Jag orkar inte mer nu.
Mitt hjärta slår för fort, min kropp är tom, ihålig, eller fylld med vatten för tårarna svämmar över hela tiden.

Det känns som att hjärtat är påväg ut genom kroppen och det tycks säga till mig att "jag drar nu för du behöver ju inte mig längre iaf".

Är det så.

Att jag bryter ner min kropp och mig själv till bristningsgränsen....?
Förlåt alla för att jag blivit sådan här, att jag bara är egoistisk och ledsen hela tiden. Vill inte ha det såhär.

Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte om jag orkar leta efter ett svar längre.

Låt mig bara få dö och försvinna.
Förlåt.

känner igen mig.... satt & förklarade för min "tröga" far hur jag mådde and why, osv. fyfan... haha! keep it up, du verkar va en STARK brud (Y)

<3<3<3<3<3<3<3<3



jag tänker på dig mkt även fast vi nästan aldrig ses.



Inget fel att vara deppig och ego,

det är vi alla



sköt om dig !



Kram<3<3<3

Usch håller med dem som skrivt innan, jag vet att du är en kämpe, och att du kommer klara detta. Men jag VET också på ett ungefär hur du känner, för jag känner igen denna känsla... Det finns INGEN som kan förstå en. Ibland försöker jag finna mig ett svar på varför jag mår som jag gör vissa dagar. Men har man inga vänner att umgås med dagligen så blir det väl såhär.. Att bara jobba, sitta hemma och inte göra ett skit när man är van att umgås med folk lite då och då... Vi får se till att träffas snart... Jag tror vi har liknande känslor som vi bara kan förstå.. Just det här med att vi flyttat trots allt i från tryggheten till något nytt. Även fast det är spännande så är det också lite skrämmande på ett sätt. Jag finns här Carro... Ring mig, smsa mig.. jag kan ta mig till dig om du så bara behöver en kram... <3

Föregående talare har redan skrivit allt jag hade velat skriva..så jag tänker bara bara ge dig denna: <3 så du vet att jag varit här och läst, och att jag bryr mig..

Döden är VERKLIGEN INTE en utväg. Död för bara ännu mer sorg med sig. Du behöver inte veta vad du ska göra och du behöver inte leta efter ett svar, ta det som det kommer! Låt tiden fixa det! Om inte det funkar, säg kanske nått i stil med: KOM IGEN DÅ FÖR HELVETE ERA JÄVLA PROBLEM! Sätt kanske en liten liten dörr ingång för problemen o komma igenom och öppna bara dörren för 1 i taget som du kan ta å handskas med även fasten resten fortfarande står utanför dörren o plingar. Va stenhård emot skiten! De vet jag att du innerst inne är om jag känner dig rätt! Kram på dig! //Hampus/Claimh

Nä, det kommer fan inte på tal...Dö alltså....hur hård jag än låter nu, så är det här en hemst skumpig, dålig och elak transportsträcka ut ur hur du mår nu. Mig behöver du inte säga förlåt till iallafall, för jag är övertygad om att någon dag kommer det bli bättre, även om det kanske känns ruskigt avlägset för dig nu.

Stor varm kram på dig!

Usch vad du verkar ha trillat snett gumman :-( It sux! Hoppas du hittar tillbaks till ljset. Är nog ingen idé att du ber om att få dö eller försvinna för ingen lär tillåta det ändå sweetie... *stor kram*

Du kan ju inbilla dig att jag tillåter det!

Vi kommer ta oss ur de här! Vi kommer komma upp igen! Till dess måste man få vara egoistisk, och ledsen.

Folk runtomkring måste acceptera det.

Stoooooooooor kram!!!!