra.
"Äh", var allt den märkte svarade medan han spände av sin pistol och hölstrade den under sin tunga stormrock. Han hade lagt ifrån sig sin tända pipa när de hunnit ikapp skepparen på bryggan, för att inte skada dyrgripen vid eventuellt handgemäng, och nu plockade han upp den igen, blåste prövande på tobaken som visade glöd och stoppade skaftet mellan hopbitna tänder.
"Vi skulle ha frågat om han sett pojken ha med sig något ur vattnet", kom den äldre på.
"Det är bättre på det här sättet. Det är illa nog att de sett oss fråga om pojken allaredan."
"Du har rätt, Rid. Då återstår – lord Boro eller häktet först?"
Pipan togs ur mun och ett bolmande andetag sällade sig till dimman som slöjat sig kring fötterna på dem.
"Boro", sade den fule tvillingbrodern Rid.
"Klokt resonerande igen. Balen blir nog bäst", beslutade den äldre Rand, tog pipan från Rid, satte den i sin egen mungipa med ett dask över kindmärket och de gav sig båda av i dimman och kvällen.
Deras hudtoner var svala, deras hår mörkare än brunt men absolut inte svart, och deras läppar bar prydliga mustascher vars toppar var korta och väloljat spetsiga, mycket liksom den lilla fläck skägg de samlat på hakspetsen. Talade man inte om deras grymhet, talade man om den ene broderns märke, och tröttnade man på det talade man om deras imponerande polisonger. I Dorns Rike bar män av börd och ämbete vita peruker, och polisongerna märktes aldrig så tydligt som när bröderna bar dessa vita, ståndaktiga huvudbonader.
Den ene – den äldre, den vackrare och trevligare – brodern stod och slog på denna peruk så att pudret yrde.
"Och åt vilket håll, eller vartåt, förde man denne pojke efter det att man dragit honom i land?" frågade han medan pudret blandades med brisen och drog bort.
Mannen han talade med var fast i den andre – den yngre, den fule och bittre – broderns grepp. Han stirrade än på den ene tvillingen, än den andre, och skakade alltjämt på huvudet.
"J-jag skulle inte kunna säg—"
"Då är du till ingen nytta för oss", väste den märkta tvillingbrodern i örat på skepparen och borrade pipan på en laddad flintlåspistol djupt in i sidan på honom.
"Häktet!" gal skepparen skräckslaget. "D-de tog honom till häktet! Häktet!"
Tvillingarna utbytte rappa ögonkast.
"På vilka grunder?" ville den äldre brodern veta.
"J-jag vet inte", var skepparens första svar, men han ändrade sig snabbt när pistolpipan gjorde ännu en utgrävning i hans mjuka bukfläsk och han kväste fram ett; "Mordbrand. Så är det. Han satte eld på ett skepp. Kommissarie Dargang tog honom till häktet för mordbrand. Så var det. Heh."
Denna gång behövde bröderna inte växla några ögonkast. Pistolen särades från skepparens söliga skjorta och en hård näve sköt iväg honom så att han stapplandes fick hitta bäring på egna två fötter, samtidigt som rocken rättades till. Förnärmat såg han från den ene till den andre, dröjande bara marginellt vid den märkta brodern, innan han likt en benådad hare för vargflockens grin började backa undan.
Den märkte brodern hade inte spänt av hannen till pistolen. Det blev skepparen varse om när den ånyo höjdes och siktades mot honom.
"Men så spring då", sade den yngre tvillingbrodern mellan hopbitna tänder.
Medan skepparen halkade iväg på kajens vattenstänkta plankor satte den äldre brodern tillbaka sin peruk på hjässan och rättade till den med en frånvarande blick ut mot sundet. Dimma hade börjat rulla in i den svala kvällningen från vattnet, efter den gassande solskensdagen, och han lade sin arm att vila över sin broders.
"Jag undrar om vi tog i för mycket", sade han kontemplerande nära sin broders öra.
"Äh", var allt den märkte svarade medan han spände av sin pistol och hölstrade den under sin tunga stormrock. Han hade lagt ifrån sig sin tända pipa när de hunnit ikapp skepparen på bryggan, för att inte skada dyrgripen vid eventuellt handgemäng, och nu plockade han upp den igen, blåste prövande på tobaken som visade glöd och stoppade skaftet mellan hopbitna tänder.
"Vi skulle ha frågat om han sett pojken ha med sig något ur vattnet", kom den äldre på.
"Det är bättre på det här sättet. Det är illa nog att de sett oss fråga om pojken allaredan."
"Du har rätt, Rid. Då återstår – lord Boro eller häktet först?"
Pipan togs ur mun och ett bolmande andetag sällade sig till dimman som slöjat sig kring fötterna på dem.
"Boro", sade den fule tvillingbrodern Rid.
"Klokt resonerande igen. Balen blir nog bäst", beslutade den äldre Rand, tog pipan från Rid, satte den i sin egen mungipa med ett dask över kindmärket och de gav sig båda av i dimman och kvällen.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 8 Dec 2012 11:58
Min elaka telefon klipper av långa texter mitt i, men det som är läsligt är mycket fäbgslande och välskrivet :3
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wewriters/511608952/
Visa toppen
Show footer