April
Tuesday 15 January 2008 photo 7/16
|
Himmlen faller ner, mina ben kan inte bära mer Kommer inte upp igen, kommer aldrig upp min vän Men frukta ej, du vet det löser sig, och din tid den kommer, då hela världen behöver dig Som en natt upp i dagen, lika kall och lika mörk Alla viskande vindar för med sig ljud jag aldrig hört Ensam i mörkret, sträcker ut min svaga hand Jag kan sväva, när marken faller bort Sen bryter helvetet loss, när jag inte andas mer När allting jag rör vid blir förvandlat till sten Allt som gör detta livet lite värt att leva Tunneln har rasat, men jag orkar inte gräva mer Fler vänder ryggen och blundar för vänskap och det leder till att jag undrar; Vem är jag?!
Annons
Visa toppen
Show footer