Thursday 12 May 2011 photo 14/14
|
Här kommer det ett nytt kapitel.. förlåt att det har tagit så lång tid har haft mycket att göra på sistone men här ett i alla fall kommer mer i morgon =)
Kapitel 14
När de kom ut till hästarna var det nästan kolsvart ute.
- Nu måste du hjälpa till här, annars kommer du aldrig upp på hästen.
- Jag orkar…inte. Rid iväg du, Chad längtar efter dig…
- Jag kan bara inte lämna dig här, mitt hjärta skulle känna sorg för evigt om jag lämnade dig här för att dö. Hon kunde inte hata honom nu när han var döende.
- Sitt upp nu. Med krafter som måste kommit från ovan slängde han sig snyggt upp. Victoria satte sig upp på den andra hästen och de red iväg mot Chads slott. Efter ungefär en halv timma insåg Victoria en hemsk faktum. Det tog SJU TIMMAR att rida till slottet, i det långsamma tempot de var tvungna att hålla för Shamrocks skull skulle det ta nio. Vid den tiden skulle Shamrock vara död för länge sedan. Redan nu låg han nästan i sadeln och hon kunde höra hans långsamma andning. Hon bad för att något mirakel skulle hända så att Shamrock skulle ha chans att överleva.
- Jag kan… känna dina krafter, hur du ber om hjälp…, hörde hon Shamrock stöna fram. Hon tittade förvånat på honom.
- Det är ingen idé du försöker, du har varit för länge utanför dina gränser, dina krafter är alltför svaga för att kunna göra någon nytta.
- Jag vill försöka, jag vill faktiskt rädda dig!
- Det här är mitt öde, dö i dina armar… det ödet jag önskar mest av allt. Victoria vände bort blicken från honom, det var ännu en lång väg hem. Antingen skulle Shamrock dö eller få behålla livet. Det kunde inte hon bestämma. Tiden gick otroligt långsamt och hon såg Shamrock bli sämre och sämre, hon kände sig så otroligt hjälplös. Plötsligt föll han av hästen. Victoria satte sig snabbt av och rusade fram till honom.
- Victoria…det här är slutet, inse det. Du kan inte rädda mig längre. Jag är tacksam över att den siste personen jag kommer att se blir du… den mörka och vackra ängeln… Hon böjde sig över honom och strök bort en kolsvart hårslinga från hans bleka ansikte. Trasorna runt handlederna var helt nerblodade, hon insåg att det var slutet.
- Men… men vad ska jag säga till Chad?…
- Säg att hans drottning höjer sig över alla andra, lika svart och vacker som självaste natten… Säg att han aldrig skulle förlåta mig även fast jag skulle be om förlåtelse i all evig tid. Säg att det mörka livet skulle tära på mig ända in till själen, säg till min bror att jag känner smärta och sorg över… vad jag gjort…. Hans huvud sjönk ner på det mörka gräset.
- Shamrock, jag har aldrig känt något för dig, men jag vet att jag kommer känna sorg om du strax lämnar mig…
- Sorg är något som läker, men jag blir glad om jag lämnar dig ett ärr… Säg till mina tjänare att jag lämnat detta liv olyckligt, jag skulle känna skam om jag sade att nu kommer jag att åter bli lycklig…
- Det ska jag… Han slöt sina mörka ögon och strax därpå slutade hans tunga andetag, allt blev tyst. Hon kysste hans kind och lade sig över hans nedsjunkna bröst. Även fast det var Shamrock - han som höll på göra hennes liv till ett helvete som här låg död - så fällde hon några tårar. Hon låg där i några minuter, sedan reste hon sig upp. Hon la vänstra armen bakom ryggen och drog några sekunder senare fram en blodröd ros. Det var det starkaste hennes krafter klarade av just nu. Hon lade den försiktigt vid Shamrocks hjärta. Det såg ut som om han bara låg och sov. Hans långa hår var ut svept runt hans huvud och hans rock omsvepte hans kropp. Hon satte sig upp på den svarta hästen och satte av i långsam skritt. Hästen som Shamrock ridit på stod kvar. Den nafsade försiktigt på honom, ville att dens herre skulle vakna upp. Victoria stannade och vände sig om och försökte kalla på den vita hästen. Men den tittade bara på henne med sina stora bruna ögon och vek sedan bort blicken. Den ville inte lämna Shamrock. Hon tittade upp, stjärnorna vakade över henne och långt borta på båda sidorna av henne bredde sig skog ut. I det vindstilla vädret stod allt stilla, som om hela miljön var konstgjord. Skuggorna skrämde henne och hon ville bara se slottet torna upp sig framför henne. Bakom sig kunde hon fortfarande se hästens vita gestalt lysa i mörkret, långt borta. Hon visste att den skulle stanna hos Shamrock trots hunger och kyla, den skulle dö med honom.
Hon satte av i galopp, det var ännu flera timmars ritt kvar till Chad. Hade han letat efter henne? Det hade han nog, det måste han ju ha gjort… Och vad gjorde hennes andra hjärta Lance? Han måste haft det jobbigt utan henne. Chad avskydde ju honom som solen. Det var hon som tillförde Lance all hans livsglädje och det var hon glad över. Vistelsen i Shamrocks slott hade svagt påmint henne om den andra världen, den världen hon en gång levde i. Den världen som var full av ljus och människor. Hon visste att hon aldrig skulle kunna återvända dit, nog för att allt var borta, men hon var inte alls samma person som hon en gång varit. Hon log för sig själv när hon började tänka på sin tv, video och stereo. Här fanns inte sådant och det var hon glad för. Det här stället var så pass magiskt och känslofyllt att hon njöt av varje minut. Att vistas här var som balsam för själen. Hon kunde lugnt konstatera att hon levde i en drömvärld. Hon saknade ingenting! Hon hade precis allt hon önskade här! Men det kändes när hon tänkte på sina föräldrar, vart var de just nu? Inte kunde väl Chad och de andra…dödat dem? Men de måste undra vart hon är. Den dan de kom hem från USA var hon försvunnen. Hon hade lämnat huset som om hon skulle vara borta i några timmar, istället blev det några år… Inte ett enda spår hade de haft av henne. Hon hade varit enda barnet så de måste blivit sjuka av sorg gissade hon. Men det var ju inte bara för hennes föräldrar som hon försvunnit, för hennes släkt, vänner och bekanta… En dag var hon bara borta och det var hon fortfarande. Och för dem skulle hon fortsätta vara det. Om de inte var döda allihopa.
Annons
Comment the photo
KStew90
Tue 18 Sep 2012 18:10
jaa det gör de.. har tappat bort mitt usp minne med berättelsen på men ska leta ordentligt men ska försöka lägga upp det så fort som jag hittar mitt usp minne kram
KStew90
Tue 30 Aug 2011 14:34
kommer har bara fastnat.. kommer inte på något mer men de kommer så fort som möjligt
KStew90
Sat 17 Dec 2011 11:29
jaa de ska jag har fastnat igen men jag håller på att skriva nästa kapitel
14 comments on this photo