Wednesday 13 February 2008 photo 5/7
|
Jag måtte ha betraktat mig själv ännu längre: vad jag ser är mycket under apan, det ligger vid gränsen till växtvärlden, i nivå med polyperna. Det lever, något annat säger jag inte; men det var inte på den sortens liv som Anny tänkte: jag ser lätta skälvningar, jag ser ett blaskigt hull som fritt väller ut och skälver. I synnerhet ögonen är ohyggliga på så nära håll. De är glasartade, mjuka blinda, med röda kanter, de liknar fiskfjäll. >>
Annons


Visa toppen
Show footer