Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Jag vill döpa bilden till "såntdär som gör ont" för det gjorde ont där jag satt nästan helt ensam på ett plan och sjöng tyst för mig själv "Det är här man känner vart stigarna går man
Det var jag, en tant och 27 andra personer ombord. Varning för bildbomd.
Snön börjar smälta jag satte mig och fikade 12 km upp i luften
Jag börjar närma mig.
Lyckan som uppstod när jag såg Davids lägenhetshus, alla gröna ängar och sjöar utan is. Det här är nog lite hemma det med.
Sen hamnade jag här.
I en helt rosa värld.
Full av människor som fann det om möjligt ännu mer fascinerande än vad jag gjorde.
Det var som ett tak av rosa fluff och jag var lite lycklig över att jag hann till Sthlm innan det försvann.
Människor fotade sig själva, eller varandra samtidigt som dem stoppade upp huvudena i fluffet eller drog ner grenar och luktade på det som faktiskt inte luktade alls. Söta dagisbarn som int
Sura gubbar gick förbi :3
Olika generationer kramades
Och allt var sådär mysigt som världen i ett fluffigt moln nog skulle vara, tänkte jag och tog ännu en tråkig bild på de alla andra fotade
Hon tog det lugnare än jag. Fick nog stickor i rumpan så som jag gled från ena bänken till den andra.
[Bluuumaaa påååuu treeiiideet] skånska för nybörjare jag kommer lätt vara nybörjare igen nu
Och sist men inte minst en fotogubbe! Med skägg! ^-^
Jahaja :o
Snällaste superhjälte David kom och spontankramade mig innan jag for vidare, det var trevligt :3
Majbrasan väntade på mig över 1000 km bort från där jag varit. En tårögd mamma väntade med, och 18 grader varm sommarkväll sådär kl 21 på nästan natten. Det tyckte jag om.