Idag var jag ovanligt peppad, kände mig på bättre humör än vad jag gjort på länge!! Siouxsie And The Banshees och Spencer Davis Group spelades i radion på väg till jobbet, riktigt härligt!

Kanske var det bra att jag var på så gott humör, annars hade jag nog kunnat bli knäckt av hur resten av dagen gick. Det var dags att producera detaljer i ett av verktygen i projektet till våra mexikanska kunder, och då är det också dags för mig och andra Andreas att göra materialtester. Alltså hårdhet, förtunning, dragprover, och skära ut bitar för mikrostruktur som analyseras externt. Nu var allt lite framstressat då vi haft problem med det verktyget, så projektledaren sa att det räckte med hårdhet och dragprover denna gång. Okej, ingen förtunningsmätning då, konstaterade jag. Men jo, det skulle vi också göra, "det hör väl till standard?". Och så skulle vi skära ut bitar till de externa testerna också. Jaha? Så "bara hårdhet och dragprover" betyder alltså att vi ska göra allt som vi vanligen gör? Okej...

Just när jag skulle gå till lagret för att få bitarna till de externa testerna skickade så kommer projektledaren och säger att vi ska skicka med såna bitar av detaljerna från projektets andra verktyg med. Där började stressen komma, men det är ju bara att ställa sig och börja skära i bitarna så man blir klar nån gång. Det närmade sig visserligen lunch så jag inte skulle hinna klart allt i ett svep, men lite iallafall. Då började skjortan brinna igen, vilket är tredje gången gillt på inte allt för lång tid. Men den elden var bara att slå bort, det var ingen fara. Sen satte jag kapskivan i armen...

Jag krafsade nog bara lite i huden, för det blödde egentligen inget. På bilden ser det inte ens ut som ett sår, ser mer ut som ett streck från en tuschpenna. Och det är ju tatuering kvar i såret, så den kanske klarar sig? Fay kanske överreagerar när hon ser så förskräckt ut?
Ska jag oroa mig för något så är det väl att en sån där kapskiva inte är särskilt ren, så man kan ju få infektion eller blodförgiftning eller vad som helst. En jobbarkompis råkade sticka ett slipstift i fingret en gång och fick köttätande bakterier. Tydligen var det bara en chansning när de gav honom penicillin, de visste inte om det skulle funka. Men det gjorde det, och det var tur, annars vet man inte hur mycket han kunnat få amputera...
Jag gjorde iallafall rent med desinfektionsmedel men ska väl ändå vara uppmärksam på hur det här såret mår, och anmäla skadan ordentligt så jag kanske kan få ersättning ifall tatueringen blir skadad eller om jag behöver medicin eller nåt.

Hur jag egentligen lyckades med detta? Haha, jadu.... Hungrig och stressad räcker långt för att bli ofattbart slarvig. Är glad att det inte blev värre.

ja det är ju riktig tur att det inte blev värre. Kunde ju gått illa det där.