Catrine dök upp som en blixt från en klar himmel. Vi hade allt tillsammans, men det mesta hängde nog ihop med skolan. Vi har antagligen ingen värld på fritiden, och även om vi behåller kontakten så blir det aldrig samma sak. Vi kanske kommer festa tillsammans någon gång, jovisst, men vi kan aldrig mer fuska på prov igen. Vi var dom som fuskade på alla naturkunskapsprov och ändå klarade sista prövningen. Jag var aldrig oäkta med dig, tassade aldrig på tå trots din starka personlighet, för vi var likadana, lika oansvariga inte minst. Jag vill inte att vi tappar kontakten. Jag vill inte, men jag vet att det kan bli så. Och nu tänker jag sluta innan jag börjar gråta igen, men jag gick till skolan ibland bara för att jag visste att du var där Catrine. Skolan var halva mitt liv. Allt hände där. Jag mår jättedåligt av tanken på att allt är över, helt plötsligt, utan att jag hunnit fatta någonting.

Annons

The photo has no tags

March 2009