Thursday 16 July 2015 photo 1/1
|
Ni vet den där känslan när man inte vet vad man skall göra, hur man skall göra eller hur man skall hantera det? Man vet inte ens hur man mår. det enda man vet är att det är kaos, att hjärnan inte orkar och att hjärnan signalerar till kroppen att det är dags att bara skita i allt och bara ligga i sängen? den där känslan när kroppen inte orkar ta dig upp en gång till. Man kämpar som man alltid gjort, men att det liksom inte går mer? den känslan man känt så många gånger förr men alltid lyckats ta sig ifrån den och man har lyckats kämpa sig upp? nu är det Slut, varken kroppen eller hjärnan orkar mer.
Jag kämpar för att komma upp ut sängen och iväg till jobbet för att jag vet att mitt jobb, jo de e faktiskt det enda som gör så att jag kan glömma allt för en stund. Det enda stället där folk faktiskt ser igenom mig. Där dom frågar hur jag mår och där dom inte ger sig förrän jag berättar sanningen om hur det faktiskt är. där dom kämpar för att jag ska få en så bra tid som möjligt. där dom ser mig som en källa i jobbet, där är jag viktig, på jobbet är jag en tillgång.
men vägen dit, att ta sig upp ur sängen och göra alla morgon rutiner innan, det är svårt. allt är jobbigt. kommer detta någonsin att släppa? kommer det någonsin att bli bra?
Jag kämpar för att komma upp ut sängen och iväg till jobbet för att jag vet att mitt jobb, jo de e faktiskt det enda som gör så att jag kan glömma allt för en stund. Det enda stället där folk faktiskt ser igenom mig. Där dom frågar hur jag mår och där dom inte ger sig förrän jag berättar sanningen om hur det faktiskt är. där dom kämpar för att jag ska få en så bra tid som möjligt. där dom ser mig som en källa i jobbet, där är jag viktig, på jobbet är jag en tillgång.
men vägen dit, att ta sig upp ur sängen och göra alla morgon rutiner innan, det är svårt. allt är jobbigt. kommer detta någonsin att släppa? kommer det någonsin att bli bra?