August
Friday 10 September 2010 photo 22/40
|
Text 100
- Rebb. Sa jag alvarligt. - Få inte ett utbrott, bli inte för arg, eller säg inte emot mig förrän jag har berättat klart..... Jag kysste henne. Jag visste inte om det var den sista gången jag fick göra det eller inte. Jag visste inte ens hur hon skulle ta saken.
- Okej, älskling, jag ska försöka. Sa hon och log med ena mungipan.
- Tack!... Öhh... Det var så att... Ehm... Jag drog mig för att berätta... Men gjorde det endå efter några få sekunder. - För fyra dagar sedan, i fredags, efter en intervju... Så... Började jag. Jag svalde hårt.. - Så var det en av männen som filmade, som ville prata med mig i enrum..
Jag kollade ned på mina händer. De hade börjat skaka okontrolerat i mitt knä. Rebecca tog dem i sina och kramade dem hårt.
- Det gör inget Tom.. Fortsätt bara.. Sa hon tröstande.
- Iallafall.... När vi kom in i rummet. Låste han dörren efter sig, och tog nyckeln till den. Han kollade på mig så intensivt att jag ville kräkas! Och efter ett tag, tog han upp en... Sa jag och kipade efter andan. Det var så svårt att förklara. Jag visste inte hur hon skulle ta det. Och dessut var jag ingen talesman.
- Tom... Sa hon och kollade på mig med en lidande blick. Jag hatade den. Det var inte hon som skulle lida, det var jag, det var mitt fel, ALLT var mitt fel. Jag skulle aldrig gått med på att följa med den mannen.. Jag var för upptagen...
- E... En... äh.. Stamade jag fram. Men samlade kraft för att svara, jag blundade hårt och såg mannen, med en pistol i handen, riktad mot mig. - En pistol, Rebb... han hotade mig... Han tvingade mig att ligga med hans dotter... Jag kollade nervöst upp från ina skakande händer, upp på Rebecca. Hennes ögon var bleka som en nypolerad bil, och hon bet sig nervöst i läppen.
- Tom, varför han du inte sagt något? Frågade hon mjukt. Sådär, som bara hon kunde göra.
- Jag ville inte ringa... jag ville vara med dig då jag sa det... Och det slog mig inte förrän nu... Sa jag enkelt..
- Sa han något mer? Frågade hon och rynkade ögonbrynen.
- Nja... Han kallade in sin dotter och befalde mig att börja. Suckade jag. - Snälla, du måste förstå mig! Bad jag.
- Vänta, jag ska bara gå på toaletten... Ursäktade hon sig och reste sig tomt upp.
REBECCA:
Jag ursäktade mig och gick mot toaletten. Jag steg in och låste dörren.... Sakta sjönk jag ned på golvet, och lindade armarna om min knän. En tår föll med för min kind. Men jag lät den falla ostört. Innan flera tårar rann ned för mig kind.
Varför?
Stackars Tom....
Ennu fler tårar rann ned för mina kinder då jag tänkte på det hela. En man kallar in Tom i ett rum, låster, riktar en pistol mot honom och tvingar honom att ligga med hans dotter. Det är inte rättvist. Världen måste respektera! Alla måste respektera!
Alla har ett eget liv. Och man kan inte bara ta en annans liv, för att få leva ut sitt egna dubbellt så mycket.
Det knackade på toadörren.
- Hur är det? Frågade en ostadig röst. Toms röst.
- Sådär... Erkännde jag och andades häftigt inåt.
- Vill du öppna dörren, Rebecca... Sa han... - Du behöver veta en sak...
Jag mumlade något otydligt och tvekade en sekund, innan jag öppnade dörren.
Jag kollade på Tom. In i hans vackra ögon. Som för tillfället var fyllda av skam, och bara skrek av sorg.
- Han hotade att ta allting från mig... Viskade han... - Allt...
Flera tårar forsade ned för mina kinder och åkte rushkana medans de kittlade mig retlgt.
- Tom....... Jag..... Sa jag innan jag nästan slängde mig över honom, inte av lycka, utan av djup sorg. - Du ska veta att jag alltid finns här för dig, Tom, jag älskar dig...
Jag kollade ut genom ett fönster längre bort. Det var mitt på dagen och strålarna tävlade om vilken som kunde lysa upp rummet mäst. Men ingen av dem gjorde det. Inte ens en av dem. De bara kom in, och stutsade rakt ut igen.
Jag började gråta hejdlöst mot Toms axel. Medand han klappade min rygg samtidigt. Jag kännde hur mitt hår fuktades. Han grät.
- Jag kunnde inte göra något... Han skulle ha.... Snyftade han och ryckte till i hela kroppen, av vakunet som bildades när han försökte ta en andetag.
- Tom.... Sa jag så alvarligt jag kunnde, för stunden, och kollade på honom. På hans nu, röda, hämska ögon.
---
Då kom sanningens del!
Jag tror det är den längsta hittils!
DESSUTOM ÄR DET DEL 100!
Jag är riktigt stolt!
PS: Efter Text 102, kommer jag göra ett litet break, i ungefär en vecka. För att jag behöver skriva mer så att jag kan lägga upp mer. Då kommer ett Till "Race" med Delar nästan varge dag...//Amanda.
---
Då kom sanningens del!
Jag tror det är den längsta hittils!
DESSUTOM ÄR DET DEL 100!
Jag är riktigt stolt!
PS: Efter Text 102, kommer jag göra ett litet break, i ungefär en vecka. För att jag behöver skriva mer så att jag kan lägga upp mer. Då kommer ett Till "Race" med Delar nästan varge dag...//Amanda.
Comment the photo
Måste ha mera^^:D:D<33
ÄLSKAR DEN! <333333333333
Ni får en del eller båda, imorrn... Jag är för snurrig just nu^^
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotellove/450764891/
Visa toppen
Show footer