Thursday 20 December 2007 photo 18/21
|
[ LÄS gärna hela.. Kan vara bra för er och alla andra. ] När jag förlorade min pappa så fick jag nästan inget stöd av nån. När min kille, Daniel lämnade mej kände jag fan inget stöd från nån. När jag kände att vännerna inte ville ha mej i närheten, var det ingen som brydde sej så mkt. När min mamma inte orkar med sej själv och jag står i ett rum intill mammas rum och hör att hon säger att hon inte orkar leva mer, kände jag inget stöd av nån..När min mormor slänger ur sej som att jag är utvecklingstörd, sjuk eller att det var vårt fel att min pappa dog för han fick jämt ligga med kattskit under sängen. FEL, FEL! För det första tänker jag när jag idag ligger och tänker tbx på allt hon sagt, det fanns inte en ända katt i det rummet för alla dörrar var stängda och katterna som fanns inne gick på lådan. Det värsta var ju att jag, en 11 åring tjej, fick höra när hon sa att det var vårt fel. som 11 åring förstår man ju såklart inte så mkt, men sånna där saker tar man åt sej väldigt lätt. Och när socialen tvingade mej till en urdålig familj att bo hos när mamma läggs in på sjukhus i 3½ vecka, fanns nästan ingen som brydde sej. Men det fanns några i det mörka iaf.. och det var ju tur annars hade någ de där tågrälset tagit mej vidare till himlen. Jag stod på deras balkong och såg tågrälset nästan kalla på mej och varje gång jag stod där kom en tår och tillslut gråter jag och kände att ingen, ingen ville se mej mera. Att gå en dag eller flera dar i skolan alldeles ensam då går det inte längre. Hjärtat krossas och blöder. När min nuvarnade kille har "problem" och tar nå jävla skit för att han tror han mår bra av det så känns hela världen ond mot en ända person, mej alltså.. Kärleken, att lita på folk, känslan att leva, känslan att i huvudtaget leva är som en nyfödd katt som slängs i en korg och sedan lämnas kvar mitt ute i vildmarken och glömms bort, föralltid. Inlåst i en korg med ett starkt lås som inte går att bryta upp med bara händerna. Ingen tänker, ingen ser, ingen hör! Kattungen dör tillsist.. Hunger, törst, kärlek får den inget av. Det är samma som mej, men nu är det lite bättre.. Men kan detta bli så bra att ja kommer känna kärleken, känlorna att leva och allt det där? Näj.. Jag tror att mitt hål i hjärtat aldrig kommer att bli helt. Men.. jag kan iaf säga en väldigt sant sak och den saken menar jag verkligen och jag hoppas att NI ser detta.. JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER, MIN FAMILJ som får mej att skatta, känna att jag är lite till värde trots allt elände och att jag får lite känsla av kärlek. Kanske, om jag får behålla er livet ut så kanske ni helar mej och att jag kan leva som en lycklig och glad människa och inte bli en sån som tar droger, vinglar ut på gator, inget hem, ingen familj, inga vänner, förlorat sitt liv och tillslut somnar man och aldrig mer vaknar. Ingen skulle bry sej om man försvann då om man hade ett sånt "liv". men men.. idag är det som det är i dagens ungdom som man säger. Jag är inte som alla andra har jag märkt. Jag skryter inte nu när jag säger detta som en DEL tror: Jag känner av hur folk är. Om dom är snäll, kort stubin, om dom luras osv.. Jag avskyr kaxiga ungar, ungar som skryter om sej själv, uppkäftiga ungar, ungar som snackar så mkt skit att dom pratar om sej själv, snåla människor, människor som är klädda som horiga personer (beror på vad dom är ute efter oxå när dom går klädda så ), människor som tror dom äger jorden, folk som inte har nån aning om att dom ens lever och till slut ungar som vill ha uppmärksamhet genom att skriva att dom vill ta självmord pga av att deras kille/tjej kanske har lämnat henne/honom eller nått liknande. Det är bara för kort tycker jag. Men jag kan hålla med om att det är jobbigt att älska en person och sen bara sticker den personen utan anledning.. Det är jobbigt, men man behöver INTE överdriva genom att skriva ordet: självmord. Ett liv är värt mer än en kille som lämnat en. Dom är inte värda att läsa att deras f.d tjej hängt sej eller skurit handlederna av sej och förblödigt -.-" Det är bara för barnsligt om det nu är rätta ordet?! Visst, jag har själv skrivit att jag inte orkar med det såklallade livet, men jag ville inte ha uppmärksamhet som dom flera skriver vad jag har sett iaf. Jag har suttit med ett rakbland, men har slängt det åt helvete för det skadar bara. Jag har slutat att skriva: "Jag ska ta livet av mej ikväll, hejdå alla!" för det är bara så bortkasstad på tiden. Kämpa istället även om det inte känns att man orkar det. Lägg dej ner och sov lite så kanske det lättar upp lite. Gå ut mera och titta på folk hur dom springer som yra höns hit och dit på stan. Prata med nån av dina föräldrar hur du känner och om inte det går så kanske du har förtroende till nån vän, lärare eller nån. Sitt och prata med datorn om det känns bra. Jag själv brukar ligga med huvudet mot Stoffys huvud (Min hund) och snacka med honom även om jag inte får mkt till svar. Han lyssnar även om ni inte tror det. Djuren lyssnar väldigt mkt på oss. Jag brukar också prata med mamma nu när hon fått medicin och det går famimej mkt bättre att prata med henne som det int gick att göra förr när hon var döende i deppighet O.o Och jag har också märkt att alla verkar mindre värda pga av hur man är, vart man kommer ifrån. SKIIIT, SKIIITSNACK bara -.- Ni som säger om en ensam unge som kommer från Pakistan som nyss kommit till Sverige för att slippa krig och sånt: "NEMEN fy fan vad ful hon är. Nu börjar vi mobba henne och misshandla henne lite grann" så säger jag: Gå och dö på er, svenskar >.< ALLA är fuck lika mkt värda även om man kommer ifrån Finland, Ryssland, Italien, Holland eller nått så ska ingen bli kallad neger, horunge, jävla finländare, ryssjävel osv.. >.< Jag själv har märkt att jag betyder minst i min klass bara för att jag kommer ifrån Ryssland ( Känns det som, tror att det är så ) och inte har den humor svenskarna vill höra. STOPP för fan! Så ska det inte vara.. Jag bryr mej så jävla mkt om alla i värden att jag vill hjälpa alla som mår skit, är fattiga, lära snåla människor att dela med sej osv.. Men jag är bara en ända liten person mot alla i hela världen. Jag kan inte göra det jag vill hjälpa er med.. Det är synd att folk mördar, begår självmord, mobbar andra och sviker.. Det är så lågt.. Jorden är sjuk med oss som bor på den. Jorden lider fan, tkr jag >< Gud ångrar nog sej att han skapade jorden.. Detta är alltså ALLT jag ville säga om människorna på denna sorgsna jord och jag hoppas ni bättrar på er! Det finns så mkt mer jag skulle kunna skriva om vad jag tkr, men då blir det nog en hel bok.. och den skulle ni nog inte orka läsa. // Tack för mej
Annons