Den enes bröd, den andres smulor

Jag har kommit fram till en sak. Fredrik Segerfeldt måste vara högervriden, eftersom han är osolidarisk och står för konsumism, ökad produktion och mer pengar till de rika.

Låt mig få förklara mitt dristiga uttalande. Det baserar sig på personen i frågas inlägg i debatten om rättvis handel i SVT:s debatt på den här länken. Om du kollar på de första tio minuterna förstår du vad jag pratar om: Fredrik, som är är liberal debattör, förespråkar an ökad produktion för att fattiga länder ska få mer pengar i form av löner till de som jobbar i fabrik. Med andra ord, de fattiga får de brödsmulor som råkar ramla ned från de rika ländernas stora bröd. Ju större bröd desto fler smulor (dvs 4 kronor i timmen). Men brödet står för ökat uttag av resurser samt en större påfrestning på vår jord. Vi kommer att ha kört alla system i botten (vilket betyder undergången för den moderna civilisationen) innan alla människor har det bra ställt, om vi går efter detta system som vi kallar vårt ekonomiska system.

Joel Lindefors, motdebattören, har en linje som går mer med Fair trade, rättvisehandel, det vill säga att de producenter som är anslutna till rättvisehandel garanteras ett konstant pris som inte styrs av marknaden. Märkningen uppmuntrar att man handlar med produkter som producerats på ett etiskt rätt sätt. Är det fel att tänka så? Är det fel att vi som har det bra, nästan för bra, delar med oss mer än vad vi gör? Visst, alla i det här landet är inte snorrika, men det finns de som har för mycket pengar för sitt eget bästa, skulle jag vilja våga påstå.

Vad tycker du? Är det rätt väg att producera mera för att göra folk lite rikare, eller ska vi testa något nytt? Det system vi har nu har ju snarare uteslutit en stor del av befolkningen i flera århundraden.

Eller?

Bild från http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/1/1b/Fairtrade.png