Johan gav Reko instruktioner för att ta en spårvagn till Järntorget, och det var tre nervösa grabbar som traskade åt det hållet. Hur skulle det vara att träffa Reko i verkligheten? Skulle det vara så illa som vi vid ett ögonblick trodde?

Det var det inte. Det var mycket värre! När vi kom till Järntorget och såg honom sitta där på en bänk... Vad ska man säga? Jag skulle vilja jämföra med Forrest Gump, men han hade ju åtminstone ett visst mått av social kompetens. Här såg man direkt att något liksom fattades. Väldigt ont om knivar i besticklådan. Ingen hage runt hästarna. Det blev en helt annan stämning bland oss när vi plockade upp honom, men vad skulle vi göra? Han hade nu åkt ända från Finspång för att vara med oss, och han hade två stora väskor med sig, så han verkade ju förberedd på lite allt möjligt. Hur illa kunde det bli?

Mycket illa. Han var liksom obehaglig att ha med sig. Han kom liksom inte med i samtalen och verkade inte göra några allt för stora ansatser för att göra det heller, sa inte så mycket utan bara stod eller satt bredvid oss och... stirrade. Ibland mumlade han lite ohörbara saker och skrattade på fel ställen, men i största allmänhet blev han bara som en obehaglig skugga som liksom strök runt och kändes som att han bevakade oss. Vi gick till Musikens Hus för att kolla en spelning, och väl på plats så tänkte jag att Reko kanske blir lite mer avslappnad och rolig om han fick lite dryckjom innanför västen, så jag bjöd honom på en whiskey och sa åt de andra att också vara generösa mot honom. De andra verkade inte vara med på den planen, men Reko köpte en hel del att dricka själv och han verkade inte ens bli full, han satt fortfarande bara bredvid oss och stirrade in i väggen eller smög snett bakom axeln på nån av oss var vi än gick. Creepy!!

Här är en bild med varierad skärpa på oss alla fyra, och kanske får skärpan reflektera hur påverkade vi börjar bli av de olika saker vi drack. :D

Annons

The photo has no tags

May 2019