Wednesday 13 February 2008 photo 4/7
|
Min blick sänker sig sakta och med leda över pannan och kin- derna: den möter inget fast motstånd, den sjunker ned i sanden. Naturligtvis finns det en näsa, en mun, men allt det där har ingen mening, inte ens något mänskligt uttryck. Men Anny och Vélines tyckte i alla fall att jag såg levande ut; det är möjligt att jag är allde- les för van vitt mitt ansikte. Min tant Bigeois brukade säga till mig när jag var liten: "Om du tittar dig för länge i spegeln så får du se apan." >>
Annons


Visa toppen
Show footer